Trovärdig, realistisk generationsskildring
FILMENMika (Fanni Metelius) och Tesfay (Ahmed Berhan) träffas under ett år på en folkhögskola någonstans i Sverige. Hon pluggar foto och han är på väg att bli musikproducent. Hon har en fri syn på sex och han värnar om vänskap. De möts i ett passionerat mellanläge och när terminen är slut skiljs de åt för att bo i olika städer. Hon i Göteborg, han i Stockholm.
Vänskapen fortsätter i timslånga Facetimesessioner och när Mika åker upp till Stockholm för att hälsa på honom säger hon att hon vill vara hans tjej. Relationen går in i nästa skede och de blir ett par. De flyttar ihop, kånkar upp en gemensam säng och får en vardag ihop. Kvällar i soffan med ett tv-spel varvas med festande och dansande på klubb.
Men så går relationen in i ännu ett skede. Mika känner sig inte sedd, inte berörd, inte älskad. Varför vill inte Tesfay ligga med henne? När de försöker prata kommer de ingenstans och när Mika blir ledsen kommer Tesfay med sina ångerfyllda ursäkter. Trots att Mika kämpar på händer det ingenting med förhållandet. Deras gemensamma hjärta slutar att slå.
Det här är en film om en kärlek som smeker och gör ont. Den första riktigt riktiga kärleken som det inte går att värja sig mot och som man tror ska vara för evigt. Har man upplevt något åt det här hållet finns det givetvis mycket att relatera till. Utöver det är det även en film om tjejers sexualitet som struntar i fördomar och givna mönster. Här är det hon som vill ligga men blir bromsad av mannen. I de flesta relationsskildringar med den här problematiken brukar rollerna vara omkastade.
Förutom att spela huvudrollen står Fanni Metelius även för manus, regi och klippning. Hon har gjort en realistisk skildring av att vara tjugonågonting och på väg att bli vuxen. Jag tror den här filmen träffar väldigt rätt för de som är i det här skedet i livet just nu. Jag som är ungefär dubbelt så gammal tar in realismen snarare än känslorna, även om de tankar om relationer, förälskelse och förvirring som berörs i filmen är tidsmässigt obundna.
När filmen fått sjunka in lite går mina tankar till "Farväl Falkenberg" som delar vissa beröringspunkter med "Hjärtat". Passagen från ungdomen in i vuxenlivet. Sökandet och de avgörande besluten. Längtan och sorgen.
Dessvärre finns det partier i filmen som känns lite amatörmässiga. Repliker som känns lästa snarare än levererade. Lite segt tempo i någon scen och så vidare. Men dessa brister vägs upp av den påtagligt realistiska känslan och tonen. Filmen känns som en väldigt trovärdig skildring av 90-talsgenerationen och deras steg in i vuxenvärlden.
Vänskapen fortsätter i timslånga Facetimesessioner och när Mika åker upp till Stockholm för att hälsa på honom säger hon att hon vill vara hans tjej. Relationen går in i nästa skede och de blir ett par. De flyttar ihop, kånkar upp en gemensam säng och får en vardag ihop. Kvällar i soffan med ett tv-spel varvas med festande och dansande på klubb.
Men så går relationen in i ännu ett skede. Mika känner sig inte sedd, inte berörd, inte älskad. Varför vill inte Tesfay ligga med henne? När de försöker prata kommer de ingenstans och när Mika blir ledsen kommer Tesfay med sina ångerfyllda ursäkter. Trots att Mika kämpar på händer det ingenting med förhållandet. Deras gemensamma hjärta slutar att slå.
Det här är en film om en kärlek som smeker och gör ont. Den första riktigt riktiga kärleken som det inte går att värja sig mot och som man tror ska vara för evigt. Har man upplevt något åt det här hållet finns det givetvis mycket att relatera till. Utöver det är det även en film om tjejers sexualitet som struntar i fördomar och givna mönster. Här är det hon som vill ligga men blir bromsad av mannen. I de flesta relationsskildringar med den här problematiken brukar rollerna vara omkastade.
Förutom att spela huvudrollen står Fanni Metelius även för manus, regi och klippning. Hon har gjort en realistisk skildring av att vara tjugonågonting och på väg att bli vuxen. Jag tror den här filmen träffar väldigt rätt för de som är i det här skedet i livet just nu. Jag som är ungefär dubbelt så gammal tar in realismen snarare än känslorna, även om de tankar om relationer, förälskelse och förvirring som berörs i filmen är tidsmässigt obundna.
När filmen fått sjunka in lite går mina tankar till "Farväl Falkenberg" som delar vissa beröringspunkter med "Hjärtat". Passagen från ungdomen in i vuxenlivet. Sökandet och de avgörande besluten. Längtan och sorgen.
Dessvärre finns det partier i filmen som känns lite amatörmässiga. Repliker som känns lästa snarare än levererade. Lite segt tempo i någon scen och så vidare. Men dessa brister vägs upp av den påtagligt realistiska känslan och tonen. Filmen känns som en väldigt trovärdig skildring av 90-talsgenerationen och deras steg in i vuxenvärlden.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Suzanne Reuter spelar Mikas mamma. I verkligheten är Reuter Fanni Metelius moster.
2. I en liten biroll som arbetskompis till Mika kan man se Amie Bramme Sey som är syster med Seinabo Sey. Amie är även känd från "På spåret" där hon deltog 2017-18.
3. Det är i huvudsak okända ansikten i filmen, men några jag känner igen är Claes Hartelius och Alexander Salzberger som spelar Mikas pappa och en kompis till Tesfay.
2. I en liten biroll som arbetskompis till Mika kan man se Amie Bramme Sey som är syster med Seinabo Sey. Amie är även känd från "På spåret" där hon deltog 2017-18.
3. Det är i huvudsak okända ansikten i filmen, men några jag känner igen är Claes Hartelius och Alexander Salzberger som spelar Mikas pappa och en kompis till Tesfay.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Fanni Metelius (1)
Fanni Metelius (1)
