Modern variant av ”The Breakfast Club”
FILMENOmslaget till den här filmen (ej Sverigespecifikt) är extremt vilseledande. Filmen framstår som en billig fånkomedi med låga sexskämt och kalkondoft. Men så är det inte med "Det perfekta samhället". Den är i stället lite som en modern variant av "The Breakfast Club" med dialog skriven av Kevin Smith (minus snusk och svordomar) eller Richard Linklater.
Sex collegestudenter som varken känner varandra eller som i vanliga fall skulle umgås tvingas göra ett grupparbete tillsammans. De ska skapa "det perfekta samhället", men det går trögt. Alla sex är olika personer; en plugghäst, en oerfaren kille som verkligen behöver ett C i betyg på uppsatsen för bibehålla sitt stipendium, en sporttjej, en lyxig föreningstjej, en flumtjej, och en ölpimplande och sportälskande drönare.
Först kan de inte komma på hur de ska samarbeta sen ebbar allt ut i diskussioner och till större delen hårda ord. Det finns en del gammalt groll mellan dem trots att de inte känner varandra som bubblar upp. Sen spirar några romanser upp och gruppen delas in i par och sen...
Ja, som ni hör så framstår det som filmen spretar lite, men den hålls ihop av en bra dialog och intressanta karaktärer. Man kan verkligen snacka om ett ensembleddrama med vissa komiska inslag och det visar sig att denna studiekväll är extremt nyttig för dem allihop. Många avslöjanden kommer fram och de lär sig en hel del om varandra. Fördomar spricker och på något sätt hittar de fram till ett sätt att jobba tillsammans.
Jag blir ganska positivt överraskad av filmen. Som jag skrev i inledningen får man en väldigt skev bild av omslaget, men filmen tar lyckligtvis en helt annan riktning. De är en påtaglig indiekänsla över filmen och det finns en liten svensk koppling i och med att Malin Åkerman gör rollen som föreningstjejen.
Sevärd!
Sex collegestudenter som varken känner varandra eller som i vanliga fall skulle umgås tvingas göra ett grupparbete tillsammans. De ska skapa "det perfekta samhället", men det går trögt. Alla sex är olika personer; en plugghäst, en oerfaren kille som verkligen behöver ett C i betyg på uppsatsen för bibehålla sitt stipendium, en sporttjej, en lyxig föreningstjej, en flumtjej, och en ölpimplande och sportälskande drönare.
Först kan de inte komma på hur de ska samarbeta sen ebbar allt ut i diskussioner och till större delen hårda ord. Det finns en del gammalt groll mellan dem trots att de inte känner varandra som bubblar upp. Sen spirar några romanser upp och gruppen delas in i par och sen...
Ja, som ni hör så framstår det som filmen spretar lite, men den hålls ihop av en bra dialog och intressanta karaktärer. Man kan verkligen snacka om ett ensembleddrama med vissa komiska inslag och det visar sig att denna studiekväll är extremt nyttig för dem allihop. Många avslöjanden kommer fram och de lär sig en hel del om varandra. Fördomar spricker och på något sätt hittar de fram till ett sätt att jobba tillsammans.
Jag blir ganska positivt överraskad av filmen. Som jag skrev i inledningen får man en väldigt skev bild av omslaget, men filmen tar lyckligtvis en helt annan riktning. De är en påtaglig indiekänsla över filmen och det finns en liten svensk koppling i och med att Malin Åkerman gör rollen som föreningstjejen.
Sevärd!
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns det ungefär fem minuter bortklippta scener som knappt är ihopklippta ens, väldigt råa, och dessutom en ungefär lika lång sekvens med bakom kameran-bilder med en låt som ackompanjemang.
Inte så himla mycket orda om faktiskt, och utöver det finns det lite krimskrams som musikvideo, trailer och trailers till andra filmer.
Inte så himla mycket orda om faktiskt, och utöver det finns det lite krimskrams som musikvideo, trailer och trailers till andra filmer.
TRE SAKER
1. Filmen kom så tidigt som 2003 i USA. Man kan anta att den kommit hit nu i och med att Malin Åkerman avancerar i skådespelarhierarkin just nu.
2. Någon efterdubbning verkar inte ha skett för i vissa scener så varierar ljudet i dialogerna i nivå ganska rejält, vilket förstärker indiekänslan.
3. Austin Nichols, självaste John from Cincinnati, gör rollen som drönaren, men den är så olik från John att jag knappt kände igen honom.
2. Någon efterdubbning verkar inte ha skett för i vissa scener så varierar ljudet i dialogerna i nivå ganska rejält, vilket förstärker indiekänslan.
3. Austin Nichols, självaste John from Cincinnati, gör rollen som drönaren, men den är så olik från John att jag knappt kände igen honom.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Malin Åkerman (13)
Malin Åkerman (13)
