Ett demonterat drama gjort för filmvetare

FILMEN

"Leva sitt liv" från 1962 är franska nya vågen-regissören Jean-Luc Godards fjärde långfilm, och en av de absolut bästa ur hans digra produktion. Filmen är ett enastående exempel på Godards osentimentala, självmedvetna och stundtals direkt konstiga stil, och innehåller en av hans hustru Anna Karinas karriärsdefinierande roller.

Karina spelar Nana, en ung Paristjej med skådespelardrömmar och pengaproblem. För att lösa de senare sätter hon sina filmambitioner åt sidan och blir prostituerad, med förutsägbart tragiskt resultat. Som vanligt i en Godard-produktion är handlingen sparsmakad och inte det centrala i filmen. Snarare är det hur storyn berättas som är av intresse. Och "Leva sitt liv" briljerar sannerligen när det kommer till att bryta filmkonventioner. Godard kan inte hålla sig ens i förtexterna, och får åskådaren att haja till varje gång ledmotivet bryts.

För att påminna oss om att det är en film vi ser informeras vi inledningsvis om att handlingen kommer utspela sig i tolv scener. Varje scen presenteras med en textskylt som anger dess nummer och kort berättar vad den kommer innehålla. Därefter följer segmentet, som i sig självt är späckat med diverse regelbrott, som att bara fotografera skådespelarna bakifrån i en lång dialogscen, eller Godards märkliga och ofta förekommande fascination för att eliminera allt bakgrundsljud från exteriörscener.

Berättelsen skulle kunna få oss att investera våra känslor i Nanas tragiska öde, men Godard är inte intresserad av detta. I stället avbryter han gärna handlingen för en diskussion med en fransk filosof, och i en scen till och med ett omotiverat inslag av skottlossning, vilket bara måste vara någon form av elitistisk Hollywood-referens.

Godard var, som så många av den franska nya vågens filmskapare, filmkritiker innan han började regissera, och "Leva sitt liv" är som gjord för att ses av filmvetare och folk som bryr sig mer om "hur" än "vad". Det är svårt att se filmen tilltala en publik som vill serveras en spännande berättelse. Detta är naturligtvis en del av förklaringen till varför Godard i dag är ett totalt okänt namn för gemene man, även om hans arv lever kvar hos regissörer som exempelvis Quentin Tarantino. "Leva sitt liv" är fantastisk för den som är intresserad av hur en film sätts ihop, ett garanterat sömnpiller för de flesta andra.


EXTRAMATERIALET

Ett något konstigt extramaterial i form av den danska kortfilmen "Flickan och hennes skor" från 1959. Kopplingen till "Leva sitt liv"? Den innehåller danskfödda Anna Karinas filmdebut. Filmen är stum och förutom att man redan här direkt ser varför Karina blev en stjärna så, ju mindre sagt om den desto bättre. Ett minimalt bildgalleri medföljer också.


TRE SAKER

1. I en scen skriver Nana ett brev. I en vanlig film hade man kanske låtit en pålagd röst tala om vad som skrivs, men här nöjer man sig inte med detta utan får se hela brevet skrivas för hand. Det tar flera minuter.

2. Slutscenen är bland det mest oväntade, abrupta och osentimentala jag någonsin sett. Pang bom, tack för visat intresse.

3. Quentin Tarantino döpte sitt produktionsbolag A Band Apart efter en Godard-film. Detta tilltalade inte Godard som torrt konstaterade att "Tarantino named his production company after one of my films. He would have done better to give me some money."


JOEL FORNBRANT (2011-06-18)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2011
Bolag: Njutafilms
Ljud: Monomix
Bild: 4:3
Extramaterial:
Kortfilm: Flickan och hennes skor
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (18/10):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN SEPTEMBER
12 SENASTE
UNDERHÅLLNINGSUTGÅVORNA