Bra ensembledrama med vissa brister
FILMENTre generationer surfare, en ivrig sponsor, ett nedgånget hotell och en kille som heter John som kommer från Cincinnati står i fokus i den här kortlivade HBO-serien signerad David Milch. Milch, som ligger bakom två av mina favoritserier ("Spanarna på Hill Street" och "Deadwood") är sanneligen en spännande berättare, även om "John from Cincinnati" kanske inte håller hela vägen.
Det är ett dramamysterie vi har att göra med, som utspelar sig under nio dagar fördelade på 10 avsnitt. De nio dagarna tar sin start när John (Austin Nichols) söker upp surffamiljen Yost, och från och med då förändras deras liv. Legenden Mitch (Bruce Greenwood) börjar plötsligt levitera; sonen, talangen som blev knarkare, Butchie (Brian Van Holt) blir plötsligt av med sitt heroinberoende och sonsonen Shaun (Greyson Fletcher), den som ska föra namnet Yost till nästa generation kommer tillbaka från de döda efter att ha brutit nacken och blivit hjärndöd under en tävling.
John är inte direkt inblandad i dessa mirakel, men hans närvaro påverkar uppenbarligen alla i hans närhet. Men vem är denna John från Cincinnati? Ingen vet, och när man pratar med honom får man inget vettigt ur honom. 90% av det han säger är sådant som andra har sagt, som han nu använder i sina konversationer. Det är skickligt gjort av David Milch att skriva en karaktär som bara säger sådant som andra har sagt, men som på något sätt får en ny mening när han säger det. Resterande 10% är förvirrande flumsnack om sin "faders ord" och så vidare. Som tittare blir man precis lika förvirrad som karaktärerna i serien.
Det är mycket som händer under de nio dagarna men allting kretsar kring att skydda Shaun från ett hot John profetiskt klämmer ur sig. Hans farmor Cissy (Rebecca De Mornay) är överbeskyddande eftersom hon fostrat Shaun under hela hans liv. Först skyddar hon honom mot sponsoren Linc Stark (Luke Perry) som vill sajna Shaun till sitt bolag Stinkweed, men Stark är skyldig till Butchies utveckling från talang till knarkare och står inte högt i kurs hos familjen Yost. Sen får hon skydda honom från hans biologiska mamma, porrstjärnan Tina Blake (Chandra West) som återvänder efter 14 år för att lära känna sin son.
Till sin hjälp har Cissy en pensionerad polis (Ed O'Niell), som efter sin frus död, upprepade skallskador och sitt avsked från poliskåren mest går omkring och muttrar surt i konversationer med sina fåglar.
Sen har vi hotellet där mycket av handlingen utspelar sig då Butchie bor där. I början av serien får hotellet en ny ägare (Matt Winston) som bär på ohyggliga minnen från rum 24 och därför beslutat sig att jämna skiten med marken, men i sinom tid beslutar han sig för att rusta upp det tillsammans med vaktmästaren (Luis Guzmán) och forna ägaren (Willie Garson). På hotellet bor även två skurkar från Hawaii som håller koll på Butchie; den stenhårda Freddie (Dayton Callie) som funderar på att lägga av med det kriminella och hans slagpåse Palaka (Paul Ben-Victor). Även doktorn (Garret Dillahunt) som bevittnade Shauns mirakel och sedermera fick säga upp sig för att skydda sjukhuset tillbringar mycket tid på detta hotell.
Som ni ser är "John From Cincinnati" ett ensembledrama och David Milch har verkligen grävt djupt i fantasin när han konstruerat alla karaktärer, som dessutom har utrymme att utvecklas rejält under seriens gång. Lite av seriens attraktion för mig är att den innehåller så pass många skådespelare som jag känner igen och uppskattar från andra serier och filmer. Inga direkta superkändisar utan bara bra skådespelare som skakar liv i sina karaktärer, mycket tack vare David Milchs fina dialoger. Speciellt kul är det att se många favoriter från "Deadwood" igen, även om de kan vara lite svåra att känna igen utan sina skitiga westernutstyrslar.
Det är också kul att se vad som händer när dessa tämligen olika karaktärer interagerar med varandra. Den intressantaste mixen är mötet mellan Ed O'Neills ex-polis och Dayton Callies Hawaiiskurk. Här har vi två människor som är varandras motsatser och det slår riktigt gnistor ur tv:n när de spottar sarkasmer över varandra.
Man ska nästan se "John from Cincinnati" som en ca 9 timmar lång film snarare än en serie, och när man investerar så mycket tid i en story så förväntar man sig att den ska hålla hela vägen. Det gör den tyvärr inte. Någonstans mitt i börjar den bli riktigt flummig och urflippad, och själva finalen gör mig smått besviken. Jag tycker fortfarande att serien är underhållande och tämligen originell, men David Milch har inte riktigt lyckats få ihop det, eller kanske snarare krånglat till det för mycket. Många frågor lämnas obesvarade, men det kanske inte är meningen att man ska få några svar utan att man ska hitta på gåtans lösning själv.
Hur som helst, en intressant serie med många goda inslag (karaktärerna, skådespeleriet, dialogen, känslan) men även några dåliga som sänker serien ett snäpp.
Det är ett dramamysterie vi har att göra med, som utspelar sig under nio dagar fördelade på 10 avsnitt. De nio dagarna tar sin start när John (Austin Nichols) söker upp surffamiljen Yost, och från och med då förändras deras liv. Legenden Mitch (Bruce Greenwood) börjar plötsligt levitera; sonen, talangen som blev knarkare, Butchie (Brian Van Holt) blir plötsligt av med sitt heroinberoende och sonsonen Shaun (Greyson Fletcher), den som ska föra namnet Yost till nästa generation kommer tillbaka från de döda efter att ha brutit nacken och blivit hjärndöd under en tävling.
John är inte direkt inblandad i dessa mirakel, men hans närvaro påverkar uppenbarligen alla i hans närhet. Men vem är denna John från Cincinnati? Ingen vet, och när man pratar med honom får man inget vettigt ur honom. 90% av det han säger är sådant som andra har sagt, som han nu använder i sina konversationer. Det är skickligt gjort av David Milch att skriva en karaktär som bara säger sådant som andra har sagt, men som på något sätt får en ny mening när han säger det. Resterande 10% är förvirrande flumsnack om sin "faders ord" och så vidare. Som tittare blir man precis lika förvirrad som karaktärerna i serien.
Det är mycket som händer under de nio dagarna men allting kretsar kring att skydda Shaun från ett hot John profetiskt klämmer ur sig. Hans farmor Cissy (Rebecca De Mornay) är överbeskyddande eftersom hon fostrat Shaun under hela hans liv. Först skyddar hon honom mot sponsoren Linc Stark (Luke Perry) som vill sajna Shaun till sitt bolag Stinkweed, men Stark är skyldig till Butchies utveckling från talang till knarkare och står inte högt i kurs hos familjen Yost. Sen får hon skydda honom från hans biologiska mamma, porrstjärnan Tina Blake (Chandra West) som återvänder efter 14 år för att lära känna sin son.
Till sin hjälp har Cissy en pensionerad polis (Ed O'Niell), som efter sin frus död, upprepade skallskador och sitt avsked från poliskåren mest går omkring och muttrar surt i konversationer med sina fåglar.
Sen har vi hotellet där mycket av handlingen utspelar sig då Butchie bor där. I början av serien får hotellet en ny ägare (Matt Winston) som bär på ohyggliga minnen från rum 24 och därför beslutat sig att jämna skiten med marken, men i sinom tid beslutar han sig för att rusta upp det tillsammans med vaktmästaren (Luis Guzmán) och forna ägaren (Willie Garson). På hotellet bor även två skurkar från Hawaii som håller koll på Butchie; den stenhårda Freddie (Dayton Callie) som funderar på att lägga av med det kriminella och hans slagpåse Palaka (Paul Ben-Victor). Även doktorn (Garret Dillahunt) som bevittnade Shauns mirakel och sedermera fick säga upp sig för att skydda sjukhuset tillbringar mycket tid på detta hotell.
Som ni ser är "John From Cincinnati" ett ensembledrama och David Milch har verkligen grävt djupt i fantasin när han konstruerat alla karaktärer, som dessutom har utrymme att utvecklas rejält under seriens gång. Lite av seriens attraktion för mig är att den innehåller så pass många skådespelare som jag känner igen och uppskattar från andra serier och filmer. Inga direkta superkändisar utan bara bra skådespelare som skakar liv i sina karaktärer, mycket tack vare David Milchs fina dialoger. Speciellt kul är det att se många favoriter från "Deadwood" igen, även om de kan vara lite svåra att känna igen utan sina skitiga westernutstyrslar.
Det är också kul att se vad som händer när dessa tämligen olika karaktärer interagerar med varandra. Den intressantaste mixen är mötet mellan Ed O'Neills ex-polis och Dayton Callies Hawaiiskurk. Här har vi två människor som är varandras motsatser och det slår riktigt gnistor ur tv:n när de spottar sarkasmer över varandra.
Man ska nästan se "John from Cincinnati" som en ca 9 timmar lång film snarare än en serie, och när man investerar så mycket tid i en story så förväntar man sig att den ska hålla hela vägen. Det gör den tyvärr inte. Någonstans mitt i börjar den bli riktigt flummig och urflippad, och själva finalen gör mig smått besviken. Jag tycker fortfarande att serien är underhållande och tämligen originell, men David Milch har inte riktigt lyckats få ihop det, eller kanske snarare krånglat till det för mycket. Många frågor lämnas obesvarade, men det kanske inte är meningen att man ska få några svar utan att man ska hitta på gåtans lösning själv.
Hur som helst, en intressant serie med många goda inslag (karaktärerna, skådespeleriet, dialogen, känslan) men även några dåliga som sänker serien ett snäpp.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av tre delar. Dels två (enligt omslaget) "avslöjande kommentarspår av seriens skapare David Milch" som jag av tidsbrist inte hunnit lyssna på, men det känns oerhört motiverat efter att ha sett den tredje delen bland extramaterialet. Det är nästan kvartslång nedbrytning av en drömsekvens, som är där serien verkligen börjar flippa ur enligt mig. I drömsekvensen håller John en lång monolog som är helt omöjlig att förstå, men i den lilla featuretten "Decoding John" läser David Milch upp manuset och förklarar varje ord och metafor för de fågelholksliknande skådespelarna.
Det är ganska tydligt att Milch befinner sig på ett helt annat plan och har dolt många filosofiska och politiska tankar i sin historia som jag har svårt att förstå. Men det borgar för en djupare analys av serien.
Det är ganska tydligt att Milch befinner sig på ett helt annat plan och har dolt många filosofiska och politiska tankar i sin historia som jag har svårt att förstå. Men det borgar för en djupare analys av serien.
TRE SAKER
1. Den alltid lika lysande Stephen Tobolowsky (förmodligen mest känd hos den stora massan som Ned Ryerson i "Måndag hela veckan") är med i några avsnitt som sjukhusets advokat, och Tobolowsky gör rollen precis så avskyvärd som han brukar. Underbart att se.
2. Jag blir riktigt sugen på att surfa när jag ser serien! Det ser riktigt härligt ut.
3. Serien har faktiskt många likheter med min svenska favorit "Silvermannen", där en vitklädd och bortkommen människa förändrar tillvaron för alla i hans omgivning. Faktum är att karaktärerna har samma initialer (J.C. - om man förkortar Cincinnati), som jag inte tror är en slump utan en ledtråd till den stora gåtan.
2. Jag blir riktigt sugen på att surfa när jag ser serien! Det ser riktigt härligt ut.
3. Serien har faktiskt många likheter med min svenska favorit "Silvermannen", där en vitklädd och bortkommen människa förändrar tillvaron för alla i hans omgivning. Faktum är att karaktärerna har samma initialer (J.C. - om man förkortar Cincinnati), som jag inte tror är en slump utan en ledtråd till den stora gåtan.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Bruce Greenwood (16)
Bruce Greenwood (16)
