Från målarfärg till marsansås
FILMENDet är nästan så att man trillar ur soffan. Den franska filmskaparen Jean Rollin som nästan uteslutande förgyllt - eller förpestat om man har den åsikten - filmvärden med sin mix av erotik och vampyrer chockar med ett stilbrott: den här gången är det erotik och zombies på tapeten!
I ett vindistrikt börjar arbetarna må väldigt dåligt när de besprutar druvorna med något tveksamt. Snart börjar otäcka sår slå ut på deras kroppar och de blir allt annat än trevliga. Mitt i smeten hamnar en ung kvinna som får försvara sig mot zombiearbetarna och egentligen alla hon möter, för smittan sprider sig snabbt.
För att vara en Rollin-film så är "Grapes of Death" (gjord 1978) befriande nog tämligen rak och fri från flumpartier som man vant sig vid i de andra filmerna. Kanske passar det ämnet bättre.
Däremot är filmen i ganska vanlig ordning seg och lätt amatörmässig. Storyn är kanske inte usel, men ganska tunn och många karaktärer gör ologiska saker, vilket absolut inte blir bättre av att skådespelarna inte är några prisbelönta aktörer. De som möter döden genom att bli skjutna spelar över å det grövsta och dör dramatiskt och orealistiskt.
Den största behållningen är Rollins tolkning av zombies. Här handlar det om människor som inte helt tappat fattningen utan balanserar på gränsen mellan att vara vara normala till att bli aggressiva och blodtörstiga. Det öppnar upp för en del intressanta övergångar från det ena till det andra. Kvinnan möter en blind tjej som är helt beroende av sin Lucas, men Lucas åtgäldar beroendet genom att brutalt värre ta död på den blinda tjejen, men ändå uttrycka sin kärlek till hennes numera avhuggna huvud...
Designen av zombiesen är cool. Såren ser vidriga ut och en trögflytande gul vätska, inte helt olik marsansås, sipprar ut, vilket i sammanhanget känns fräscht (ja, just det!) mot den här röda målarfärgen som vanligtvis ska symbolisera blod.
Upplägget och Rollins zombietolkning samt dess design är inte så dumt alls, men det är också det enda.
I ett vindistrikt börjar arbetarna må väldigt dåligt när de besprutar druvorna med något tveksamt. Snart börjar otäcka sår slå ut på deras kroppar och de blir allt annat än trevliga. Mitt i smeten hamnar en ung kvinna som får försvara sig mot zombiearbetarna och egentligen alla hon möter, för smittan sprider sig snabbt.
För att vara en Rollin-film så är "Grapes of Death" (gjord 1978) befriande nog tämligen rak och fri från flumpartier som man vant sig vid i de andra filmerna. Kanske passar det ämnet bättre.
Däremot är filmen i ganska vanlig ordning seg och lätt amatörmässig. Storyn är kanske inte usel, men ganska tunn och många karaktärer gör ologiska saker, vilket absolut inte blir bättre av att skådespelarna inte är några prisbelönta aktörer. De som möter döden genom att bli skjutna spelar över å det grövsta och dör dramatiskt och orealistiskt.
Den största behållningen är Rollins tolkning av zombies. Här handlar det om människor som inte helt tappat fattningen utan balanserar på gränsen mellan att vara vara normala till att bli aggressiva och blodtörstiga. Det öppnar upp för en del intressanta övergångar från det ena till det andra. Kvinnan möter en blind tjej som är helt beroende av sin Lucas, men Lucas åtgäldar beroendet genom att brutalt värre ta död på den blinda tjejen, men ändå uttrycka sin kärlek till hennes numera avhuggna huvud...
Designen av zombiesen är cool. Såren ser vidriga ut och en trögflytande gul vätska, inte helt olik marsansås, sipprar ut, vilket i sammanhanget känns fräscht (ja, just det!) mot den här röda målarfärgen som vanligtvis ska symbolisera blod.
Upplägget och Rollins zombietolkning samt dess design är inte så dumt alls, men det är också det enda.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns filmens trailer, ett bildspel och lite andra trailers. Inte så mycket att orda om.
TRE SAKER
1. I en scen tar som vanligt en tjej av sig kläderna tämligen omotiverat (eller egentligen inte, eftersom hon vill visa att hon inte är smittad), varav de två män som står framför henne säger "Ni hade inte behövt göra så". Det är nästan som Rollin kommit på sig själv och försvarat sitt sedvanliga grepp.
2. Den engelska titeln är en helt korrekt översättning av det franska originalet "Les raisons de la mort", men jag kan inte låta bli att få en eventuell svensk titel till att bli det klart ofarliga "Dödens russin"...
3. Som vanligt när det gäller Rollin-utgivningen i Sverige är omslaget och menyn väldigt snygg, även om bilden på den köttslafsande tjejen inte direkt är representativ för "Grapes of Death".
2. Den engelska titeln är en helt korrekt översättning av det franska originalet "Les raisons de la mort", men jag kan inte låta bli att få en eventuell svensk titel till att bli det klart ofarliga "Dödens russin"...
3. Som vanligt när det gäller Rollin-utgivningen i Sverige är omslaget och menyn väldigt snygg, även om bilden på den köttslafsande tjejen inte direkt är representativ för "Grapes of Death".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
