Lyckad saga efter Håkan Hellströms texter

FILMEN

Det var fem år sedan Julie Taymor gjorde en musikal av The Beatles-låtar. Jag tyckte att "Across the Universe" blev ett lyckat formexperiment som lyckades galant med att hitta en story i The Beatles låtar. Backar man ytterligare något år hittar vi "Mamma Mia!" som gjorde något liknande med Abbas musik, först på scenen och sedan på film.

Nu har i princip samma sak gjorts med Håkan Hellströms musik, där "Känn ingen sorg" är ett musikdrama med vissa musikalinslag som berättar historien om en Hellström-liknande figur med hjälp av Hellströms texter. Det är ingen självbiografi, men ändå en sorts Håkan Hellström-saga med viss verklighetsförankring.

Allting utspelar sig under en händelsefylld sommar. Kompisgänget Pål (Adam Lundgren), Johnny (Jonathan Andersson) och Lena (Josefin Neldén) har hängt ihop sen de var barn och ramlar runt på Göteborgs gator och torg. Pål är ett musikaliskt geni men så fort han ska framträda inför publik får han panik och kan inte prestera en endaste ton. När sångerskan Eva (Disa Östrand) ser Påls talang inser hon att lösningen måste bli att Pål får spela med förbundna ögon, men så fort ögonbindeln är borta kommer ångesten som en explosion.

Kompisgänget börjar krackelera. Lena, som är kär i Pål, känner sig sviken när Pål öppet är besatt av Eva, och Johnny utnyttjar Pål till något hemskt. Långt där inne väntar ögonblicket när Pål kan framföra sin musik med öppna ögon.

Filmen är regisserad av Måns Mårlind och Björn Stein som har tv-serien "Spung", "Storm" och "Underworld: Awakening" på meritlistan och jag kan se spår av alltihop i "Känn ingen sorg". Det tänjs på det visuella uttrycket och filmen känns både nu- och dåtid på en och samma gång. Det är 70-tal och 90-tal och 10-tal samtidigt - smartphones varvas med gamla laptops med modemuppkoppling. Denna lösa frihet känns helt rätt i sammanhanget.

Och Cilla Jackerts manus lyckas få till en historia från Hellströms texter. Man behöver inte vara ett superfan för att uppskatta filmen och hitta referenserna, jag är det definitivt inte, men texterna får absolut en ny betydelse utifrån hur de använts i filmen. Det är en film som stundtals känns lite knepig, men som till slut lyckas engagera och bli både rolig och gripande.


EXTRAMATERIALET

Inget. Det släpptes en begränsad (1500 ex) dubbeldiskutgåva med nästan tre timmar extramaterial. Utgåvan verkar ha försvunnit från marknaden mer eller mindre omedelbart.


TRE SAKER

1. Håkan Hellström gör cameos vid två tillfällen i filmen. I den första scenen får han sällskap av de mer eller mindre legendariska Göteborgsmusikerna Ebbot Lundberg och Freddie Wadling som spelar A-lagare.

2. Det är ett par scener i filmen som känns väldigt inspirerade av "Trainspotting", bland annat en äckelscen som är svår att titta på.

3. Det är inte så överdrivet många kända ansikten i filmen. Adam Lundgren känner de flesta igen från "Torka aldrig tårar utan handskar". I övrigt vill jag påstå att de mest kända ansiktet är Tomas Von Brömssen som spelar Påls farfar.


ANDERS JAKOBSON (2013-11-28)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2013
Bolag: SF
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:

NIO TIPS FRÅN DECEMBER
12 SENASTE
THRILLERNA