Exemplariskt om norsk motståndshjälte
FILMENVid en första anblick känns "Max Manus" inte alls som vad den faktiskt är. Kolla på omslaget - inte speciellt upphetsande, och titeln - även den märklig. Och så norsk till råga på allt. Kan detta verkligen vara någonting?
Men så börjar jag titta och på en gång blir jag djupt imponerad. Filmen - som utspelar sig under den tyska occupationen av Norge under andra världskriget - ger ungefär samma känsla som "Band of Brothers" och är ruskigt snygg och välgjord. Jag vågar säga att ingen liknande film gjorts i Norden tidigare, även om jag förstått att det kommit en del filmer på samma tema från vårt östra grannland. Klart är i alla fall att det inte finns en enda svensk film som kan mäta sig med "Max Manus".
Inte nog med att filmen ser snygg ut, den griper tag i mig tämligen omedelbart. Max Manus (Aksel Hennie) och hans vänner vänder sig mot nazistintrånget genom att starta en motståndsrörelse; först som rena amatörer med spridning av propaganda som största vapen, men senare som utbildade soldater med sabotage av tyska fartyg som främsta trick.
Filmen utspelar sig under ett par år och motståndsrörelsen växer in i allvaret i situationen, och i samma stund som de blir allt skickligare blir uppdragen farligare. Max Manus lever själv under ständig flykt eftersom han som glad amatör åkte dit, men gjorde en legendarisk rymning ut genom ett fönster som gjort honom beryktad i båda lägren, och nu måste han leva upp till hjältestatusen med allt vad det innebär.
Det här är en av de mest spännande andra världskrigsfilmer jag sett, mycket tack vare att det är så lätt att sätta sig in i situationen. Samtidigt känner jag att mina kunskaper om just denna period i vår historia är pinsamt begränsade. Egentligen är det bara ett under att tyskarna inte tog över Sverige när de ändå var i farten.
Filmen har snygga specialeffekter skickligt infogade som ger filmen ett väldigt oskandinaviskt uttryck, och att filmen blev en jättesuccé på bio i hemlandet - och sedermera Norges Oscarsbidrag - kommer inte som någon
överraskning.
Det finns absolut ingenting att klaga på - skådespeleriet är lika exemplariskt som manuset med alla karaktärer och utvecklingar. En riktigt bra film och en av höstens stora överraskningar för mig.
Men så börjar jag titta och på en gång blir jag djupt imponerad. Filmen - som utspelar sig under den tyska occupationen av Norge under andra världskriget - ger ungefär samma känsla som "Band of Brothers" och är ruskigt snygg och välgjord. Jag vågar säga att ingen liknande film gjorts i Norden tidigare, även om jag förstått att det kommit en del filmer på samma tema från vårt östra grannland. Klart är i alla fall att det inte finns en enda svensk film som kan mäta sig med "Max Manus".
Inte nog med att filmen ser snygg ut, den griper tag i mig tämligen omedelbart. Max Manus (Aksel Hennie) och hans vänner vänder sig mot nazistintrånget genom att starta en motståndsrörelse; först som rena amatörer med spridning av propaganda som största vapen, men senare som utbildade soldater med sabotage av tyska fartyg som främsta trick.
Filmen utspelar sig under ett par år och motståndsrörelsen växer in i allvaret i situationen, och i samma stund som de blir allt skickligare blir uppdragen farligare. Max Manus lever själv under ständig flykt eftersom han som glad amatör åkte dit, men gjorde en legendarisk rymning ut genom ett fönster som gjort honom beryktad i båda lägren, och nu måste han leva upp till hjältestatusen med allt vad det innebär.
Det här är en av de mest spännande andra världskrigsfilmer jag sett, mycket tack vare att det är så lätt att sätta sig in i situationen. Samtidigt känner jag att mina kunskaper om just denna period i vår historia är pinsamt begränsade. Egentligen är det bara ett under att tyskarna inte tog över Sverige när de ändå var i farten.
Filmen har snygga specialeffekter skickligt infogade som ger filmen ett väldigt oskandinaviskt uttryck, och att filmen blev en jättesuccé på bio i hemlandet - och sedermera Norges Oscarsbidrag - kommer inte som någon
överraskning.
Det finns absolut ingenting att klaga på - skådespeleriet är lika exemplariskt som manuset med alla karaktärer och utvecklingar. En riktigt bra film och en av höstens stora överraskningar för mig.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns två kommentarspår, ett med regissörerna Espen Sandberg och Joachim Rønning och ett med manusförfattaren Thomas Nordseth-Tiller och huvudrollsinnehavaren Aksel Hennie. Det sista kan retroaktivt vara lite tungt att lyssna på. Nordseth-Tiller diagnostiserades nämligen med cancer strax efter biopremiären och dog i maj i år blott 28 år gammal...
Man kan även se filmen i VFX-mode, vilket innebär att man vid 14 tillfällen i filmen kan klicka in sig i bakommaterial som visar hur specialeffekterna gjordes. Dessvärre kan man inte se dessa separat, så om man inte vill se om hela filmen får man gissa sig till vilka dessa 14 tillfällen - eller scener - kan vara.
Man kan även se filmen i VFX-mode, vilket innebär att man vid 14 tillfällen i filmen kan klicka in sig i bakommaterial som visar hur specialeffekterna gjordes. Dessvärre kan man inte se dessa separat, så om man inte vill se om hela filmen får man gissa sig till vilka dessa 14 tillfällen - eller scener - kan vara.
TRE SAKER
1. Som alltid med riktigt bra historier så är de baserade på verkliga händelser. Sist i filmen kommer en liten "vad hände sedan?" där man får se bilder på de verkliga personerna jämte skådespelarnas tolkningar, och i många fall är de bildliga likheterna slående.
2. Aksel Hennie ser för övrigt ut som en snyggare variant av Steve Buscemi.
3. I en scen flyr Max Manus från motorcykelburna, vilt skjutande nazister genom att cykla och skjuta med kulsprutan bakåt. Det är fan hardcore det!
2. Aksel Hennie ser för övrigt ut som en snyggare variant av Steve Buscemi.
3. I en scen flyr Max Manus från motorcykelburna, vilt skjutande nazister genom att cykla och skjuta med kulsprutan bakåt. Det är fan hardcore det!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Kimmo Rajala (4)
Kimmo Rajala (4)
