Humanistiska lektioner från förra seklet
FILMENDen här filmen, som av titelrollsinnehavaren Ben Kingsley beskrivs som den sista episka storfilmen, är egentligen en independentfilm gjord utanför Hollywoods produktionsbolag. Det tog Richard Attenborough tjugo år från idé till färdig film och det var förstås en väg som var långt ifrån spikrak och självklar. "Gandhi" har varit en av mina favoritfilmer sedan jag fick tag i en nött begagnad VHS-hyrfilm i sena tonåren. I år är det 25-årsjubileum och därför kan man nu äntligen få tag i den på dvd. Det är denna utgåva jag tänker berätta om i denna text. Den sista episka storfilmen?
"Gandhi" är den vackra och gripande historien om en liten man från Indien som i modern tid kom att förkroppsliga det som sådana som Siddharta, Jesus, Moses och Muhammed talat om i tusentals år. Mohandas Gandhi lyfte fram ickevålds-principen (Satyagraha) och gjorde den världskänd när han lyckades befria Indien (och Pakistan) från det brittiska styret. Det är nog omöjligt att säga hur mycket han betytt för världen, men hade han levt i dagens medieklimat hade han med största sannolikhet varit större än både Dalai Lama och Nelson Mandela. På sin tid sågs han med den tidens rasbiologiska ögon i västerlandet som en lustig liten farbror från Indien. I Asien och i Sydafrika sågs han som en befriare och en hjälte, en folkets medkämpe, en liberal humanist, en helbragdgörare, en Jesusfigur.
Om detta handlar Richard Attenboroughs film. Vi kommer nära personen Mohandas Gandhi och hans livsverk, men det är hela tiden genom västerländska glasögon vi följer historien. Filmen är tydligt adresserad en västerländsk publik som, med den tidens mått mätt, ska folkbildas om att ledargestalter från u-länder minsann kan de också.
Det börjar i Sydafrika på 1880-talet, där Gandhi (Ben Kingsley) kastas av ett tåg för att han försökt åka första klass. Den unge advokaten får upp ögonen för det orättvisa politiska systemet i Sydafrika. Han förenade muslimer, hinduer och sikher i protesthandlingar. Han kallade det inte politik eller idealism, han ifrågasatte bara tanken att inte alla skulle kunna leva tillsammans. Det är också i Sydafrika han fängslas första gången. Och det är här han lär sig att tala inför de stora massorna och göra sig förstådd.
Han ville bevisa att de enda djävlarna som finns är de som bor i våra hjärtan och att det är där alla slag bör utkämpas. Hans tolkning av Bibelns andra kinden till handlar om mod, att man ska kunna ta några smällar. Och om man gör det väcker det något i den mänskliga naturen som får hatet att minska och respekten att öka. "De kan slå mig och tortera mig, till och med döda mig. Då kommer de att ha min döda kopp, men inte min underkastelse." Detta lärde han ut hela livet. Och det var också detta enkla och detta svåra folk inte alltid klarade att ta till sig. Hans fru Kasturba (Rohini Hattangadi) sammanfattar det i en nyckelscen: "Det är svårare för oss som inte ens VILL vara lika goda som du."
När Mohandas Gandhi återvände till Indien och Bombay 1915 hade han enorma förväntningar på sig. Han hade fått igenom reformer i Sydafrika. Nu förväntade sig indiska nationalister att han skulle befria Indiens 350 miljoner invånare från det brittiska oket. Och det lyckades han med också, men på ett historieunikt sätt, och det var ingalunda en promenadseger. Om detta handlar "Gandhi" om. Det är en fantastisk film med en fantastisk ensemble.
Och så är den en film om att leva enkelt, spinna sin egen tråd, väva sitt eget tyg och sy sina egna kläder. Och så får vi en massa trivsamma lektioner: "När jag misströstar tänker jag på att i alla tider har sanningen och kärleken alltid segrat. Tyranner och mördare kan förefalla oövervinneliga en tid men i slutändan faller de alltid. Tänk på det. Alltid. När du tvivlar på att det var så här Gud tänkte sig världen så tänk på det … och försök att leva som Gud vill."
"Gandhi" är den vackra och gripande historien om en liten man från Indien som i modern tid kom att förkroppsliga det som sådana som Siddharta, Jesus, Moses och Muhammed talat om i tusentals år. Mohandas Gandhi lyfte fram ickevålds-principen (Satyagraha) och gjorde den världskänd när han lyckades befria Indien (och Pakistan) från det brittiska styret. Det är nog omöjligt att säga hur mycket han betytt för världen, men hade han levt i dagens medieklimat hade han med största sannolikhet varit större än både Dalai Lama och Nelson Mandela. På sin tid sågs han med den tidens rasbiologiska ögon i västerlandet som en lustig liten farbror från Indien. I Asien och i Sydafrika sågs han som en befriare och en hjälte, en folkets medkämpe, en liberal humanist, en helbragdgörare, en Jesusfigur.
Om detta handlar Richard Attenboroughs film. Vi kommer nära personen Mohandas Gandhi och hans livsverk, men det är hela tiden genom västerländska glasögon vi följer historien. Filmen är tydligt adresserad en västerländsk publik som, med den tidens mått mätt, ska folkbildas om att ledargestalter från u-länder minsann kan de också.
Det börjar i Sydafrika på 1880-talet, där Gandhi (Ben Kingsley) kastas av ett tåg för att han försökt åka första klass. Den unge advokaten får upp ögonen för det orättvisa politiska systemet i Sydafrika. Han förenade muslimer, hinduer och sikher i protesthandlingar. Han kallade det inte politik eller idealism, han ifrågasatte bara tanken att inte alla skulle kunna leva tillsammans. Det är också i Sydafrika han fängslas första gången. Och det är här han lär sig att tala inför de stora massorna och göra sig förstådd.
Han ville bevisa att de enda djävlarna som finns är de som bor i våra hjärtan och att det är där alla slag bör utkämpas. Hans tolkning av Bibelns andra kinden till handlar om mod, att man ska kunna ta några smällar. Och om man gör det väcker det något i den mänskliga naturen som får hatet att minska och respekten att öka. "De kan slå mig och tortera mig, till och med döda mig. Då kommer de att ha min döda kopp, men inte min underkastelse." Detta lärde han ut hela livet. Och det var också detta enkla och detta svåra folk inte alltid klarade att ta till sig. Hans fru Kasturba (Rohini Hattangadi) sammanfattar det i en nyckelscen: "Det är svårare för oss som inte ens VILL vara lika goda som du."
När Mohandas Gandhi återvände till Indien och Bombay 1915 hade han enorma förväntningar på sig. Han hade fått igenom reformer i Sydafrika. Nu förväntade sig indiska nationalister att han skulle befria Indiens 350 miljoner invånare från det brittiska oket. Och det lyckades han med också, men på ett historieunikt sätt, och det var ingalunda en promenadseger. Om detta handlar "Gandhi" om. Det är en fantastisk film med en fantastisk ensemble.
Och så är den en film om att leva enkelt, spinna sin egen tråd, väva sitt eget tyg och sy sina egna kläder. Och så får vi en massa trivsamma lektioner: "När jag misströstar tänker jag på att i alla tider har sanningen och kärleken alltid segrat. Tyranner och mördare kan förefalla oövervinneliga en tid men i slutändan faller de alltid. Tänk på det. Alltid. När du tvivlar på att det var så här Gud tänkte sig världen så tänk på det … och försök att leva som Gud vill."
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är matigt, med en hel del bakommaterial och nygjorda intervjuer med flera av nyckelpersonerna. Här finns också autentiska journalfilmer från 40-talet, där huvudpersonen själv får komma till tals, samt annat historiskt material. Jag saknar en rejäl "Så gjordes filmen"-dokumentär, men gnäller inte. Extramaterialet är helt okej.
TRE SAKER
1. Det irriterar mig väldigt mycket att Rohini Hattangadi, som spelar Gandhis fru, kommer så långt ner i skådespelarlistningen. Hennes roll i filmen är viktig (inte minst som den primära familjespeglingen av privatpersonen Gandhi) och dessutom välspelad. I stället listas Candice Bergen som någon sorts andra huvudperson, trots att hon bara har en liten biroll och kommer in först i andra akten. Märkligt.
2. Skådespelarna åldras väldigt snyggt, inte bara med hjälp av skicklig maskläggning utan med mycket skickligt skådespel. Kingsley var inte ens fyllda fyrtio vid inspelningen av filmen, men kommer utan tvekan undan med att gestalta en sjuttioårig Gandhi. Enligt någon av bakomfilmerna så övertygande att crewet frågade om Kingsley – i sin gammelmansgestalt – på fullaste allvar frågade om farbror behövde sitta ner mellan tagningarna.
3. Ben Kingsley är till hälften av indisk härkomst (på faderns sida). Han konkurrerade med Anthony Hopkins om rollen. Och Alec Guinnes.
2. Skådespelarna åldras väldigt snyggt, inte bara med hjälp av skicklig maskläggning utan med mycket skickligt skådespel. Kingsley var inte ens fyllda fyrtio vid inspelningen av filmen, men kommer utan tvekan undan med att gestalta en sjuttioårig Gandhi. Enligt någon av bakomfilmerna så övertygande att crewet frågade om Kingsley – i sin gammelmansgestalt – på fullaste allvar frågade om farbror behövde sitta ner mellan tagningarna.
3. Ben Kingsley är till hälften av indisk härkomst (på faderns sida). Han konkurrerade med Anthony Hopkins om rollen. Och Alec Guinnes.
TOBIAS JOHANSSON (2007-05-12)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ben Kingsley (21)
Ben Kingsley (21)
