Basert på virkelige hendelser
FILMENDet här med "baserat på verkliga händelser" får som alltid tas med en nypa salt. Men å andra sidan är "baserat" det operativa ordet och det som egentligen är jokerkortet när man gör en film om något som har hänt. I det här fallet så säger mina efterforskningar att man ligger ganska nära sanningen i skildringen av händelserna vid skolhemmet på norska Bastöy 1915. En fri tolkning som ändå har tillräckligt med verklighetsförankring så det inte blir rena fantasierna av slutresultatet.
Skolhemmet är en uppfostringsanstalt för bråkiga pojkar, men det är samtidigt snudd på ett fängelse med oerhört tuffa regler och en social sortering där pojkarna identifieras med ett nummer. Erling (Benjamin Helstad) och Ivar (Magnus Langlete) anländer samtidigt till hemmet via en liten färjeförbindelse och placeras i barack C och blir därefter C-19 och C-5. Bas för anläggningen är "herr föreståndare" (Stellan Skarsgård) med husfar Bråthen (Kristoffer Joner) som håller koll på alla.
Erling beslutar sig tidigt för att inte stanna tiden ut på ön utan börjar genast planera för rymningsförsök som hela tiden leder till tuffare bestraffningar. Han inser att det inte finns några sympatier att tjäna från ledningen och blir dessutom vittne till Bråthens övergrepp på Ivar vilket leder att Ivar går och dränker sig i sjön. Herr föreståndare menar att det var ett rymningsförsök - "och vi vet ju alla var inspirationen kom ifrån", säger han och lägger skulden på Erling.
Situationen på ön blir snart ohållbar och med gemensamma krafter får de bråkiga pojkarna nog och säger ifrån på sitt sätt.
Den här filmen kostade 54 miljoner norska kronor att göra och jag förstår inte riktigt var pengarna tagit vägen. Jag menar inte att den ser billig ut, men med tanke på att den specialeffektsfyllda "Max Manus" kostade 55 miljoner så börjar man undra. Det är oavsett budget en välgjord och välspelad film, men samtidigt kan jag känna att den är lite för mycket mash-up för att vara verklighetsbaserad. Det är omöjligt att inte tänka på "Ondskan", trots att den utspelar sig under en annan tidsperiod, och plotten med den envisa ynglingen som är obstinat i en fängelsemiljö har man sett alldeles för många gånger tidigare.
Så det blir lite tudelade känslor. Å ena sidan: en bra och gripande norsk historisk skildring och å andra sidan: något som känns som man redan sett det tidigare.
Skolhemmet är en uppfostringsanstalt för bråkiga pojkar, men det är samtidigt snudd på ett fängelse med oerhört tuffa regler och en social sortering där pojkarna identifieras med ett nummer. Erling (Benjamin Helstad) och Ivar (Magnus Langlete) anländer samtidigt till hemmet via en liten färjeförbindelse och placeras i barack C och blir därefter C-19 och C-5. Bas för anläggningen är "herr föreståndare" (Stellan Skarsgård) med husfar Bråthen (Kristoffer Joner) som håller koll på alla.
Erling beslutar sig tidigt för att inte stanna tiden ut på ön utan börjar genast planera för rymningsförsök som hela tiden leder till tuffare bestraffningar. Han inser att det inte finns några sympatier att tjäna från ledningen och blir dessutom vittne till Bråthens övergrepp på Ivar vilket leder att Ivar går och dränker sig i sjön. Herr föreståndare menar att det var ett rymningsförsök - "och vi vet ju alla var inspirationen kom ifrån", säger han och lägger skulden på Erling.
Situationen på ön blir snart ohållbar och med gemensamma krafter får de bråkiga pojkarna nog och säger ifrån på sitt sätt.
Den här filmen kostade 54 miljoner norska kronor att göra och jag förstår inte riktigt var pengarna tagit vägen. Jag menar inte att den ser billig ut, men med tanke på att den specialeffektsfyllda "Max Manus" kostade 55 miljoner så börjar man undra. Det är oavsett budget en välgjord och välspelad film, men samtidigt kan jag känna att den är lite för mycket mash-up för att vara verklighetsbaserad. Det är omöjligt att inte tänka på "Ondskan", trots att den utspelar sig under en annan tidsperiod, och plotten med den envisa ynglingen som är obstinat i en fängelsemiljö har man sett alldeles för många gånger tidigare.
Så det blir lite tudelade känslor. Å ena sidan: en bra och gripande norsk historisk skildring och å andra sidan: något som känns som man redan sett det tidigare.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Den norska originaltiteln är "Kongen av Bastøy", och även om det är en viss skillnad mellan "kongen av" och "flykten från" så känns den svenska titeln lite mer konkret. Filmens internationella titel är dock "King of Devil's Island" som alltså hakar på det norska originalet men ger platsen ett betydligt tuffare namn.
2. Stellan Skarsgård har gjort många filmer i Norge på sistone, till exempel "En ganska snäll man" där han gjorde huvudrollen. Här är han mer av ett affischnamn än någon huvudperson, och gestaltningen han gör är lite oklar. Är han god eller ond eller både och?
3. Åter igen stöter jag på isländska Sigur Rós bland filmens musik. Jag har någon annan gång pratat om hur "filmisk" deras musik är, men det finns även en gräns för hur många gånger man kan använda dem i filmer. Jag börjar känna att den närmar sig.
2. Stellan Skarsgård har gjort många filmer i Norge på sistone, till exempel "En ganska snäll man" där han gjorde huvudrollen. Här är han mer av ett affischnamn än någon huvudperson, och gestaltningen han gör är lite oklar. Är han god eller ond eller både och?
3. Åter igen stöter jag på isländska Sigur Rós bland filmens musik. Jag har någon annan gång pratat om hur "filmisk" deras musik är, men det finns även en gräns för hur många gånger man kan använda dem i filmer. Jag börjar känna att den närmar sig.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Stellan Skarsgård (29)
Stellan Skarsgård (29)
