Karg och läskig finsk skräck
FILMENOm någon spontant säger "finsk skräck" så tänker jag automatiskt på Lordi och deras mindre lyckade film "Dark Floors", men här har vi något helt annat. Med ett seriöst anslag, satt i en originell miljö och i en udda tid så är "Sauna" något helt annat än den generiska kontemporära skräckfilmen. Till att börja med är den genuint otäck med en karg och läskig stämning genom hela filmen, något som moderna massproducerade skräckfilmer inte alls kan mäta sig med.
Det är 1500-tal och ett 25 år långt krig mellan Sverige (som vid den här tidpunkten även inkluderade Finland) och Ryssland är över och kungen och tsaren har enats om att låta soldater från båda lägren bestämma var gränsen ska gå. En grupp tar sig upp norrut för att dra gränsen. Vi följer två bröder, Eerik och Knut Spore, som representerar Sverige. Eerik är den äldre av dem och han har slagits i kriget med 73 liv på sitt samvete, medan Knut är den yngre, den bildade som är kartexpert.
I samband med att Eerik fick det 73:e livet på sin lista, låste Knut in en flicka i en källare som Eerik sedan skulle släppa ut, men den känslokalla soldaten gjorde aldrig det och nu börjar Knut besväras av uppenbarelser av flickan.
När de och tre ryska representater korsar en till synes livlös myr stöter de först på en enslig bastu och intill en okänd by med - så klart - 73 invånare som är väldigt förtegna om vilka de är, men sakta kommer sanningen fram och bröderna får börja betala för sina synder.
Det finns ett tema om rening i den här mycket väl godkända filmen och som tittare känner man sig bara allt mer frusen och smutsig ju längre filmen pågår, så där så att man nästan längtar efter att kliva in i en bastu och bli ren och varm. Väldigt effektiv kombination av tema och bildspråk. Regissören Antti-Jussi Annila har uppenbart sneglat en del på asiatisk skräck för de allra otäckaste scenerna, men det är både snyggt och stillsamt gjort och hela tiden med en underliggande obehaglig stämning.
Resultatet är en välspelad och originell skräckfilm som jag verkligen hoppas får en publik. Jag är dock inte helt på det klara med vad som faktiskt händer i filmens slutscener, men det är snygg och skräckfylld sekvens.
Det är 1500-tal och ett 25 år långt krig mellan Sverige (som vid den här tidpunkten även inkluderade Finland) och Ryssland är över och kungen och tsaren har enats om att låta soldater från båda lägren bestämma var gränsen ska gå. En grupp tar sig upp norrut för att dra gränsen. Vi följer två bröder, Eerik och Knut Spore, som representerar Sverige. Eerik är den äldre av dem och han har slagits i kriget med 73 liv på sitt samvete, medan Knut är den yngre, den bildade som är kartexpert.
I samband med att Eerik fick det 73:e livet på sin lista, låste Knut in en flicka i en källare som Eerik sedan skulle släppa ut, men den känslokalla soldaten gjorde aldrig det och nu börjar Knut besväras av uppenbarelser av flickan.
När de och tre ryska representater korsar en till synes livlös myr stöter de först på en enslig bastu och intill en okänd by med - så klart - 73 invånare som är väldigt förtegna om vilka de är, men sakta kommer sanningen fram och bröderna får börja betala för sina synder.
Det finns ett tema om rening i den här mycket väl godkända filmen och som tittare känner man sig bara allt mer frusen och smutsig ju längre filmen pågår, så där så att man nästan längtar efter att kliva in i en bastu och bli ren och varm. Väldigt effektiv kombination av tema och bildspråk. Regissören Antti-Jussi Annila har uppenbart sneglat en del på asiatisk skräck för de allra otäckaste scenerna, men det är både snyggt och stillsamt gjort och hela tiden med en underliggande obehaglig stämning.
Resultatet är en välspelad och originell skräckfilm som jag verkligen hoppas får en publik. Jag är dock inte helt på det klara med vad som faktiskt händer i filmens slutscener, men det är snygg och skräckfylld sekvens.
EXTRAMATERIALET
Precis som filmen är den kvartslånga bakomfilmen bra. Här får man i vanlig ordning en titt bakom kulisserna från inspelningen varvat med lite kommentarer från regissör och skådespelare. Speciellt roas jag av att få se hur några av filmens läskigaste scener gjordes, faktiskt med ganska enkla medel, men med ett mycket bra resultat.
De bortklippta scenerna finns det inte så mycket att orda om och bloopersamlingen vittnar om att det fanns stunder då man kunde larva sig under inspelningen. Lite udda med bloopers till en skräckfilm, men varför inte?
De bortklippta scenerna finns det inte så mycket att orda om och bloopersamlingen vittnar om att det fanns stunder då man kunde larva sig under inspelningen. Lite udda med bloopers till en skräckfilm, men varför inte?
TRE SAKER
1. Enligt uppgifter ombads Antti-Jussi Annila att göra en tämligen vanlig tonårsskräckkomedi, men lyckligtvis hade han större ambitioner än så.
2. Filmen har tilldelats en rad priser, bland annat tre Jussis (finska motsvarigheten till guldbaggen), dock i tre designklasser, även om filmen var nominerad i ytterligare fyra tyngre klasser.
3. Jag är ledsen, men kargheten i filmen och delar av dialogen - speciellt i öppningen av filmen, får mig att tänka på Galenskaparna After Shaves klassiska "Perkele"...
2. Filmen har tilldelats en rad priser, bland annat tre Jussis (finska motsvarigheten till guldbaggen), dock i tre designklasser, även om filmen var nominerad i ytterligare fyra tyngre klasser.
3. Jag är ledsen, men kargheten i filmen och delar av dialogen - speciellt i öppningen av filmen, får mig att tänka på Galenskaparna After Shaves klassiska "Perkele"...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ville Virtanen (5)
Ville Virtanen (5)
