Sentimentalt slisk som går hem i soffan
FILMENFeel good är ändå feel good, eller hur? Man vet precis vad man kommer att få och filmskaparna vet exakt vilka strängar de ska slå an för att tittarens ögon ska vattnas och hur storyn ska läggas upp för att man ska totalt investera sig själv i det öde som målas upp, inklusive givna positiva och negativa vändningar längs med resans gång.
Gång på gång fungerar det, hur sentimentalt och sliskigt det än är. "Wonder" hade kanske kunnat landa helt fel om jag hade varit på ett annat mentalt plan när jag såg den. Kanske hade jag cyniskt ställt mig in på att inte gå på formeln ännu en gång och bekämpat feel good-monstret med näbbar och klor.
Äh. Jag ger upp. "Wonder" är ett charmig familjedrama som går hem totalt i min tv-soffa. Jag och frun sitter och ömsom bölar och ömsom myser ihop.
När Auggie (Jacob Tremblay) föds är han så deformerad i ansiktet att det krävs många operationer under många år innan han får ett utseende som liknar en normal människa med de normala funktioner som behövs. Till följd av det har han blivit hemskolad av sin mamma Isabel (Julia Roberts) som satt alla sina egna ambitioner på paus under perioden. Familjen kompletteras av lekfulla pappan Nate (Owen Wilson) och förstående storasystern Via (Izabela Vidovic) som insett att hennes plats är att stå i bakgrunden som något sekundärt.
Femte klass står på tur och familjen har gemensamt tagit ett beslut om att låta Auggie gå i en vanlig skola med olika lärare och klasskamrater och allt vad det innebär. Det är dags att ta steget, i alla fall som ett test. Auggie är medveten om vad som troligen väntar. Flackande blickar, jobbiga frågor och sannolikt mobbing.
Och visst blir det så, men det kommer även in vänner i Auggies liv och med det ändras allt för familjen. Men ingen glädje varar för evigt och precis som det mesta i livet kan saker och ting förändras hastigt och Auggies första skolår med andra blir omvälvande.
En intressant detalj i filmen är att storyn byter perspektiv ett par gånger. Det gör att vi får flera olika synvinklar som även gör att karaktärerna blir flerdimensionella. På det viset gräver vi djupare i systern Vias liv och hennes situation med bästa kompisar som försvinner och andra som tillkommer. Jag tycker det är ett enkelt, snyggt och smart sätt att faktiskt göra något mer än bara en traditionell feel good-story av filmen.
Jacob Tremblay gör ett jättebra jobb bakom mask och smink. I ärlighetens namn har hans avvikande utseende gjorts ganska gulligt så i soffan känns det nästan lite larvigt att han mobbas. Men barn kan vara riktigt tuffa mot varandra, speciellt när det gäller handikapp eller avvikande utseenden, och den biten gestaltas tydligt här. Samtidigt läggs väldigt mycket vikt vid att poängtera att Auggie inte är något annat än ett barn som ser lite annorlunda ut, något som förstärks av att han är avsevärt smartare än sina klasskamrater till följd av hemskolningen.
Ur en synvinkel saknar jag den där kraftiga vändningen i filmen. Det finns en mildare variant som rör om lite, men i det stora hela är det inga egentliga dramatiska toppar och dalar i filmen. Ur en annan synvinkel tycker jag faktiskt att det är skönt och att det gör att filmen, trots att den är stöpt i en given mall, ändå sticker ut lite. En både sevärd och fin historia.
Gång på gång fungerar det, hur sentimentalt och sliskigt det än är. "Wonder" hade kanske kunnat landa helt fel om jag hade varit på ett annat mentalt plan när jag såg den. Kanske hade jag cyniskt ställt mig in på att inte gå på formeln ännu en gång och bekämpat feel good-monstret med näbbar och klor.
Äh. Jag ger upp. "Wonder" är ett charmig familjedrama som går hem totalt i min tv-soffa. Jag och frun sitter och ömsom bölar och ömsom myser ihop.
När Auggie (Jacob Tremblay) föds är han så deformerad i ansiktet att det krävs många operationer under många år innan han får ett utseende som liknar en normal människa med de normala funktioner som behövs. Till följd av det har han blivit hemskolad av sin mamma Isabel (Julia Roberts) som satt alla sina egna ambitioner på paus under perioden. Familjen kompletteras av lekfulla pappan Nate (Owen Wilson) och förstående storasystern Via (Izabela Vidovic) som insett att hennes plats är att stå i bakgrunden som något sekundärt.
Femte klass står på tur och familjen har gemensamt tagit ett beslut om att låta Auggie gå i en vanlig skola med olika lärare och klasskamrater och allt vad det innebär. Det är dags att ta steget, i alla fall som ett test. Auggie är medveten om vad som troligen väntar. Flackande blickar, jobbiga frågor och sannolikt mobbing.
Och visst blir det så, men det kommer även in vänner i Auggies liv och med det ändras allt för familjen. Men ingen glädje varar för evigt och precis som det mesta i livet kan saker och ting förändras hastigt och Auggies första skolår med andra blir omvälvande.
En intressant detalj i filmen är att storyn byter perspektiv ett par gånger. Det gör att vi får flera olika synvinklar som även gör att karaktärerna blir flerdimensionella. På det viset gräver vi djupare i systern Vias liv och hennes situation med bästa kompisar som försvinner och andra som tillkommer. Jag tycker det är ett enkelt, snyggt och smart sätt att faktiskt göra något mer än bara en traditionell feel good-story av filmen.
Jacob Tremblay gör ett jättebra jobb bakom mask och smink. I ärlighetens namn har hans avvikande utseende gjorts ganska gulligt så i soffan känns det nästan lite larvigt att han mobbas. Men barn kan vara riktigt tuffa mot varandra, speciellt när det gäller handikapp eller avvikande utseenden, och den biten gestaltas tydligt här. Samtidigt läggs väldigt mycket vikt vid att poängtera att Auggie inte är något annat än ett barn som ser lite annorlunda ut, något som förstärks av att han är avsevärt smartare än sina klasskamrater till följd av hemskolningen.
Ur en synvinkel saknar jag den där kraftiga vändningen i filmen. Det finns en mildare variant som rör om lite, men i det stora hela är det inga egentliga dramatiska toppar och dalar i filmen. Ur en annan synvinkel tycker jag faktiskt att det är skönt och att det gör att filmen, trots att den är stöpt i en given mall, ändå sticker ut lite. En både sevärd och fin historia.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Mandy Patinkin, numera kanske mest känd som Saul Beringson i "Homeland", gör en utmärkt insats som genomsympatiska rektorn Mr. Tushman på skolan.
2. Auggie är ett stort fan av "Star Wars" och det görs en del referenser till filmerna, och några karaktärer dyker upp i bild. Det förvånar mig en smula och kan inte ha varit speciellt billigt att lösa.
3. Filmen baseras på en roman, vilket möjligen förklarar berättargreppet med att byta perspektiv.
2. Auggie är ett stort fan av "Star Wars" och det görs en del referenser till filmerna, och några karaktärer dyker upp i bild. Det förvånar mig en smula och kan inte ha varit speciellt billigt att lösa.
3. Filmen baseras på en roman, vilket möjligen förklarar berättargreppet med att byta perspektiv.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Owen Wilson (23)
Owen Wilson (23)
