Ytterligare ett nedslag i det kärva Amerika
FILMENDags för ytterligare ett nedslag i det kärva Amerika. Det fattiga, smutsiga och allt annat än trivsamma landet där the American dream är en utopi. I denna bistra verklighet verkar Joe (Nicolas Cage) som arbetsledare för en samling skogsvårdare. När arbetsdagen är över väntar antingen flaskan, soffan eller en kvinna mot betalning. Det förflutna vilar tungt på Joes axlar. Han har suttit i fängelse och har uppenbara problem med myndighetspersoner och andra som vill provocera honom till att göra misstag.
En dag dyker en tonåring upp i skogen och frågar om jobb för sig själv och sin far. Joe ger Gary (Tye Sheridan) en chans och grabben jobbar på bra. Han lyssnar, lär sig snabbt och gnäller inte. Annat är det med hans far Wade (Gary Poulter) som är gammal, försupen och en slöfock. För Wade är det lättare att tjafsa och slå sin son på käften och ta hans lön i stället för att tjäna ihop sin egen. Garys liv är miserabelt med en mamma som inte orkar bry sig och en syster som bara slutat prata rätt upp och ned. Det är inte så konstigt att Gary vänder sig till Joe som är en betydligt bättre manlig förebild. Någon som bryr sig. En vän.
David Gordon Green som regisserat filmen har en lustig CV. Mest känd är han för komedier som "Pineapple Express", "Your Highness" och "Eastbound & Down" men har även sprängt in en del dramafilmer. Steget mellan pårökt komedi och "Joes" kärva smutsighet är långt och jag får inte riktigt ihop det även om jag tycker det är trevligt när filmskapare visar upp mångsidighet, för "Joe" är en bra film. Jag är dock inte golvad av historien där jag tycker att själva berättelsen är lite för enkel på något sätt, även om det finns utrymme för en del obehagliga överraskningar i den, samtidigt som den här kärva världen kommit fram i en rad minnesvärda filmer de senare åren, så som "Winter’s Bone" och "Mud" där ju den unga lovande Sheridan senast kunde ses. Han är lika bra här och Nicolas Cage gör faktiskt en av sina mer intressanta insatser på mycket länge. Här får han lite att jobba med i stället för många av de dussinfilmer han gjort på sistone.
Mest minnesvärd insats gör dock Gary Poulter som enligt uppgift var en hemlös man som David Gordon Green hittade lokalt och gav rollen till. Insatsen är väldigt genuin och jag tror att gränsen mellan karaktären och skådespelaren är hårfin. En ruskig karaktär i en allt annat än en må bra-film.
En dag dyker en tonåring upp i skogen och frågar om jobb för sig själv och sin far. Joe ger Gary (Tye Sheridan) en chans och grabben jobbar på bra. Han lyssnar, lär sig snabbt och gnäller inte. Annat är det med hans far Wade (Gary Poulter) som är gammal, försupen och en slöfock. För Wade är det lättare att tjafsa och slå sin son på käften och ta hans lön i stället för att tjäna ihop sin egen. Garys liv är miserabelt med en mamma som inte orkar bry sig och en syster som bara slutat prata rätt upp och ned. Det är inte så konstigt att Gary vänder sig till Joe som är en betydligt bättre manlig förebild. Någon som bryr sig. En vän.
David Gordon Green som regisserat filmen har en lustig CV. Mest känd är han för komedier som "Pineapple Express", "Your Highness" och "Eastbound & Down" men har även sprängt in en del dramafilmer. Steget mellan pårökt komedi och "Joes" kärva smutsighet är långt och jag får inte riktigt ihop det även om jag tycker det är trevligt när filmskapare visar upp mångsidighet, för "Joe" är en bra film. Jag är dock inte golvad av historien där jag tycker att själva berättelsen är lite för enkel på något sätt, även om det finns utrymme för en del obehagliga överraskningar i den, samtidigt som den här kärva världen kommit fram i en rad minnesvärda filmer de senare åren, så som "Winter’s Bone" och "Mud" där ju den unga lovande Sheridan senast kunde ses. Han är lika bra här och Nicolas Cage gör faktiskt en av sina mer intressanta insatser på mycket länge. Här får han lite att jobba med i stället för många av de dussinfilmer han gjort på sistone.
Mest minnesvärd insats gör dock Gary Poulter som enligt uppgift var en hemlös man som David Gordon Green hittade lokalt och gav rollen till. Insatsen är väldigt genuin och jag tror att gränsen mellan karaktären och skådespelaren är hårfin. En ruskig karaktär i en allt annat än en må bra-film.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I en scen hör man Joe lyssna på riktigt våldsam hårdrock i bilen. Låten är med det numera nedlagda black metal-bandet Eyes of Noctum vars sångare var Weston Cage, Nicolas son.
2. I en annan scen har Cage på sig en sliten Pantera-tröja så uppenbarligen gillar Joe hårdrock.
3. Gary Poulter, den hemlösa mannen, dog på Austins gator några månader efter att inspelningarna var över. Med tanke på hur genuin jag upplevde att hans roll var känns det tyvärr inte som en överraskning.
2. I en annan scen har Cage på sig en sliten Pantera-tröja så uppenbarligen gillar Joe hårdrock.
3. Gary Poulter, den hemlösa mannen, dog på Austins gator några månader efter att inspelningarna var över. Med tanke på hur genuin jag upplevde att hans roll var känns det tyvärr inte som en överraskning.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Nicolas Cage (25)
Nicolas Cage (25)
