Kaffe, te eller gruppsex?
FILMENOmslaget säger att filmen är en komedi, men jag håller inte med. "Sex and Breakfast" är ingen film man skrattar åt alls, men inte heller ett tungt drama så någonstans mitt emellan kanske. Den handlar om ett ämne som kan vara mycket komplicerat, nämligen sex. Vi följer två par James (Macaulay Culkin) och Heather (Alexis Dziena) samt Ellis (Kuno Becker) och Renee (Eliza Dushku) som båda på var sitt håll har problem med sina förhållanden.
Paren hamnar på ett sexseminarium lett av Dr Wellbridge (Joanna Miles) som förespråkar gruppsex och parbyte som ett sätt att lätta på spänningar och hitta ny glöd i förhållandet. Efter varsin konsultation med Dr Wellbridge handlar det bara om att paren ska paras ihop, vilket också sker till slut.
Denna sexuella händelse omringas av två scener där paren återigen på varsitt håll, fast på samma restaurang, äter frukost och luftar sina tankar. Debutregissören Miles Brandman lyckas på ett ganska smart sätt spegla dessa två frukosttillfällen så att saker och ting upprepas men är ändå annorlunda. För det blir annorlunda efter den där dubbeldejten, men har det blivit bättre eller sämre?
Filmen är okej men inte mer. Jag hade förväntat mig en sexkomedi med allt vad det innebär, men så är inte "Sex and Breakfast". Den tar upp situationer som många par hamnar i vare sig de vill det eller inte (kanske inte just med gruppsex som den enda lösningen på problemet), med tankar om att känna sig otrygg, otillräcklig och vilsen i sig själv. Miles Brandman kommer en bit på vägen, men det skulle behövts lite mer tyngd i manuset för att komma fram till något, och dessutom tydligare skämt om han ämnat att göra en komedi.
Ett gott försök är det i alla fall.
Paren hamnar på ett sexseminarium lett av Dr Wellbridge (Joanna Miles) som förespråkar gruppsex och parbyte som ett sätt att lätta på spänningar och hitta ny glöd i förhållandet. Efter varsin konsultation med Dr Wellbridge handlar det bara om att paren ska paras ihop, vilket också sker till slut.
Denna sexuella händelse omringas av två scener där paren återigen på varsitt håll, fast på samma restaurang, äter frukost och luftar sina tankar. Debutregissören Miles Brandman lyckas på ett ganska smart sätt spegla dessa två frukosttillfällen så att saker och ting upprepas men är ändå annorlunda. För det blir annorlunda efter den där dubbeldejten, men har det blivit bättre eller sämre?
Filmen är okej men inte mer. Jag hade förväntat mig en sexkomedi med allt vad det innebär, men så är inte "Sex and Breakfast". Den tar upp situationer som många par hamnar i vare sig de vill det eller inte (kanske inte just med gruppsex som den enda lösningen på problemet), med tankar om att känna sig otrygg, otillräcklig och vilsen i sig själv. Miles Brandman kommer en bit på vägen, men det skulle behövts lite mer tyngd i manuset för att komma fram till något, och dessutom tydligare skämt om han ämnat att göra en komedi.
Ett gott försök är det i alla fall.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En komisk scen utspelar sig i en hiss när de båda paren åker tillsammans med ett äldre par vars dialog utanför sitt sammanhang blir väldigt grov och missvisande.
2. En annan komisk bit innefattar en före detta pojkvän till Heather som har en ganska speciell egenbild av sig själv.
3. Och en tredje komisk situation står Ellis för när han rökt en "feting" och lättar på hjärtat.
2. En annan komisk bit innefattar en före detta pojkvän till Heather som har en ganska speciell egenbild av sig själv.
3. Och en tredje komisk situation står Ellis för när han rökt en "feting" och lättar på hjärtat.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA