En så kallad comeback som heter duga
FILMENDet är kanske dumt att jämt och ständigt blicka tillbaka på vad en regissör gjort tidigare när denna kommer med något nytt, men ibland känns det ändå motiverat. Ulf Malmros har en bra meritlista med populära tv-serier ("Silvermannen" kvarstår som en av de mest originella serier som gjorts i Sverige) och ett antal succéfilmer. Sen har han gjort "Mammas pojkar" och det är den han direkt bakom sig när han nu släpper "Min så kallade pappa".
Lyckligtvis finns det inget samband alls mellan de två filmerna (med undantag för att Lotta Tejle gör en roll i båda). I stället för en komedi utan hjärta får vi ett drama med hjärta och när de två timmarna rullat klart känns det som livet berikats och inte att man blivit rånad, som var fallet med "Mammas pojkar". Nåja, nog med negativa haranger om det förflutna!
"Min så kallade pappa" är en film om frånvarande fäder, om att undvika att gå i existerande fotsteg och om en chans att skriva om det förflutna. Vera Vitali spelar Malin, en höggravid lärarinna som börjar tveka på sin sambo Franks (Sverrir Gudnason) engagemang i deras kommande barn. Allting grundas i en uppväxt utan en riktig fadersfigur i sitt liv. Frank har fallit in i rollen och prioriterar annat än faderskapet, dels av sin egen vilja och dels då han ser det som att han förväntas att bli en dålig pappa. Förhållandet kraschar och plötsligt står Malin utan hem och bestämmer sig då för att leta rätt på sin pappa.
Inledningsvis har vi sett hur Malin som barn blev sviken av sin far och små ledtrådar har pytsats ut om att hon inte haft någon kontakt med honom, men hon vet givetvis vem han är. Han heter Martin Sandahl (Michael Nyqvist) och är skådespelare och just nu aktuell i en succéfars på Chinateatern. Gåtan Martin har många lager: Han är med i farsen när han egentligen vill göra finare teater, han blir behandlad som skit av farsens fixstjärna, diaboliskt spelad av Henrik Dorsin, och privat är han ett riktigt svin. Malin försöker ändå få kontakt och hamnar på på fest hemma hos Martin, en fest som slutar med att han kollapsar. En mindre hjärnblödning senare och Malin blir den som helt plötsligt får ta hand om sin pappa. En möjlighet att lära känna honom och samtidigt skruva lite på sanningen. Martin rabblar minnen men vad är det han minns egentligen och kan han bli Malins riktiga pappa och inte bara hennes så kallade pappa?
Utifrån min sammanfattning och den ganska stora texten på omslaget till höger är det kanske lätt att få en bild av hur filmen är, men den fortsätter lite längre än den förväntade bilden. Allt är inte riktigt så enkelt och givet som man kan tro. Riktigt bra blir det hur som helst, och för min del är det en fin comeback till gammal god form för Malmros. Filmen har vissa komiska inslag men är absolut ett drama som det är lätt att engagera sig i. Karaktärerna är välskrivna och välspelade och storyn har många parallella spegelspår som känns genomtänkta om än inte överdrivet originella. I sin helhet är det en bra svensk film som verkligen kan rekommenderas.
Lyckligtvis finns det inget samband alls mellan de två filmerna (med undantag för att Lotta Tejle gör en roll i båda). I stället för en komedi utan hjärta får vi ett drama med hjärta och när de två timmarna rullat klart känns det som livet berikats och inte att man blivit rånad, som var fallet med "Mammas pojkar". Nåja, nog med negativa haranger om det förflutna!
"Min så kallade pappa" är en film om frånvarande fäder, om att undvika att gå i existerande fotsteg och om en chans att skriva om det förflutna. Vera Vitali spelar Malin, en höggravid lärarinna som börjar tveka på sin sambo Franks (Sverrir Gudnason) engagemang i deras kommande barn. Allting grundas i en uppväxt utan en riktig fadersfigur i sitt liv. Frank har fallit in i rollen och prioriterar annat än faderskapet, dels av sin egen vilja och dels då han ser det som att han förväntas att bli en dålig pappa. Förhållandet kraschar och plötsligt står Malin utan hem och bestämmer sig då för att leta rätt på sin pappa.
Inledningsvis har vi sett hur Malin som barn blev sviken av sin far och små ledtrådar har pytsats ut om att hon inte haft någon kontakt med honom, men hon vet givetvis vem han är. Han heter Martin Sandahl (Michael Nyqvist) och är skådespelare och just nu aktuell i en succéfars på Chinateatern. Gåtan Martin har många lager: Han är med i farsen när han egentligen vill göra finare teater, han blir behandlad som skit av farsens fixstjärna, diaboliskt spelad av Henrik Dorsin, och privat är han ett riktigt svin. Malin försöker ändå få kontakt och hamnar på på fest hemma hos Martin, en fest som slutar med att han kollapsar. En mindre hjärnblödning senare och Malin blir den som helt plötsligt får ta hand om sin pappa. En möjlighet att lära känna honom och samtidigt skruva lite på sanningen. Martin rabblar minnen men vad är det han minns egentligen och kan han bli Malins riktiga pappa och inte bara hennes så kallade pappa?
Utifrån min sammanfattning och den ganska stora texten på omslaget till höger är det kanske lätt att få en bild av hur filmen är, men den fortsätter lite längre än den förväntade bilden. Allt är inte riktigt så enkelt och givet som man kan tro. Riktigt bra blir det hur som helst, och för min del är det en fin comeback till gammal god form för Malmros. Filmen har vissa komiska inslag men är absolut ett drama som det är lätt att engagera sig i. Karaktärerna är välskrivna och välspelade och storyn har många parallella spegelspår som känns genomtänkta om än inte överdrivet originella. I sin helhet är det en bra svensk film som verkligen kan rekommenderas.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. First Aid Kit bidrar med en specialskriven låt vid namn "Frozen Lake". I filmen figurerar systrarna på ett skivomslag som Bonnie and Delilah. Låten finns i skrivandets stund inte utgiven eller återgiven i bra kvalitet någon annanstans än i filmen.
2. Vera Vitali kammade hem en Guldbaggenominering för bästa kvinnliga huvudroll men det blev ingen vinst. Däremot figurerar en Guldbagge i själva filmen.
3. Tillsammans med "Bäst i Sverige!" (som även den innehöll Michael Nyqvist) är "Min så kallade pappa" den enda Ulf Malmros-regisserade film som inte innehåller Kjell Bergqvist i någon roll.
2. Vera Vitali kammade hem en Guldbaggenominering för bästa kvinnliga huvudroll men det blev ingen vinst. Däremot figurerar en Guldbagge i själva filmen.
3. Tillsammans med "Bäst i Sverige!" (som även den innehöll Michael Nyqvist) är "Min så kallade pappa" den enda Ulf Malmros-regisserade film som inte innehåller Kjell Bergqvist i någon roll.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Vera Vitali (11)
Vera Vitali (11)
