Skräckfilm hallelujah!
FILMENDet är klart att Lordi ska göra precis som idolerna i Kiss, nämligen en egen film. Nu är "Dark Floors" i och för sig ingen "Kiss meets the Phantom of the Park" - vilket är tur det - för Lordi håller sig borta från det tunga skådespeleriet utan spelar det de är: monster.
Dessvärre håller resten av rollbesättningen borta från det tunga skådesperiet också. Här är det amatörafton värre och det blir inte speciellt mycket bättre av att karaktärerna i sig är rätt endimensionella och följer ganska tydligt en mall utifrån andra skräckfilmer. För att toppa detta är filmen dessutom plågsamt långsam under större delen av filmen.
Grundstoryn är att en man (Noah Huntley) är på ett sjukhus med sin autistiska dotter. Han är missnöjd med behandlingen hon får och väljer att ta henne därifrån, men i hissen händer något och när dörrarna öppnas finner de sjukhuset totalt öde. Snart börjar miljön bli allt mer förfallen, lik dyker upp och slutligen dyker onda andar, spöken och monster upp - gestaltade av medlemmarna i Lordi - som vill åt flickan.
Ja, det är väl det. Till filmens fördel måste jag ändå säga att Lordi passar bra i sina roller. Först tycker jag inte det, för det är lite svårt att ta schlagerhårdrockare i gummidräkter på allvar som onda monster, men det tar sig efter hand. Dessutom är specialeffekterna i filmen inte så tokiga.
"Dark Floors" svänger lite fram och tillbaka. Det finns en del höjdpunkter som får mig att haja till en smula, men i stort tillför den inte skräckgenren någonting.
Dessvärre håller resten av rollbesättningen borta från det tunga skådesperiet också. Här är det amatörafton värre och det blir inte speciellt mycket bättre av att karaktärerna i sig är rätt endimensionella och följer ganska tydligt en mall utifrån andra skräckfilmer. För att toppa detta är filmen dessutom plågsamt långsam under större delen av filmen.
Grundstoryn är att en man (Noah Huntley) är på ett sjukhus med sin autistiska dotter. Han är missnöjd med behandlingen hon får och väljer att ta henne därifrån, men i hissen händer något och när dörrarna öppnas finner de sjukhuset totalt öde. Snart börjar miljön bli allt mer förfallen, lik dyker upp och slutligen dyker onda andar, spöken och monster upp - gestaltade av medlemmarna i Lordi - som vill åt flickan.
Ja, det är väl det. Till filmens fördel måste jag ändå säga att Lordi passar bra i sina roller. Först tycker jag inte det, för det är lite svårt att ta schlagerhårdrockare i gummidräkter på allvar som onda monster, men det tar sig efter hand. Dessutom är specialeffekterna i filmen inte så tokiga.
"Dark Floors" svänger lite fram och tillbaka. Det finns en del höjdpunkter som får mig att haja till en smula, men i stort tillför den inte skräckgenren någonting.
EXTRAMATERIALET
DVD:n innehåller mer extramaterial minutmässigt än spelfilm, vilket är lite roligt. Fyra av skådespelarna intervjuas separat och berättar lite om hur de hamnade på en filminspelning i Finland och lite smått och gott om historien.
Inslaget från presskonferensen vid premiären i Oulu är stor humor. Där sitter producenten, regissören, några av skådespelarna och hela Lordi och svarar på frågor. Vissa av Lordimedlemarna är så inmurade i gummi att det knappt går att höra vad de säger och när sedan en av dem - jag tror det är den som kallas Ox - ska dricka vatten ur en flaska blir det buskis för hela slanten. Mycket underhållande.
Vi får en bakomfilm helt utan intervjuer och annat smörprat och dessutom ett par filmer om specialeffekterna och hur man digitalt justerade färgerna i filmen för att uppnå optimal skräckfilmsstämning. Båda inslagen är riktigt intressanta om än ganska torrt och sterilt framställda. Men ibland räcker det helt klart med att bara se praktiskt vad som händer utan att någon ska komma in och förklara.
Rätt okej bakommaterial faktiskt.
Inslaget från presskonferensen vid premiären i Oulu är stor humor. Där sitter producenten, regissören, några av skådespelarna och hela Lordi och svarar på frågor. Vissa av Lordimedlemarna är så inmurade i gummi att det knappt går att höra vad de säger och när sedan en av dem - jag tror det är den som kallas Ox - ska dricka vatten ur en flaska blir det buskis för hela slanten. Mycket underhållande.
Vi får en bakomfilm helt utan intervjuer och annat smörprat och dessutom ett par filmer om specialeffekterna och hur man digitalt justerade färgerna i filmen för att uppnå optimal skräckfilmsstämning. Båda inslagen är riktigt intressanta om än ganska torrt och sterilt framställda. Men ibland räcker det helt klart med att bara se praktiskt vad som händer utan att någon ska komma in och förklara.
Rätt okej bakommaterial faktiskt.
TRE SAKER
1. Filmen är så klart en finsk produktion som sticker ut. Det är den dyraste finska skräckfilm som gjorts (vilket i och för sig kanske inte säger så mycket, speciellt som producenten i presskonferensen säger att det är den första finska skräckfilmen som gjorts...) och har även det största scenbygge som gjorts i den finska filmhistorien. Det är ju lite imponerande förstås.
2. Skådespelarna som har repliker är alla, med möjligtvis något undantag, engelsmän och är egentligen inte så amatörmässiga som jag vill få dem att vara, men man kan väl säga att de inte fått så bra grundmaterial till sina karaktärer att jobba med.
3. En sak jag verkligen gillar med storyn är att man har hittat på en massa coola sätt att binda ihop scener, vilket hänger ihop med den fria uppfattning av tid som existerar i filmen.
2. Skådespelarna som har repliker är alla, med möjligtvis något undantag, engelsmän och är egentligen inte så amatörmässiga som jag vill få dem att vara, men man kan väl säga att de inte fått så bra grundmaterial till sina karaktärer att jobba med.
3. En sak jag verkligen gillar med storyn är att man har hittat på en massa coola sätt att binda ihop scener, vilket hänger ihop med den fria uppfattning av tid som existerar i filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Noah Huntley (3)
Noah Huntley (3)
