Originell start på Strömstadsviten
FILMENDet här är den första av fem miniserier om "Polisen i Strömstad", baserade på en rad kriminalromaner av Gösta Unefäldt, och just "Polisen som vägrade svara" känns som en av de starkare i sviten.
Det är en både tät och originell historia om polischefen Jörgenssons (Per Oscarsson) iskalla agerande vid ett bankrån. Tre män anländer till Strömstad (bland annat Lars-Erik Berenett) och har ett möte med bankdirektören Florén (Tommy Johnsson) angående ett jätteavtal. Det har stått om männens storsatsning i tidningarna och det finns ingen anledning för bankdirektören att ana någon uggla i mossen.
Men snabbt förvandlas mötet till ett rån och direktören och två andra anställda hålls gisslan medan resten släpps. Rånarna har tänkt ut allt i minsta detalj. De vill så klart få ut mer pengar än vad som finns i banken och tänker använda gisslan för att få det. Vad de inte har räknat med är att Jörgensson inte är någon vanlig småstadspolis. Han förklarar för sina närmaste kollegor Gryt (Evert Lindkvist) och Kronborg (Alf Nilsson) att han tänkt mycket på ett sådant här scenario och lägger fram sin idé om att inte låta rånarna hamna i en förhandlingssits.
Han styr om alla bankens telefoner till sin egen där en telefonsvarare förklarar vad som händer och att rånarna har två möjligheter per dag att ge upp. Detta strider så klart totalt mot vad länspolischefen och rikspolischefen anser är vettigt polisarbete, men Jörgensson står på sig: han vägrar att svara och är övertygad om att han vet mer om rånarnas psyke än vad de vet om hans.
Resultatet är som sagt en tät och originell historia, ett slags slutna rummet-upplägg och en katt och råtta-lek där Jörgensson genom sitt iskalla agerande faktiskt styr hela situationen. Det är spännande och mycket bra.
Stefan Ljungkvist som spelar polisen Larsson har en ganska liten roll i just den här miniserien, något som senare ändrades, men han hinner både dratta rejält och fastna i ett rör vilket så klart skänker både lite komisk krydda och en del spänning.
Intressant nog har Unefäldt givit gott om plats för karaktärsutveckling i de tre grupperingar vi får en inblick i; poliserna, rånarna och inte minst gisslan. Allting sker fullständigt naturligt och trovärdigt. Det enda man saknar är någon sorts bakgrundshistoria till Jörgensson. Vi får inledningsvis veta att han precis blivit fast anställd som chef men hur han fungerar får vi enbart reda på genom hans agerande.
Serien gjordes 1982 och det märks. Bildkvaliteten är relativt kornig men man vänjer sig snabbt. I övrigt känns den inte speciellt daterad och upplägget är tämligen unikt. En ypperlig start på den här miniseriesviten.
Det är en både tät och originell historia om polischefen Jörgenssons (Per Oscarsson) iskalla agerande vid ett bankrån. Tre män anländer till Strömstad (bland annat Lars-Erik Berenett) och har ett möte med bankdirektören Florén (Tommy Johnsson) angående ett jätteavtal. Det har stått om männens storsatsning i tidningarna och det finns ingen anledning för bankdirektören att ana någon uggla i mossen.
Men snabbt förvandlas mötet till ett rån och direktören och två andra anställda hålls gisslan medan resten släpps. Rånarna har tänkt ut allt i minsta detalj. De vill så klart få ut mer pengar än vad som finns i banken och tänker använda gisslan för att få det. Vad de inte har räknat med är att Jörgensson inte är någon vanlig småstadspolis. Han förklarar för sina närmaste kollegor Gryt (Evert Lindkvist) och Kronborg (Alf Nilsson) att han tänkt mycket på ett sådant här scenario och lägger fram sin idé om att inte låta rånarna hamna i en förhandlingssits.
Han styr om alla bankens telefoner till sin egen där en telefonsvarare förklarar vad som händer och att rånarna har två möjligheter per dag att ge upp. Detta strider så klart totalt mot vad länspolischefen och rikspolischefen anser är vettigt polisarbete, men Jörgensson står på sig: han vägrar att svara och är övertygad om att han vet mer om rånarnas psyke än vad de vet om hans.
Resultatet är som sagt en tät och originell historia, ett slags slutna rummet-upplägg och en katt och råtta-lek där Jörgensson genom sitt iskalla agerande faktiskt styr hela situationen. Det är spännande och mycket bra.
Stefan Ljungkvist som spelar polisen Larsson har en ganska liten roll i just den här miniserien, något som senare ändrades, men han hinner både dratta rejält och fastna i ett rör vilket så klart skänker både lite komisk krydda och en del spänning.
Intressant nog har Unefäldt givit gott om plats för karaktärsutveckling i de tre grupperingar vi får en inblick i; poliserna, rånarna och inte minst gisslan. Allting sker fullständigt naturligt och trovärdigt. Det enda man saknar är någon sorts bakgrundshistoria till Jörgensson. Vi får inledningsvis veta att han precis blivit fast anställd som chef men hur han fungerar får vi enbart reda på genom hans agerande.
Serien gjordes 1982 och det märks. Bildkvaliteten är relativt kornig men man vänjer sig snabbt. I övrigt känns den inte speciellt daterad och upplägget är tämligen unikt. En ypperlig start på den här miniseriesviten.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Vid ett tillfälle pratar en polis om "vanlig, hederlig brottslighet" vilket känns som en total motsats.
2. Vid ett annat tillfälle är det nära till en - vad som på fint psykologispråk heter - identifikation med aggressorn, mer känt som Stockholmssyndromet där en gisslan blir förtjust i den som håller henne gisslan. Men bara nära...
3. Gestaltningen av länspolischefen, det vill säga Jörgenssons chef, men underställd rikspolischefen, känns väldigt typisk för svenska kriminalserier. Det är en inkompetent och gammal person som vill peka med hela handen. I det här fallet bidrar även han med lite komisk krydda till helheten.
2. Vid ett annat tillfälle är det nära till en - vad som på fint psykologispråk heter - identifikation med aggressorn, mer känt som Stockholmssyndromet där en gisslan blir förtjust i den som håller henne gisslan. Men bara nära...
3. Gestaltningen av länspolischefen, det vill säga Jörgenssons chef, men underställd rikspolischefen, känns väldigt typisk för svenska kriminalserier. Det är en inkompetent och gammal person som vill peka med hela handen. I det här fallet bidrar även han med lite komisk krydda till helheten.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Per Oscarsson (7)
Per Oscarsson (7)
