Aj aj aj, vilket svidande magplask...
FILMENJag minns så väl när nyhetsartikeln om att Ulf Malmros nästa film skulle bli "Bröderna Hårdrock" dök upp. Jag blev ärligt talat lite förbannad, men inte alls i närheten av hur sura de verkliga Bröderna Hårdrock blev. Tvillingarna Pelle och Erik Gustafsson fick ett folkligt, men oönskat genombrott efter en reklamfilm och en dokumentär där de visade upp sin hårdrocksvardag och Iron Maiden-dyrkan. I metalvärlden är dessa tvillingar respekterade för sin integritet, både som musiker i bandet Nifelheim men även för att de är som de är. Äkta och okonstlade, och i och med det underhållande.
Men de är inga clowner, så när Malmros beslöt sig för att göra en film baserad på dessa två bröder samt dokumentärfilmen "Anvil! The Story of Anvil" gjorde han helt enkelt ett stort misstag. Filmen fick till exempel inte heta "Bröderna Hårdrock", men framför allt är filmen inte gjord med någon värme alls utan framstår mest som en elak nidbild av hårdrockare. Dessutom är den faktiskt inte rolig alls.
Nu kan man kanske tro att jag är en hårdrockare som inte kan ta att man driver med hårdrockare, men så är inte fallet alls. Hårdrockare är rätt bra på att driva med sig själva, men Malmros har helt enkelt inte gjort en rolig film. Skämten faller platt på marken och manuset öppnar upp för en mängd intriger men inget spår förvaltas väl och när filmen är slut förstår jag inte alls vad vi lärt oss av historien.
35-åriga tvillingbröderna Thor (Björn Starrin) och Oden (Johan Östling) älskar hårdrock och speciellt det kanadensiska bandet Ludor (som nästan hade en hit 1984, en direkt referens till Anvils brist på ett större internationellt genombrott). När PG (Kjell Bergqvist) köper upp Outleten de jobbar på och börjar ställa lite krav på främst visuell anpassning säger bröderna upp sig. I och med det förlorar de sin bostad som är en tjänstelägenhet och de får flytta hem till mamma Gunilla (Lotta Tejle). Hon är präst och älskar sina pojkar för de de är, men att de skulle flytta hem hade hon kanske inte längtat efter. Det hela kompliceras av att PG flyttar in i huset mitt emot och ännu mer komplicerat blir det när tvillingarna kärar ned sig i samma tjej (Mia Skäringer). Som gjort för intriger... Men det händer inte så mycket. Det blir ingen massiv strid mot elakingen PG och det blir hellre aldrig någon direkt spricka mellan bröderna. Malmros lägger upp bollen för att smasha in den, men fjuttar bara in den i nätet.
Jag är superbesviken på filmen. Ett riktigt svidande magplask.
Men de är inga clowner, så när Malmros beslöt sig för att göra en film baserad på dessa två bröder samt dokumentärfilmen "Anvil! The Story of Anvil" gjorde han helt enkelt ett stort misstag. Filmen fick till exempel inte heta "Bröderna Hårdrock", men framför allt är filmen inte gjord med någon värme alls utan framstår mest som en elak nidbild av hårdrockare. Dessutom är den faktiskt inte rolig alls.
Nu kan man kanske tro att jag är en hårdrockare som inte kan ta att man driver med hårdrockare, men så är inte fallet alls. Hårdrockare är rätt bra på att driva med sig själva, men Malmros har helt enkelt inte gjort en rolig film. Skämten faller platt på marken och manuset öppnar upp för en mängd intriger men inget spår förvaltas väl och när filmen är slut förstår jag inte alls vad vi lärt oss av historien.
35-åriga tvillingbröderna Thor (Björn Starrin) och Oden (Johan Östling) älskar hårdrock och speciellt det kanadensiska bandet Ludor (som nästan hade en hit 1984, en direkt referens till Anvils brist på ett större internationellt genombrott). När PG (Kjell Bergqvist) köper upp Outleten de jobbar på och börjar ställa lite krav på främst visuell anpassning säger bröderna upp sig. I och med det förlorar de sin bostad som är en tjänstelägenhet och de får flytta hem till mamma Gunilla (Lotta Tejle). Hon är präst och älskar sina pojkar för de de är, men att de skulle flytta hem hade hon kanske inte längtat efter. Det hela kompliceras av att PG flyttar in i huset mitt emot och ännu mer komplicerat blir det när tvillingarna kärar ned sig i samma tjej (Mia Skäringer). Som gjort för intriger... Men det händer inte så mycket. Det blir ingen massiv strid mot elakingen PG och det blir hellre aldrig någon direkt spricka mellan bröderna. Malmros lägger upp bollen för att smasha in den, men fjuttar bara in den i nätet.
Jag är superbesviken på filmen. Ett riktigt svidande magplask.
EXTRAMATERIALET
En hel radda med bortklippta scener finns att titta på - givetvis utan en nödvändig "play all"-funktion. Det originella här är att scenernas titlar inte förklarar vad de går ut på, utan varför de togs bort. "Knuffa bilscenen gjorde bröderna för korkade" står det till exempel. Ett spännande grepp.
Dock vilar det en sorts melankoli och negativitet över dessa, nästan som en egen recension av filmen. "Ibland blir det för många spår i ett manus. Scenen blev för lång. Det kändes som om filmen borde ta slut snart. Slutet blev för segt helt enkelt" - allt detta är "titlar" på scener.
Utöver detta finns det ett långt bildspel från inspelningen. "Lite internt kanske" står det i en inledande text. Jo, det kan man säga.
Dock vilar det en sorts melankoli och negativitet över dessa, nästan som en egen recension av filmen. "Ibland blir det för många spår i ett manus. Scenen blev för lång. Det kändes som om filmen borde ta slut snart. Slutet blev för segt helt enkelt" - allt detta är "titlar" på scener.
Utöver detta finns det ett långt bildspel från inspelningen. "Lite internt kanske" står det i en inledande text. Jo, det kan man säga.
TRE SAKER
1. Ett (1) skämt skrattade jag högt åt, förolämpningen "Din jävla kladdkaka!". Jag vet inte varför det var roligt, men det var det.
2. Det bästa med hela filmen är faktiskt den specialskrivna musiken av Jimmy Lagnefors och Mats Levén som är precis perfekt. Den finns utgiven som ett Ludor-album under titeln "777 - The New 666". Skivan finns att lyssna på på Spotify.
3. Dock är det inte lika bra när bröderna nästan helt omotiverat mimar till en av låtarna i en musikvideoliknande scen. Inte kul alls.
2. Det bästa med hela filmen är faktiskt den specialskrivna musiken av Jimmy Lagnefors och Mats Levén som är precis perfekt. Den finns utgiven som ett Ludor-album under titeln "777 - The New 666". Skivan finns att lyssna på på Spotify.
3. Dock är det inte lika bra när bröderna nästan helt omotiverat mimar till en av låtarna i en musikvideoliknande scen. Inte kul alls.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Björn Starrin (1)
Björn Starrin (1)
