Riktig skräck i fallfärdig rivningskåk
FILMENDen här spanska tv-rysaren bjuder på skräck för hela pengen: obehaglig stämning, psykopatisk terror, stressiga jakter och lite splatter som blodbestänkt grädde på moset.
Mario (Adrià Collado) och Clara (Macarena Gómez) är på jakt efter en lägenhet. Clara är gravid och just nu bor de hos Marios föräldrar, så de behöver ett eget ställe snabbast möjligt nu när de ska bilda familj. De har varit runt på en del visningar och Clara har tappat lusten, men nu kommer Mario med en ny annons som han har en bra magkänsla för.
Här hade man önskat att Mario hade haft en släng av en kvinnlig intiution för när de väl kommer fram till den avlägsna lägenheten så blir stämningen snabbt tryckt. Huset är en rivningskåk och mäklarkvinnan (Nuria González) är besvärligt rättfram och kallar våningen för "deras lägenhet" hela tiden.
Clara är öppen med sin avsky för stället men drabbas av yrsel och måste lägga sig ned. Det är då Mario upptäcker ett par gamla skor i lägenheten, ett par som han nyligen slängde bort. Och Carla hittar ett foto på henne och Mario i sovrummet. Det visar sig att kvinnan inte alls är en mäklare utan en fullfjädrad psykopat som stalkar unga par och tvingar dem att bo i hennes fallfärdiga kåk.
Här går filmen in i den vanliga katt-och-råtta-jakten när Carla lyckas undkomma psykopaten medan Mario inte gör det, och även om upplägget är ganska standardaktigt så tycker jag regissören och manusförfattaren Jaume Balagueró lyckats behandla konceptet med en fräsch entusiasm.
Skådespelarmässigt handlar det egentligen bara om Macarena Gómez och Nuria González under merparten av filmen. Övriga roller blir tydligt sekundära och både Gómez och González gör bra ifrån sig. Gómez undviker att hamna i den där svaga, ihopkrupna rollen som den jagade kvinnan oftast utvecklas till i skräckfilmer, och González har den tacksamma uppgiften att spela psykopat och gör det på ett både skräckinjagande och trovärdigt sätt. Man har även givit en förklaring till hennes motiv som man köper rakt av.
På sätt och vis är detta skräck som skulle kunna ske i verkligheten och det är ju alltid ett plus. Hade några övernaturliga element klämts in i "Dödens våning" så hade filmen helt klart känts betydligt sämre.
Mario (Adrià Collado) och Clara (Macarena Gómez) är på jakt efter en lägenhet. Clara är gravid och just nu bor de hos Marios föräldrar, så de behöver ett eget ställe snabbast möjligt nu när de ska bilda familj. De har varit runt på en del visningar och Clara har tappat lusten, men nu kommer Mario med en ny annons som han har en bra magkänsla för.
Här hade man önskat att Mario hade haft en släng av en kvinnlig intiution för när de väl kommer fram till den avlägsna lägenheten så blir stämningen snabbt tryckt. Huset är en rivningskåk och mäklarkvinnan (Nuria González) är besvärligt rättfram och kallar våningen för "deras lägenhet" hela tiden.
Clara är öppen med sin avsky för stället men drabbas av yrsel och måste lägga sig ned. Det är då Mario upptäcker ett par gamla skor i lägenheten, ett par som han nyligen slängde bort. Och Carla hittar ett foto på henne och Mario i sovrummet. Det visar sig att kvinnan inte alls är en mäklare utan en fullfjädrad psykopat som stalkar unga par och tvingar dem att bo i hennes fallfärdiga kåk.
Här går filmen in i den vanliga katt-och-råtta-jakten när Carla lyckas undkomma psykopaten medan Mario inte gör det, och även om upplägget är ganska standardaktigt så tycker jag regissören och manusförfattaren Jaume Balagueró lyckats behandla konceptet med en fräsch entusiasm.
Skådespelarmässigt handlar det egentligen bara om Macarena Gómez och Nuria González under merparten av filmen. Övriga roller blir tydligt sekundära och både Gómez och González gör bra ifrån sig. Gómez undviker att hamna i den där svaga, ihopkrupna rollen som den jagade kvinnan oftast utvecklas till i skräckfilmer, och González har den tacksamma uppgiften att spela psykopat och gör det på ett både skräckinjagande och trovärdigt sätt. Man har även givit en förklaring till hennes motiv som man köper rakt av.
På sätt och vis är detta skräck som skulle kunna ske i verkligheten och det är ju alltid ett plus. Hade några övernaturliga element klämts in i "Dödens våning" så hade filmen helt klart känts betydligt sämre.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Jaume Balagueró ligger även bakom de utmärkta filmerna "Från andra sidan" och "Rec". Den här filmen gjordes emellan dem.
2. Filmen ingår i samma serie - "Películas para no dormir" ("Filmer som håller dig vaken om nätterna") som "X-mas tale".
3. Filmen är bara 66 minuter lång.
2. Filmen ingår i samma serie - "Películas para no dormir" ("Filmer som håller dig vaken om nätterna") som "X-mas tale".
3. Filmen är bara 66 minuter lång.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Adrià Collado (2)
Adrià Collado (2)
