Knivig kriminalgåta i idyllisk småstad
FILMENAh, 1988: permanenter och hockeyfrillor om vartannat, ljusa sommarkavajer med axelvaddar, biltelefoner stora som en rejäl fjärrkontroll med tillhörande batteri i egen väska, läskburkar som ännu inte rundats av däruppe...
Och så "Polisen i Strömstad", med grubblande gubbar och gnällande uniformspoliser, en näst intill total avsaknad av våld och enbart klassiskt polispusslande för att sätta dit mördaren.
Det är i mitten av juli. Polischef Jörgensson (Per Oscarsson) gör sig redo att åka på sin första semester på fem år. Han kliver till och med ut i gatan med pyjamasen på för att provkasta lite med spöt. Nu jädrar ska det fiskas i Norge. Men telefonen ringer - en mördad flicka har hittats. Semesterplanerna får skjutas upp tillfälligt. Men så hittas ytterligare en mördad flicka och planerna får skjutas upp ännu mer.
Tillsammans med sina kollegor får Jörgensson rota i detta kniviga fall där båda flickorna tagits ur livet på samma sätt - med händerna och med minsta tänkbara våld. Vem kan mördaren vara och vad finns det för koppling mellan flickorna, och är det som den pensionerade rättsläkaren som hjälpt dem tror, att mördaren inte kommer att upphöra med sina dåd?
Serien "Polisen i Strömstad" gjordes i fem miniserier mellan 1982 och 1996 med manus av Gösta Unefeldt efter sina egna böcker. Detta är den mittersta historien och den är ungefär som de andra - en knivig kriminalgåta som har mer gemensamt med de brittiska långfilmsserierna än med amerikansk pang-pang.
Jag har nog sett alla fem en eller två gånger när de visats på tv och jag gillar charmen i miniserierna. Karaktärerna är sköna - förutom den skicklige tänkaren Jörgensson, den storrökande Kronberg (det finns knappt en scen i filmen där Alf Nilsson inte har en cigg i handen) som känns som gängets mest hands-on-polis, grubblande vaktchefen Gryt (Evert Lindkvist) som i all välmening bossar runt sin fru (Doris Funcke) på ett sådant där 1988-sexistiskt vis ("Kan du fixa något att dricka? Kan du göra några mackor?").
Sen har vi så klart Stefan Ljungqvist som kvinnotjusaren Larsson som står för seriens komiska inslag där han alltid lyckas klanta till det, men ändå kommer med de avgörande bevisen eller insatserna.
Att serien utspelar sig i Strömstad ger en idyllisk omringning till det hela. Jag har själv aldrig varit där, men det ser vackert och härligt ut. En småstad med liv. Och precis som i "Hajen" blir det en schism mellan polisen och de lokala företagarna som förlorar pengar när en mördare springer lös.
Miniserien har kanske inte åldrats helt med värdighet. Tempot är lite lustigt, avsnitten oregelbundna i sin längd, men jag ser på serien med lite smånostalgiska ögon. En tid då svenskt polisarbete inte hunnit skildras av femtioelva "Beck"- och ""Wallander"-filmatiseringar.
Och så "Polisen i Strömstad", med grubblande gubbar och gnällande uniformspoliser, en näst intill total avsaknad av våld och enbart klassiskt polispusslande för att sätta dit mördaren.
Det är i mitten av juli. Polischef Jörgensson (Per Oscarsson) gör sig redo att åka på sin första semester på fem år. Han kliver till och med ut i gatan med pyjamasen på för att provkasta lite med spöt. Nu jädrar ska det fiskas i Norge. Men telefonen ringer - en mördad flicka har hittats. Semesterplanerna får skjutas upp tillfälligt. Men så hittas ytterligare en mördad flicka och planerna får skjutas upp ännu mer.
Tillsammans med sina kollegor får Jörgensson rota i detta kniviga fall där båda flickorna tagits ur livet på samma sätt - med händerna och med minsta tänkbara våld. Vem kan mördaren vara och vad finns det för koppling mellan flickorna, och är det som den pensionerade rättsläkaren som hjälpt dem tror, att mördaren inte kommer att upphöra med sina dåd?
Serien "Polisen i Strömstad" gjordes i fem miniserier mellan 1982 och 1996 med manus av Gösta Unefeldt efter sina egna böcker. Detta är den mittersta historien och den är ungefär som de andra - en knivig kriminalgåta som har mer gemensamt med de brittiska långfilmsserierna än med amerikansk pang-pang.
Jag har nog sett alla fem en eller två gånger när de visats på tv och jag gillar charmen i miniserierna. Karaktärerna är sköna - förutom den skicklige tänkaren Jörgensson, den storrökande Kronberg (det finns knappt en scen i filmen där Alf Nilsson inte har en cigg i handen) som känns som gängets mest hands-on-polis, grubblande vaktchefen Gryt (Evert Lindkvist) som i all välmening bossar runt sin fru (Doris Funcke) på ett sådant där 1988-sexistiskt vis ("Kan du fixa något att dricka? Kan du göra några mackor?").
Sen har vi så klart Stefan Ljungqvist som kvinnotjusaren Larsson som står för seriens komiska inslag där han alltid lyckas klanta till det, men ändå kommer med de avgörande bevisen eller insatserna.
Att serien utspelar sig i Strömstad ger en idyllisk omringning till det hela. Jag har själv aldrig varit där, men det ser vackert och härligt ut. En småstad med liv. Och precis som i "Hajen" blir det en schism mellan polisen och de lokala företagarna som förlorar pengar när en mördare springer lös.
Miniserien har kanske inte åldrats helt med värdighet. Tempot är lite lustigt, avsnitten oregelbundna i sin längd, men jag ser på serien med lite smånostalgiska ögon. En tid då svenskt polisarbete inte hunnit skildras av femtioelva "Beck"- och ""Wallander"-filmatiseringar.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Idag är det lite svårt att blunda för den varierande bildkvalitén mellan de exteriöra och interiöra scenerna, samt att stock footage klipps in här och där.
2. Lite samma sak är det med ljudet. Här har ingen "ADR" använts utan det är inspelningsljudet vi får, vilket till exempel gör att står personerna bakom en glasdörr så är ljudet naturligt dämpat. Tur att man kan slå på svensk textning för ibland är det lite knepigt att höra vad som sägs.
3. Den magiska Per Ragnar spelar en lömsk glidare som skulle kunna vara mördaren, men det är ett villospår.
2. Lite samma sak är det med ljudet. Här har ingen "ADR" använts utan det är inspelningsljudet vi får, vilket till exempel gör att står personerna bakom en glasdörr så är ljudet naturligt dämpat. Tur att man kan slå på svensk textning för ibland är det lite knepigt att höra vad som sägs.
3. Den magiska Per Ragnar spelar en lömsk glidare som skulle kunna vara mördaren, men det är ett villospår.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Per Oscarsson (7)
Per Oscarsson (7)
