Välgjord men inte överdrivet originell
FILMENEn liten mikrotrend bland svenska DVD-släpp 2016 verkar vara små samhällen som vänder sig mot en ung person. Vi såg det i "Flocken" tidigare i år och nu ser vi det i "Efterskalv". Förutom den tematiska likheten är filmernas finaler snarlika och båda lämnar oss tittare med fler frågor än givna svar. Dessutom har båda filmerna kammat hem tre Guldbaggar var, vilket givetvis är ett starkt positivt sammanträffande.
Huvudpersonen i historien, John (Ulrik Munther), har uppenbarligen begått ett hemskt brott. I inledningen av filmen släpps han ut från en ungdomsanstalt där han suttit i två år. Exakt vad han gjort avslöjas inte, men klarnar ju längre filmen går. Brottet är dock så pass allvarligt att han knappast sonat sitt straff i samhällets ögon. Hans pappa (Mats Blomgren) försöker med alla medel göra situationen bra för sin son, men tämligen omedelbart spricker det mellan dem. Det finns uppenbarligen en skam hos pappan som tyvärr inte avtagit under de två år som gått.
Värst är det i skolan som John bestämt vill återvända till. Här har ingen glömt. Gamla vänner vänder ryggen mot honom och andra försöker på alla sätt och vis att provocera honom till att göra misstag. Lärare och vuxna blundar för de verkliga problemen och ser bara om sin egen trädgård, så att säga. Hur länge orkar John stå emot efterskalvets chockvågor och hur mycket måste han stå ut med innan botten är nådd?
Det är ingen glad film vi har att göra med. Som bonusingredienser i historien finns en senil farfar och en döende hund. Det är förhållandevis ganska muntra saker i filmens övergripande helhet. Trots filmens framgångar och myllret av positiva betygsikoner på omslaget blir jag inte överväldigad av vad jag ser. Historien i sig är inte överdrivet originell, inte med "Flocken" och danska "Jakten" i färsk minne, men det är ändå en välgjord och välspelad film. En markant skillnad mot de nämnda exemplen är förstås att John tveklöst är skyldig till ett mycket hemskt brott, men samtidigt får han tittarens sympatier. I våra ögon är han offret.
Jag saknar dock svar på vissa frågor och slutet är inte speciellt tillfredsställande. Det känns som det fanns mer att berätta men filmens manusförfattare och regissör lämnar över det till tittaren, vilket jag i detta fall upplever som lite enkelt.
Huvudpersonen i historien, John (Ulrik Munther), har uppenbarligen begått ett hemskt brott. I inledningen av filmen släpps han ut från en ungdomsanstalt där han suttit i två år. Exakt vad han gjort avslöjas inte, men klarnar ju längre filmen går. Brottet är dock så pass allvarligt att han knappast sonat sitt straff i samhällets ögon. Hans pappa (Mats Blomgren) försöker med alla medel göra situationen bra för sin son, men tämligen omedelbart spricker det mellan dem. Det finns uppenbarligen en skam hos pappan som tyvärr inte avtagit under de två år som gått.
Värst är det i skolan som John bestämt vill återvända till. Här har ingen glömt. Gamla vänner vänder ryggen mot honom och andra försöker på alla sätt och vis att provocera honom till att göra misstag. Lärare och vuxna blundar för de verkliga problemen och ser bara om sin egen trädgård, så att säga. Hur länge orkar John stå emot efterskalvets chockvågor och hur mycket måste han stå ut med innan botten är nådd?
Det är ingen glad film vi har att göra med. Som bonusingredienser i historien finns en senil farfar och en döende hund. Det är förhållandevis ganska muntra saker i filmens övergripande helhet. Trots filmens framgångar och myllret av positiva betygsikoner på omslaget blir jag inte överväldigad av vad jag ser. Historien i sig är inte överdrivet originell, inte med "Flocken" och danska "Jakten" i färsk minne, men det är ändå en välgjord och välspelad film. En markant skillnad mot de nämnda exemplen är förstås att John tveklöst är skyldig till ett mycket hemskt brott, men samtidigt får han tittarens sympatier. I våra ögon är han offret.
Jag saknar dock svar på vissa frågor och slutet är inte speciellt tillfredsställande. Det känns som det fanns mer att berätta men filmens manusförfattare och regissör lämnar över det till tittaren, vilket jag i detta fall upplever som lite enkelt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Ulrik Munther är som de flesta känner till en artist med erfarenhet från både lilla och stora Melodifestivalen. Han vann Lilla Melodifestivalen 2009, och deltog i den stora 2012 och 2013. Rollen i "Efterskalv" är hans långfilmsdebut.
2. Jag tycker att han spelar bra. Det är ett återhållet skådespel där Munther får utrymme till att explodera vid några tillfällen som verkligen förstärker att folk är rädda för karaktären.
3. Munther blev Guldbaggenominerad, men priserna filmen kammade hem var för Bästa film, Bästa regi (Magnus von Horn) och Bästa manliga biroll (Mats Blomgren). Filmen har även vunnit tre priser i Polish Film Festival vilket har sin förklaring i att Von Horn är utbildad i Lodz och att både svenska och polska bolag producerat filmen.
2. Jag tycker att han spelar bra. Det är ett återhållet skådespel där Munther får utrymme till att explodera vid några tillfällen som verkligen förstärker att folk är rädda för karaktären.
3. Munther blev Guldbaggenominerad, men priserna filmen kammade hem var för Bästa film, Bästa regi (Magnus von Horn) och Bästa manliga biroll (Mats Blomgren). Filmen har även vunnit tre priser i Polish Film Festival vilket har sin förklaring i att Von Horn är utbildad i Lodz och att både svenska och polska bolag producerat filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Sven Ahlström (17)
Sven Ahlström (17)
