Tråkig spökhistoria
FILMENPsykiatrikern Will (William Baldwin) tar med sig psyksjuka systern Kylie (Jodi Lyn O'Keefe) till en ödslig herrgård de fått ärva efter sin far i denna skräckis från 2003. Han vill en gång för alla komma tillrätta med hennes problem och tycker sig i den gamla familjeegendomen ha funnit den perfekta platsen för hennes terapi. Lokalbefolkningen varnar för spökliknande aktiviteter i huset, men skeptikern Will fnyser bara åt dylikt skrock. Förstås dröjer det inte länge innan Kylie, som är mer i fas med sin spirituella sida, börjar se spöken, främst i form av en liten pojke, och hittar märkliga gravstenar i skogen runt huset. Det hela verkar vara kopplat till syskonparets märkliga släkthistoria.
Vi kan börja med det som är bra: Genom att berätta historien ur Kylies perspektiv lyckas filmen länge behålla ett relativt stort mått av tvetydighet. Vi vet att systern har mentala problem, och vi svävar därför i osäkerhet när det kommer till hennes upplevelser av spökerierna. Att inte veta om de övernaturliga inslagen är verkliga eller bara finns i hennes huvud skapar spänning och osäkerhet.
Den gamla dammiga herrgården äger en tyst hotfullhet som framhävs väl. Vi snackar inte Overlook Hotel-grader av kuslighet här, men stämningen är åtminstone tillräckligt tät för att öka rysfaktorn en smula. Storyn bjuder även på en del twistar som faktiskt inte känns vara sig krystade eller ologiska, vilket får ses som en framgång i en tid när detta berättargrepp är totalt done to death.
Men nu är det slut på berömmet. Även om filmen inte är kass rakt igenom, balanserar den ständigt på gränsen mellan ointressant och riktig dålig. Ta karaktärsmotivationen till exempel, exakt vad är det som får Will att tro att det är en så jävla bra idé att hålla syrran inspärrad (för det är i princip vad han gör) i ett läskigt kråkslott, totalt avskärmad från omvärlden, för att driva ut hennes demoner? Hon är intresserad av fotografi, och eftersom främjande av hennes positiva intressen är bra för terapin ordnar Will ett mörkrum åt henne i källaren. "Ha så kul!" säger han, slår igen dörren och lämnar henne ensam med ångesten i mörkret. Grattis, doktor Will Logan, priset för årets sämsta patientomtanke går till dig.
Lägg till detta en regissör/klippare som ibland inte verkar ha förstått grundläggande redigeringskonventioner (och nej, filmen innehåller inga medvetna konventionsbrott), ett mycket segt tempo, och det vi har framför oss är inte speciellt bra. För det mesta är filmen dock inte usel, utan bara lite lagom småtrist. Tänk "mitt i natten en torsdag på Kanal 5", och du kommer rätt nära den klass som "Red Rover" placerar sig i.
Vi kan börja med det som är bra: Genom att berätta historien ur Kylies perspektiv lyckas filmen länge behålla ett relativt stort mått av tvetydighet. Vi vet att systern har mentala problem, och vi svävar därför i osäkerhet när det kommer till hennes upplevelser av spökerierna. Att inte veta om de övernaturliga inslagen är verkliga eller bara finns i hennes huvud skapar spänning och osäkerhet.
Den gamla dammiga herrgården äger en tyst hotfullhet som framhävs väl. Vi snackar inte Overlook Hotel-grader av kuslighet här, men stämningen är åtminstone tillräckligt tät för att öka rysfaktorn en smula. Storyn bjuder även på en del twistar som faktiskt inte känns vara sig krystade eller ologiska, vilket får ses som en framgång i en tid när detta berättargrepp är totalt done to death.
Men nu är det slut på berömmet. Även om filmen inte är kass rakt igenom, balanserar den ständigt på gränsen mellan ointressant och riktig dålig. Ta karaktärsmotivationen till exempel, exakt vad är det som får Will att tro att det är en så jävla bra idé att hålla syrran inspärrad (för det är i princip vad han gör) i ett läskigt kråkslott, totalt avskärmad från omvärlden, för att driva ut hennes demoner? Hon är intresserad av fotografi, och eftersom främjande av hennes positiva intressen är bra för terapin ordnar Will ett mörkrum åt henne i källaren. "Ha så kul!" säger han, slår igen dörren och lämnar henne ensam med ångesten i mörkret. Grattis, doktor Will Logan, priset för årets sämsta patientomtanke går till dig.
Lägg till detta en regissör/klippare som ibland inte verkar ha förstått grundläggande redigeringskonventioner (och nej, filmen innehåller inga medvetna konventionsbrott), ett mycket segt tempo, och det vi har framför oss är inte speciellt bra. För det mesta är filmen dock inte usel, utan bara lite lagom småtrist. Tänk "mitt i natten en torsdag på Kanal 5", och du kommer rätt nära den klass som "Red Rover" placerar sig i.
EXTRAMATERIALET
Biografier och en trailer.
TRE SAKER
1. I tävlingen "vem är sämst av Baldwin-brorsorna?" tänker jag lägga min röst på William.
2. Grunden i "Red Rover":s story är i stort sett bara en variant på H.P. Lovecrafts "The Case of Charles Dexter Ward", dock utan andra likheter med skräckmästaren.
3. Ljudmixen på denna dvd är knepig. Dialogen ekar som i en betongbunker oavsett om den utspelas i en källare eller i en bil.
2. Grunden i "Red Rover":s story är i stort sett bara en variant på H.P. Lovecrafts "The Case of Charles Dexter Ward", dock utan andra likheter med skräckmästaren.
3. Ljudmixen på denna dvd är knepig. Dialogen ekar som i en betongbunker oavsett om den utspelas i en källare eller i en bil.
JOEL FORNBRANT (2008-04-28)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jodi Lyn O’Keefe (3)
Jodi Lyn O’Keefe (3)
