Strukturlös vampyrdynga
FILMENNygifta paret Isle och Antoine ska tillbringa sin första kväll som äkta makar i Isles kusiners slott. På väg dit frågar de efter vägen och får då reda på att kusinerna hastigt och lustigt dött. Ändå åker de dit och möts av kusinernas två unga kvinnliga tjänare som tar emot dem för natten. Isle känner sig lite tagen av situationen eftersom kusinerna var hennes enda släkt och ber sin man att få sova ensam. Knappt har hon lagt sig innan klockan slår 12 och ur nämnda klocka hoppar en hippiekvinna fram och börjar förföra och bita henne.
Kort därefter får paret reda på att kusinerna inte alls är döda, fast de lever inte heller. I sitt sökande bland världens religioner fastnade de för "vampyrismen" och lyckades givetvis bli smittade. Utan att Antoine vet om det planerar de att göra Isle till en av de sina och frågan är nu om Antoine kan rädda sin älskade från sitt öde eller om det redan är försent?
Av de två vampyrfilmer av Jean Rollin jag plågat mig igenom så är "Shivers of the Vampires" (1971) den tveklöst sämsta. Det finns ingen som helst struktur i filmen, tempot är lågt och både skräcken och snusket är tamt värre. Rollin har i ett par scener valt att använda roterande kamera med ganska misslyckat resultat. En av scenerna har en dialog mellan fyra personer som blir oerhört seg och onaturlig eftersom kameran måste hinna snurra till rätt person.
Vad som är ännu värre är att de två kusinerna är två riktiga fåntrattar som ser oerhört löjliga ut. Den ena ser ut som Jean-Paul Barda under en bad hair day och den andra som en kortklippt hippietrollkarl i utsvängda byxor.
Hippietjejens del i filmen är tämligen oklar, eller så brydde jag mig inte om att snappa upp den informationen, men hon är också vampyr och i en scen blir det en lätt elitistisk diskussion mellan vampyrerna där hon klämmer ur sig "Ni är borgerliga vampyrer!" Mycket kul och bästa scenen i en annars hopplöst kass film.
Kort därefter får paret reda på att kusinerna inte alls är döda, fast de lever inte heller. I sitt sökande bland världens religioner fastnade de för "vampyrismen" och lyckades givetvis bli smittade. Utan att Antoine vet om det planerar de att göra Isle till en av de sina och frågan är nu om Antoine kan rädda sin älskade från sitt öde eller om det redan är försent?
Av de två vampyrfilmer av Jean Rollin jag plågat mig igenom så är "Shivers of the Vampires" (1971) den tveklöst sämsta. Det finns ingen som helst struktur i filmen, tempot är lågt och både skräcken och snusket är tamt värre. Rollin har i ett par scener valt att använda roterande kamera med ganska misslyckat resultat. En av scenerna har en dialog mellan fyra personer som blir oerhört seg och onaturlig eftersom kameran måste hinna snurra till rätt person.
Vad som är ännu värre är att de två kusinerna är två riktiga fåntrattar som ser oerhört löjliga ut. Den ena ser ut som Jean-Paul Barda under en bad hair day och den andra som en kortklippt hippietrollkarl i utsvängda byxor.
Hippietjejens del i filmen är tämligen oklar, eller så brydde jag mig inte om att snappa upp den informationen, men hon är också vampyr och i en scen blir det en lätt elitistisk diskussion mellan vampyrerna där hon klämmer ur sig "Ni är borgerliga vampyrer!" Mycket kul och bästa scenen i en annars hopplöst kass film.
EXTRAMATERIALET
Blott lite bilder och trailers. Dock måste jag skjuta in att filmen, precis som "Lips of Blood" har väldigt snygg meny.
TRE SAKER
1. Återigen har Jean Rollin hittat en perfekt miljö att göra filmen i. Hur många sådana här gamla vampyrslott och ruiner står och skräpar i Frankrike egentligen?
2. Musiken i filmen är härligt skön 70-tals progrock av lite hårdare slag framfört av ett band kallat Acanthus. Har försökt hitta mer info om detta gäng men utan resultat. Musiken är både missanpassad och lysande på samma gång och ger mig ibland associationer till Bo Hanssons "Sagan om ringen"-platta.
3. En av tjänstekvinnorna spelas av Marie-Pierre Castel som under sin 10 filmer långa karriär (1970-76) gjorde sju filmer för Jean Rollin, de flesta av samma sort. Till skillnad från "Lips of Blood" har hon repliker i denna film, men precis samma klädsel.
2. Musiken i filmen är härligt skön 70-tals progrock av lite hårdare slag framfört av ett band kallat Acanthus. Har försökt hitta mer info om detta gäng men utan resultat. Musiken är både missanpassad och lysande på samma gång och ger mig ibland associationer till Bo Hanssons "Sagan om ringen"-platta.
3. En av tjänstekvinnorna spelas av Marie-Pierre Castel som under sin 10 filmer långa karriär (1970-76) gjorde sju filmer för Jean Rollin, de flesta av samma sort. Till skillnad från "Lips of Blood" har hon repliker i denna film, men precis samma klädsel.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
