En sevärd klassiker som håller
FILMENEn nattpatrullerande polisbil hittar en död man på en gata. Direkt efteråt hittar man en svart man sittandes i tågstationens väntsal. Eftersom det är en småstad i amerikanska södern på 60-talet är denne svarta man automatiskt misstänkt, och tas in till polisstationen.
Döm om polisernas förvåning när mannen visar sig också vara polis, på besök från Philadelphia. Inte bara det, han är expert på mordfall och offrets fru insisterar på att han ska hjälpa till. Detta retar förstås gallfeber på i princip alla.
"I nattens hetta" är inte en klassiker med fem Oscarstatyetter och en räcka övriga priser utan anledning. Historien är i grunden inte mycket utöver ett mordmysterium, men det är egentligen inte det filmen handlar om. Trots att Civil Rights Act införts tre år tidigare, som gav svarta och vita lika rättigheter, var rasism och segregering fortfarande vardag i stora delar av USA och därför var det uppseendeväckande med en film där en stilig svart man glänser och överlistar de vita. Vid biovisningarna kunde man lätt avgöra hur stor del av publiken som var svart eller vit genom att lyssna på balansen mellan "hurra!" och "oj!" när Virgil ger en vit gubbe en örfil...
Sidney Poitier, i huvudrollen som Virgil Tibbs, är perfekt. Han porträtterar såväl sammanbitet lugn som skärpta reaktioner på ett underbart sätt. Oscarstatyetten för bästa huvudroll gick däremot till Rod Steiger som spelar polischefen, något jag kan ha svårt att gå med på i jämförelse med Poitiers framträdande.
Filmen lyckas undvika att smöra till det så alla vita och svarta blir bästisar på slutet, och inte heller målas de vita helt ut som blint rasistiska extremister. Virgil är inte heller en helt oklanderlig hjälte. Det hjälper en hel del så här 44 år senare, så filmen inte känns nämnvärt daterad. Det kanske inte är lika spännande som det var då, men det är helt klart en sevärd film som presenterar ett budskap utan att tvinga på dig det.
Döm om polisernas förvåning när mannen visar sig också vara polis, på besök från Philadelphia. Inte bara det, han är expert på mordfall och offrets fru insisterar på att han ska hjälpa till. Detta retar förstås gallfeber på i princip alla.
"I nattens hetta" är inte en klassiker med fem Oscarstatyetter och en räcka övriga priser utan anledning. Historien är i grunden inte mycket utöver ett mordmysterium, men det är egentligen inte det filmen handlar om. Trots att Civil Rights Act införts tre år tidigare, som gav svarta och vita lika rättigheter, var rasism och segregering fortfarande vardag i stora delar av USA och därför var det uppseendeväckande med en film där en stilig svart man glänser och överlistar de vita. Vid biovisningarna kunde man lätt avgöra hur stor del av publiken som var svart eller vit genom att lyssna på balansen mellan "hurra!" och "oj!" när Virgil ger en vit gubbe en örfil...
Sidney Poitier, i huvudrollen som Virgil Tibbs, är perfekt. Han porträtterar såväl sammanbitet lugn som skärpta reaktioner på ett underbart sätt. Oscarstatyetten för bästa huvudroll gick däremot till Rod Steiger som spelar polischefen, något jag kan ha svårt att gå med på i jämförelse med Poitiers framträdande.
Filmen lyckas undvika att smöra till det så alla vita och svarta blir bästisar på slutet, och inte heller målas de vita helt ut som blint rasistiska extremister. Virgil är inte heller en helt oklanderlig hjälte. Det hjälper en hel del så här 44 år senare, så filmen inte känns nämnvärt daterad. Det kanske inte är lika spännande som det var då, men det är helt klart en sevärd film som presenterar ett budskap utan att tvinga på dig det.
EXTRAMATERIALET
En trailer för filmen, ett bildspel med promofoton och olika posters, samt ett gäng textsidor med trivia och biografier. Inget speciellt alltså.
TRE SAKER
1. Filmens manus är skriven av en man med ett fantastiskt namn: Stirling Silliphant.
2. Filmen följdes av två uppföljare och en tv-serie.
3. Titellåten "In the heat of the night" sjöngs av Ray Charles och följde med till tv-serien, då inspelad av Bill Champlin.
2. Filmen följdes av två uppföljare och en tv-serie.
3. Titellåten "In the heat of the night" sjöngs av Ray Charles och följde med till tv-serien, då inspelad av Bill Champlin.
HENRIK ANDERSSON (2011-09-08)
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Sidney Poitier (2)
Sidney Poitier (2)
