En påminnelse om genuint förtryck
FILMENDet börjar bra för Patrick Chamusso (Derek Luke) i Sydafrika 1980. Han har ansträngt sig hårt för att bara kämpa på och arbeta upp sig till förman på oljeraffinaderiet han jobbar på, han har en fin familj och på fritiden tränar han ett gäng småkillar i fotboll.
Men så smäller en bomb på oljeraffinaderiet och Patrick och hans närmaste män anklagas för att vara medlemmar av ANC och för att ha utfört terroristdådet. Överste Nic Vos (Tim Robbins) utredning är hård och Patrick torteras i det oändliga, både fysiskt och psykiskt. När det är som allra värst tar Nic Vos med sig Patrick hem till sin egna, fina familj.
Patrick har alibi, men han kan inte förmå sig att berätta om det. Han har en annan kvinna som han har en son tillsammans med och det var hos henne han var när bombdådet utfördes. När han väl slutligen försöker berätta det blir han inte trodd, och hans fru blir också torterad.
Patrick släpps slutligen men nu är hans attityd förändrad. Från att ha varit politiskt ointresserad kan inte längre stå ut med Apartheidregimen och blir medlem av ANC och tränas till att bli en politisk terrorist. Hans mål är att utföra bombdådet mot oljeraffinaderiet en gång till, och göra det ordentligt. Hans val innebär många förändringar och Patrick är under ständig bevakning, men hoppet om att Sydafrika en dag ska bli fritt är en drivkraft som aldrig tar slut.
11 år senare försvann Apartheid och vi som är födda på 70-talet har fått höra mycket om Apartheid och Sydafrika i våra skolbänkar. Trots att 15 år gått så är det bra att få en liten påminnelse om hur det faktiskt var, hur genuint förtryck fungerade. Som humanist vet man var ens sympati ska ligga, men samtidigt är det lite hårt att hålla på terrorister, men det är väl skillnad på terrorism och terrorism.
Derek Luke är för mig okänd, men han känns trovärdig och naturlig i sin roll. Tim Robbins, som vanligtvis gör sympatiska figurer, har däremot en ganska svår roll som han inte lyfter till något speciellt. Det är inledningsvis svårt att få grepp om karaktären, om han är god eller ond, för han visar upp sympatiska drag i eländet, som om han inte är helt nöjd med situationen, samtidigt som han bara gör sitt jobb. Karaktären blir i slutändan lite formlös, vilket filmen förlorar lite på.
"Catch a fire" är en okej film. Tiden den skildrar är fortfarande fruktansvärd, men samtidigt känner jag mig inte helt engagerad av historien i sig.
Men så smäller en bomb på oljeraffinaderiet och Patrick och hans närmaste män anklagas för att vara medlemmar av ANC och för att ha utfört terroristdådet. Överste Nic Vos (Tim Robbins) utredning är hård och Patrick torteras i det oändliga, både fysiskt och psykiskt. När det är som allra värst tar Nic Vos med sig Patrick hem till sin egna, fina familj.
Patrick har alibi, men han kan inte förmå sig att berätta om det. Han har en annan kvinna som han har en son tillsammans med och det var hos henne han var när bombdådet utfördes. När han väl slutligen försöker berätta det blir han inte trodd, och hans fru blir också torterad.
Patrick släpps slutligen men nu är hans attityd förändrad. Från att ha varit politiskt ointresserad kan inte längre stå ut med Apartheidregimen och blir medlem av ANC och tränas till att bli en politisk terrorist. Hans mål är att utföra bombdådet mot oljeraffinaderiet en gång till, och göra det ordentligt. Hans val innebär många förändringar och Patrick är under ständig bevakning, men hoppet om att Sydafrika en dag ska bli fritt är en drivkraft som aldrig tar slut.
11 år senare försvann Apartheid och vi som är födda på 70-talet har fått höra mycket om Apartheid och Sydafrika i våra skolbänkar. Trots att 15 år gått så är det bra att få en liten påminnelse om hur det faktiskt var, hur genuint förtryck fungerade. Som humanist vet man var ens sympati ska ligga, men samtidigt är det lite hårt att hålla på terrorister, men det är väl skillnad på terrorism och terrorism.
Derek Luke är för mig okänd, men han känns trovärdig och naturlig i sin roll. Tim Robbins, som vanligtvis gör sympatiska figurer, har däremot en ganska svår roll som han inte lyfter till något speciellt. Det är inledningsvis svårt att få grepp om karaktären, om han är god eller ond, för han visar upp sympatiska drag i eländet, som om han inte är helt nöjd med situationen, samtidigt som han bara gör sitt jobb. Karaktären blir i slutändan lite formlös, vilket filmen förlorar lite på.
"Catch a fire" är en okej film. Tiden den skildrar är fortfarande fruktansvärd, men samtidigt känner jag mig inte helt engagerad av historien i sig.
EXTRAMATERIALET
DVD:n innehåller ett kommentarspår som på pappret är riktigt intressant. Regissören Philip Noyce medverkar, producenten Robyn Slovo och hennes syster Shawn Slovo som skrev manuset, båda två döttrar till Joe Slovo och Ruth First, de vita frihetskämparna som figurerar i filmen, är också med samt skådespelarna Derek Luke, Tim Robbins och Bonnie Henna, och även den riktige Patrick Chamusso (se Tre saker).
Dessvärre känns det som ingen av de medverkande suttit tillsammans när de pratat in spåret, vilket får det mer att framstå som intervjuer och klippts ihop till ett kommentarspår.
Philip Noyce inleder med att berätta lite om en dag vi alla minns, 11/9 2001 och hur det på sätt och vis var hans ingång till filmen, även om manuset först presenterades för honom 2004. Precis som jag funderar lite över olika typer av terrorism är Noyce inne på samma spår. Tyvärr har jag inte haft tid och möjlighet att höra hela spåret, men jag kan tänka mig att det sägs en hel del intressant om både det ena och det andra.
Det finns också ungefär två och en halv minut med bortklippta scener att titta på, samtliga som lika gärna kunde varit med i filmen.
Dessvärre känns det som ingen av de medverkande suttit tillsammans när de pratat in spåret, vilket får det mer att framstå som intervjuer och klippts ihop till ett kommentarspår.
Philip Noyce inleder med att berätta lite om en dag vi alla minns, 11/9 2001 och hur det på sätt och vis var hans ingång till filmen, även om manuset först presenterades för honom 2004. Precis som jag funderar lite över olika typer av terrorism är Noyce inne på samma spår. Tyvärr har jag inte haft tid och möjlighet att höra hela spåret, men jag kan tänka mig att det sägs en hel del intressant om både det ena och det andra.
Det finns också ungefär två och en halv minut med bortklippta scener att titta på, samtliga som lika gärna kunde varit med i filmen.
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på verkliga händelser. Den riktige Patrick Chamusso dyker upp i filmens slutminuter och avslutar historien. Hans humanism lever än idag.
2. Den lite stolpiga engelskan som leveras både av filmens svarta och blandad med holländska av de vita, gör tyvärr att skådespelet känns lite som det mest läses innantill.
3. Ta en titt på omslaget, "CSI"-vänner. Ser inte Tim Robbins ut väldigt mycket som David Caruso?
2. Den lite stolpiga engelskan som leveras både av filmens svarta och blandad med holländska av de vita, gör tyvärr att skådespelet känns lite som det mest läses innantill.
3. Ta en titt på omslaget, "CSI"-vänner. Ser inte Tim Robbins ut väldigt mycket som David Caruso?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tim Robbins (11)
Tim Robbins (11)
