Autentisk skildring av rullbrädans herrar
FILMENÄr man någorlunda insatt i skateboardkulturen känner man till namnen Tony Alva och Stacy Peralta. Är man riktigt kunnig vet man att Jay Adams var den som tände gnistan i skateboardkulturen. Om dessa tre kultfigurer handlar filmen "Lords of Dogtown".
Till en början följer vi killarna när de försöker surfa med de stora grabbarna på nätterna, medan dagarna går till skateboardåkning. När ägaren till surfshoppen Zephyr (Heath Ledger) ser killarnas talang och inser att det finns pengar att göra i skateboardkulturen sätter han ihop ett team. Snart blir leken till allvar och trion går från vänner till konkurrenter.
Stacy Peralta har skrivit manuset baserat på sina egna upplevelser, efter succén med dokumentären "Dogtown and Z-Boys" - också den mycket sevärd. Viss förvanskning av verkligheten har det nog blivit, men man får ändå intrycket av att han skildrat händelserna som de var. Stacy Peralta får också ses som dramats huvudperson, och dessvärre levererar inte John Robinson som gestaltar den unge Peralta fullt ut. De andra ungdomarna gör starkare porträtt.
"Lords of Dogtown" är ett bra drama. Vänskap, svartsjuka, svek, försoning och tragedi hinns med under filmens gång, allt skildrat i ett 70-talsskimmer utan dess like, skickligt regisserat av Catherine Hardwicke ("Thirteen"). Jag imponeras mycket att filmens utseende och hur bra de filmat speciellt skatescenerna. Skateboardkulturen har utvecklats enormt på 30 år och det är ett under hur de lyckats göra så genuina scener när teknik och material ändrats så mycket sen det begav sig.
Till en början följer vi killarna när de försöker surfa med de stora grabbarna på nätterna, medan dagarna går till skateboardåkning. När ägaren till surfshoppen Zephyr (Heath Ledger) ser killarnas talang och inser att det finns pengar att göra i skateboardkulturen sätter han ihop ett team. Snart blir leken till allvar och trion går från vänner till konkurrenter.
Stacy Peralta har skrivit manuset baserat på sina egna upplevelser, efter succén med dokumentären "Dogtown and Z-Boys" - också den mycket sevärd. Viss förvanskning av verkligheten har det nog blivit, men man får ändå intrycket av att han skildrat händelserna som de var. Stacy Peralta får också ses som dramats huvudperson, och dessvärre levererar inte John Robinson som gestaltar den unge Peralta fullt ut. De andra ungdomarna gör starkare porträtt.
"Lords of Dogtown" är ett bra drama. Vänskap, svartsjuka, svek, försoning och tragedi hinns med under filmens gång, allt skildrat i ett 70-talsskimmer utan dess like, skickligt regisserat av Catherine Hardwicke ("Thirteen"). Jag imponeras mycket att filmens utseende och hur bra de filmat speciellt skatescenerna. Skateboardkulturen har utvecklats enormt på 30 år och det är ett under hur de lyckats göra så genuina scener när teknik och material ändrats så mycket sen det begav sig.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är mycket rikt och tillfredsställande. Egentligen inget märkvärdigt utan den ganska vanliga blandningen av små dokumentärer och bortklippta scener, men det är bra kvalitet på allt och dokumentärerna - där givetvis de riktiga Tony Alva, Stacy Peralta och Jay Adams är med - ger lite mer tyngd till filmen.
Om man ska gnälla om något som saknas så hade det inte varit helt fel om den där "Dogtown and Z-Boys"-dokumentären hade ingått också, men den har ju lika lång speltid som vilken långfilm som helst.
Intressant godbit ur de många dokumentärerna är hur de unga skådespelarna tränas till att bli skejtare. Vad jag har förstått hade ingen av dem någon vidare bakgrund på rullbrädorna och även om det figurerar stuntskejtare i många scener lärde de sig väldigt mycket ändå, vilket är extra imponerande eftersom de åker på 30 år gammal utrustning.
Om man ska gnälla om något som saknas så hade det inte varit helt fel om den där "Dogtown and Z-Boys"-dokumentären hade ingått också, men den har ju lika lång speltid som vilken långfilm som helst.
Intressant godbit ur de många dokumentärerna är hur de unga skådespelarna tränas till att bli skejtare. Vad jag har förstått hade ingen av dem någon vidare bakgrund på rullbrädorna och även om det figurerar stuntskejtare i många scener lärde de sig väldigt mycket ändå, vilket är extra imponerande eftersom de åker på 30 år gammal utrustning.
TRE SAKER
1. Missa inte superstjärnan Tony Hawk i en liten roll som fumlig astronaut. Väldigt komiskt.
2. Jämfört med de två äldre dramaskejtfilmerna "Thrashin'" och "Gleaming the Cube" är "Lords of Dogtown" ENORMT mycket bättre, även om just "Thrashin'" har ett stort nostalgivärde hos gamla skejtare.
3. Schysst musik är det också.
2. Jämfört med de två äldre dramaskejtfilmerna "Thrashin'" och "Gleaming the Cube" är "Lords of Dogtown" ENORMT mycket bättre, även om just "Thrashin'" har ett stort nostalgivärde hos gamla skejtare.
3. Schysst musik är det också.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA