Unikt, fantasifullt och väderspänt
FILMENDet här är ingen normal film, på min ära. Jag hade inte räknat med att känna så pass många olika känslor för filmen på så kort tid, men det är något visst med filmer som har något bakom ytskiktet. Filmen inleds med ett otroligt avancerat pruttskämt där ett lik förvandlas till en jetski och kan ta en strandad man från en öde ö till fast land igen. Ja, ni hör ju själva, inte direkt normalt.
Jag får backa lite: Den strandade mannen är Hank (Paul Dano). Han är på väg att ta sitt liv genom att hänga sig då han är fast på en öde ö utan tillstymmelse till mat eller hjälp. Då ser han en kropp (Daniel Radcliffe) i strandkanten och rusar dit. Kroppen visar sig vara död och så full av gaser att den pruttar. Och pruttar. Och pruttar så mycket att den rör sig och Hank ser plötsligt möjligheten att ta sig därifrån. Sagt och gjort reser han iväg på detta annorlunda fordon.
Nästa gång vi ser Hank vaknar han upp på en ny strand, fast besluten om att liket räddade hans liv och därför släpar han kroppen till en grotta där de gemensamt kan ta skydd. Här ska det visa sig att liket har fler egenskaper än den tydliga flatulensen. Till exempel förser han Hank med vatten. Hank börjar kommunicera med kroppen och den kommunicerar tillbaka. Ett stönande ljud låter som "Manny" och det får bli likets namn. En osannolik - på alla sätt och vis - vänskap bubblar upp mellan de båda unga männen där Hank får lära Manny om livets väsentligheter på nytt. Manny svarar med att ha en kompass i skrevet vilket gör att de båda kan ta sig hem, mot kvinnan som Hank sett på en buss och förälskat sig i.
Jag inser att min beskrivning känns väldigt märklig men det är en riktigt bra film som har ett filosofiskt och lätt poetiskt anslag. Ett starkt allvar i en skruvad skrud. Sättet filmen berättas på är fantasifullt och lekfullt och liknar emellanåt de kreativa fantasivärldar som Michel Gondry bjudit oss på tidigare. Sen kan man inte blunda för att det är två riktigt bra skådespelare som gör unika insatser i filmen. Paul Dano har alltid varit bra och är perfekt i den här typen av fragila roller, och Daniel Radcliffe har i en rad insatser visat att de där tio åren som han lade på Harry Potter var en riktigt grundutbildning för en varierad och egen karriär och här får han ju inte spela ut alls, utan snarare spela onaturligt stelt och konstigt. Och det fungerar.
"Swiss Army Man", vilket är vad Manny blir - en schweizisk armé(kniv)man, är garanterat inte en film för alla. Men det är ingen tvekan om att under gasdimman finns det något helt unikt som kommer att leva kvar hos tittaren. Jag känner att jag fortfarande bearbetar filmen och vill se om den under nya förutsättningar snart.
Jag får backa lite: Den strandade mannen är Hank (Paul Dano). Han är på väg att ta sitt liv genom att hänga sig då han är fast på en öde ö utan tillstymmelse till mat eller hjälp. Då ser han en kropp (Daniel Radcliffe) i strandkanten och rusar dit. Kroppen visar sig vara död och så full av gaser att den pruttar. Och pruttar. Och pruttar så mycket att den rör sig och Hank ser plötsligt möjligheten att ta sig därifrån. Sagt och gjort reser han iväg på detta annorlunda fordon.
Nästa gång vi ser Hank vaknar han upp på en ny strand, fast besluten om att liket räddade hans liv och därför släpar han kroppen till en grotta där de gemensamt kan ta skydd. Här ska det visa sig att liket har fler egenskaper än den tydliga flatulensen. Till exempel förser han Hank med vatten. Hank börjar kommunicera med kroppen och den kommunicerar tillbaka. Ett stönande ljud låter som "Manny" och det får bli likets namn. En osannolik - på alla sätt och vis - vänskap bubblar upp mellan de båda unga männen där Hank får lära Manny om livets väsentligheter på nytt. Manny svarar med att ha en kompass i skrevet vilket gör att de båda kan ta sig hem, mot kvinnan som Hank sett på en buss och förälskat sig i.
Jag inser att min beskrivning känns väldigt märklig men det är en riktigt bra film som har ett filosofiskt och lätt poetiskt anslag. Ett starkt allvar i en skruvad skrud. Sättet filmen berättas på är fantasifullt och lekfullt och liknar emellanåt de kreativa fantasivärldar som Michel Gondry bjudit oss på tidigare. Sen kan man inte blunda för att det är två riktigt bra skådespelare som gör unika insatser i filmen. Paul Dano har alltid varit bra och är perfekt i den här typen av fragila roller, och Daniel Radcliffe har i en rad insatser visat att de där tio åren som han lade på Harry Potter var en riktigt grundutbildning för en varierad och egen karriär och här får han ju inte spela ut alls, utan snarare spela onaturligt stelt och konstigt. Och det fungerar.
"Swiss Army Man", vilket är vad Manny blir - en schweizisk armé(kniv)man, är garanterat inte en film för alla. Men det är ingen tvekan om att under gasdimman finns det något helt unikt som kommer att leva kvar hos tittaren. Jag känner att jag fortfarande bearbetar filmen och vill se om den under nya förutsättningar snart.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Manus och regi krediteras till "Daniels" som inte är ett efternamn utan två personer, Dan Kwan och Daniel Scheinert, som samarbetar under detta gemensamma namn.
2. Daniels sålde in filmen till Paul Dano med en en-meningspitch där de bland annat förkunnade att "the first fart makes you laugh and the last fart makes you cry".
3. Daniel Radcliffe har sagt att detta är hans favoritfilm av de han gjort och gjorde promotion för filmen genom att släpa runt på en Manny-docka på mässor och annat.
2. Daniels sålde in filmen till Paul Dano med en en-meningspitch där de bland annat förkunnade att "the first fart makes you laugh and the last fart makes you cry".
3. Daniel Radcliffe har sagt att detta är hans favoritfilm av de han gjort och gjorde promotion för filmen genom att släpa runt på en Manny-docka på mässor och annat.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Paul Dano (16)
Paul Dano (16)
