Häftigt draug i skogen
FILMENDet är lite lustigt att det ungefär samtidigt kommer två svenska filmer i vikingamiljö med skräckinslag. Alldeles nyligen såg jag "The Huntress: Rune of the Dead", en väldigt seg historia som gjorde det enorma misstaget att berätta filmen på skolengelska. I jämförelse gör "Draug" betydligt fler rätt: filmen är på svenska - där moderna dialekter använder gamla ord - och det är både bättre tempo och läskigare skräckinslag. Så fördel "Draug", med andra ord.
Det skiljer ungefär 200 år i tid mellan filmerna. I denna är vi 1000-talet och närmare bestämt i Hälsingland. Kungens hird (typ personlig krigare/livvakt) får i uppdrag att leta efter en försvunnen missionär och hans följe. Hirden, Hakon (Ralf Beck) tar med sig Nanna (Elna Karlsson) en föräldralös ung kvinna som ursprungligen kommer från trakten. Hakon har fostrat Nanna som om hon vore hans egen dotter och med andra ord bryr han sig extra mycket om henne. Längs med vägen slår de följe med verbalt osmidiga Kettil (Thomas Hedengran) som är någon sorts lokal herre. Ytterligare några personer är med i följet men när de börjar närma sig uppdragets mittpunkt kliver de rakt in i något ont och vidrigt som framför allt påverkar den unga Nanna.
Om jag hade fått önska något så hade det varit att huvudrollsuppdraget hade lagts på någon annan än Elna Karlsson. Det är hårt att säga det men hon klarar inte av att bära upp rollen. Varenda replik låter uppläst och platt, vilket blir extra tydligt när Thomas Hedengran, som får ses som den stora veteranen i ensemblen, säger något. Han kan säga den mest fåniga mening och det låter ändå trovärdigt och sant. Det är en enorm skillnad och obalansen mellan amatör och proffs gör att "Draug" emellanåt blir lite skakig.
Nu hör det dock till saken att det inte är någon överdriven pratfilm. Det finns ett momentum i filmen som inte kräver så mycket tal och det gör att historien rullar framåt i ett bra tempo. Dock måste jag säga att filmens tredje akt blir aningens otydlig och jag har svårt att hänga med i vad som faktiskt händer. Fokuset i berättelsen sviktar en aning och det verkar mest handla om att komma fram till slutet utan att vara noga med detaljerna.
Miljömässigt är det mycket skog och mark och det passar bra. Även om det är ett övernaturligt inslag i historien känns det som det finns tillräckligt med mörker och obehag ute i skogarna och bara det sätter stämningen. Skräckinslagen är effektiva och bra, gjorda med en tillbakahållen sparsamhet för att inte behöva visa för mycket och därmed behöva förlita sig på specialeffekter i en annan budgetklass. Det känns alltså som om filmskaparna fått ut mycket av sin förmodat ganska knappa budget.
Det är oundvikligt att jämföra filmerna och "Draug" vinner över "The Huntress" alla dagar i veckan, och jag gillar konceptet med att kombinera svensk historia och skräck. Det känns som det finns många uppslag där att utforska och utveckla.
Det skiljer ungefär 200 år i tid mellan filmerna. I denna är vi 1000-talet och närmare bestämt i Hälsingland. Kungens hird (typ personlig krigare/livvakt) får i uppdrag att leta efter en försvunnen missionär och hans följe. Hirden, Hakon (Ralf Beck) tar med sig Nanna (Elna Karlsson) en föräldralös ung kvinna som ursprungligen kommer från trakten. Hakon har fostrat Nanna som om hon vore hans egen dotter och med andra ord bryr han sig extra mycket om henne. Längs med vägen slår de följe med verbalt osmidiga Kettil (Thomas Hedengran) som är någon sorts lokal herre. Ytterligare några personer är med i följet men när de börjar närma sig uppdragets mittpunkt kliver de rakt in i något ont och vidrigt som framför allt påverkar den unga Nanna.
Om jag hade fått önska något så hade det varit att huvudrollsuppdraget hade lagts på någon annan än Elna Karlsson. Det är hårt att säga det men hon klarar inte av att bära upp rollen. Varenda replik låter uppläst och platt, vilket blir extra tydligt när Thomas Hedengran, som får ses som den stora veteranen i ensemblen, säger något. Han kan säga den mest fåniga mening och det låter ändå trovärdigt och sant. Det är en enorm skillnad och obalansen mellan amatör och proffs gör att "Draug" emellanåt blir lite skakig.
Nu hör det dock till saken att det inte är någon överdriven pratfilm. Det finns ett momentum i filmen som inte kräver så mycket tal och det gör att historien rullar framåt i ett bra tempo. Dock måste jag säga att filmens tredje akt blir aningens otydlig och jag har svårt att hänga med i vad som faktiskt händer. Fokuset i berättelsen sviktar en aning och det verkar mest handla om att komma fram till slutet utan att vara noga med detaljerna.
Miljömässigt är det mycket skog och mark och det passar bra. Även om det är ett övernaturligt inslag i historien känns det som det finns tillräckligt med mörker och obehag ute i skogarna och bara det sätter stämningen. Skräckinslagen är effektiva och bra, gjorda med en tillbakahållen sparsamhet för att inte behöva visa för mycket och därmed behöva förlita sig på specialeffekter i en annan budgetklass. Det känns alltså som om filmskaparna fått ut mycket av sin förmodat ganska knappa budget.
Det är oundvikligt att jämföra filmerna och "Draug" vinner över "The Huntress" alla dagar i veckan, och jag gillar konceptet med att kombinera svensk historia och skräck. Det känns som det finns många uppslag där att utforska och utveckla.
EXTRAMATERIALET
Vi har endast tagit del av en digital screener och kan därför inte recensera extramaterialet.
TRE SAKER
1. Bakom filmen hittar vi Karin Engman och Klas Persson som tidigare gjort webbserien "The Great Dying". "Draug" är med andra ord deras långfilmsdebut.
2. Platsen där missionären försvunnit heter Ödmården, vilket är en verklig plats - en gränsskog och ett större skogsområde mellan Gästrikland och Hälsingland. Namnet går även igen i Ödmården filmproduktion vilket är Engman och Perssons handelsbolag.
3. Ralf Beck är ensam om att vara med i de båda vikingaskräckfilmerna. Hans två roller skiljer sig ganska mycket åt från varandra så det är inte så att man blandar ihop dem.
2. Platsen där missionären försvunnit heter Ödmården, vilket är en verklig plats - en gränsskog och ett större skogsområde mellan Gästrikland och Hälsingland. Namnet går även igen i Ödmården filmproduktion vilket är Engman och Perssons handelsbolag.
3. Ralf Beck är ensam om att vara med i de båda vikingaskräckfilmerna. Hans två roller skiljer sig ganska mycket åt från varandra så det är inte så att man blandar ihop dem.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
