Lite lätt film noir-doftande i kasinomiljö
FILMEN "Croupier" är en lätt film noir-doftande thriller från 1998 med en "ung" Clive Owen i huvudrollen. Han var visserligen 34 år när filmen släpptes, men ser mycket yngre ut än man är van vid. Han spelar en aspirerande författare som i väntan på det stora breaket tar jobb som croupier på ett kasino.
Filmen är kryddad med voice over av Owens karaktär där han pratar om sig själv i tredje person, vilket ökar på den här film noir-känslan jag nämnde och genom dessa voice overs får vi mängder av ledtrådar till vad Jack Manfred (Owen) är för typ egentligen. Hans förflutna är en stor gåta men det är i alla fall klart att han både har erfarenhet av croupierarbete och spelade, men inte nödvändigtvis egna erfarenheter av det senare.
På kasinot gäller en rad regler: Man får inte spela själv, man får inte umgås med de kvinnliga medarbetarna och man får inte umgås med spelarna privat. Jack bryter tämligen omgående mot de två senare reglerna och inleder förhållanden både med en kollega och en kvinnlig spelare, samtligt som han håller skenet upp mot sin flickvän. Detta leder till en del trassel och farligheter, men samtidigt blir resultatet att Jack får stoff till sin bok och skriver sin egen historia som karaktären Jake. Det går till och med så långt att han börjar referera till sig själv som "Jake" och gränsen mellan Jack och Jake blir allt tunnare.
"Croupier" är en okej thriller. Egentligen inte speciellt märkvärdig men det finns ändå en bra känsla i den och hela kasinomiljön är lite speciell och exotisk på sitt sätt.
Mot slutet känns det lite som om filmen vill vara lite smartare än vad den i själva verket är. Det är som om filmmakarna verkat eftersträva en "a-ha..."-reaktion från tittaren med lite twister och vändningar, men hos mig lyckas de inte riktigt få rätt resultat.
Filmen är kryddad med voice over av Owens karaktär där han pratar om sig själv i tredje person, vilket ökar på den här film noir-känslan jag nämnde och genom dessa voice overs får vi mängder av ledtrådar till vad Jack Manfred (Owen) är för typ egentligen. Hans förflutna är en stor gåta men det är i alla fall klart att han både har erfarenhet av croupierarbete och spelade, men inte nödvändigtvis egna erfarenheter av det senare.
På kasinot gäller en rad regler: Man får inte spela själv, man får inte umgås med de kvinnliga medarbetarna och man får inte umgås med spelarna privat. Jack bryter tämligen omgående mot de två senare reglerna och inleder förhållanden både med en kollega och en kvinnlig spelare, samtligt som han håller skenet upp mot sin flickvän. Detta leder till en del trassel och farligheter, men samtidigt blir resultatet att Jack får stoff till sin bok och skriver sin egen historia som karaktären Jake. Det går till och med så långt att han börjar referera till sig själv som "Jake" och gränsen mellan Jack och Jake blir allt tunnare.
"Croupier" är en okej thriller. Egentligen inte speciellt märkvärdig men det finns ändå en bra känsla i den och hela kasinomiljön är lite speciell och exotisk på sitt sätt.
Mot slutet känns det lite som om filmen vill vara lite smartare än vad den i själva verket är. Det är som om filmmakarna verkat eftersträva en "a-ha..."-reaktion från tittaren med lite twister och vändningar, men hos mig lyckas de inte riktigt få rätt resultat.
EXTRAMATERIALET
Enbart filmens trailer i trist 4:3-format.
TRE SAKER
1. Filmen låg och skräpade på hyllorna i två år innan den kom ut (så egentligen var väl Clive Owen 32 år när den spelades in...).
2. Filmen lyckades bli diskvalificerad från Oscarsgalan då den hade visats på holländsk tv.
3. Till Sverige kom den först 2006 då den visades på tv och så nu fem år senare på DVD.
2. Filmen lyckades bli diskvalificerad från Oscarsgalan då den hade visats på holländsk tv.
3. Till Sverige kom den först 2006 då den visades på tv och så nu fem år senare på DVD.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA