Stämningsfull besvikelse
FILMEN"A Crime" är en fransk film regisserad av Manuel Pradal, men utspelar sig i New York med engelsktalande skådespelare. Att filmen har ett europeiskt ursprung märks dock både på gott och ont i berättandet, vilket långsamt drar oss in i den mörka historien.
I filmens inledning ser vi Vincent (Norman Reedus) komma hem från jobbet bara för att finna sin fru ihjälslagen. Strax innan har han mött en taxibil, vilken han är övertygad om kördes av hennes mördare. Tre år senare har Vincent ännu inte kommit närmare mordgåtans lösning, och hans liv står mer eller mindre stilla medan han sysselsätter sig med att delta i ljusskygga hundkapplöpningar.
Hans unga kvinnliga granne Alice (Emanuelle Béart) är förtjust i honom, men ser hans oförmåga att leva i nuet som ett hinder för en möjlig relation dem emellan. Hon bestämmer sig därför helt sonika för att leta upp en oskyldig taxichaufför, få honom att se skyldig ut och låta Vincent ta ut sin hämnd. Det dröjer inte länge innan hon lyckas ragga upp ensamvargen Roger (Harvey Keitel), som verkar vara ett perfekt offer. Men planen visar sig vara svårare att genomföra än hon hoppats på.
Detta är en ganska intressant premiss, och länge fungerar den bra som katalysator till det triangeldrama som sakta växer fram i rutan. Handlingen är väl iscensatt, fotot är mycket suggestivt och musiken av Ennio Morricone adderar det där lilla extra. Det bästa exemplet på filmens exceptionella atmosfär framträder i en sexscen mellan Keitel och Béart, hårt stiliserad, markerad med häftiga jump-cuts och helt fri från musik. Om åsynen av en naken Keitel är ett plus eller minus för stämningen vet jag dock inte. Men "A Crime" har länge mycket som talar för den. Storyn når tyvärr sitt klimax efter en timmes speltid, och allt som inträffar därefter känns som en oengagerande epilog.
Jag förstår att filmskaparna velat göra något annorlunda med berättelsen och omkullkasta åskådarnas förväntningar, men detta resultar i att de strövar bort från den enda intressanta väg storyn hade kunnat ta. Till slut känner jag mig besviken och lurad, detta var inte den film jag ville se. Dessutom är en sent kommande twist (eller så är det en falsk twist, filmen verkar inte kunna bestämma sig) så förutsägbar att jag bara gäspar när den visar sitt fula ansikte.
Slutsatsen är att filmskaparna har tagit en god premiss, iscensatt denna på ett fantastiskt sätt, men i slutänden glömt bort vad filmen egentligen handlar om.
I filmens inledning ser vi Vincent (Norman Reedus) komma hem från jobbet bara för att finna sin fru ihjälslagen. Strax innan har han mött en taxibil, vilken han är övertygad om kördes av hennes mördare. Tre år senare har Vincent ännu inte kommit närmare mordgåtans lösning, och hans liv står mer eller mindre stilla medan han sysselsätter sig med att delta i ljusskygga hundkapplöpningar.
Hans unga kvinnliga granne Alice (Emanuelle Béart) är förtjust i honom, men ser hans oförmåga att leva i nuet som ett hinder för en möjlig relation dem emellan. Hon bestämmer sig därför helt sonika för att leta upp en oskyldig taxichaufför, få honom att se skyldig ut och låta Vincent ta ut sin hämnd. Det dröjer inte länge innan hon lyckas ragga upp ensamvargen Roger (Harvey Keitel), som verkar vara ett perfekt offer. Men planen visar sig vara svårare att genomföra än hon hoppats på.
Detta är en ganska intressant premiss, och länge fungerar den bra som katalysator till det triangeldrama som sakta växer fram i rutan. Handlingen är väl iscensatt, fotot är mycket suggestivt och musiken av Ennio Morricone adderar det där lilla extra. Det bästa exemplet på filmens exceptionella atmosfär framträder i en sexscen mellan Keitel och Béart, hårt stiliserad, markerad med häftiga jump-cuts och helt fri från musik. Om åsynen av en naken Keitel är ett plus eller minus för stämningen vet jag dock inte. Men "A Crime" har länge mycket som talar för den. Storyn når tyvärr sitt klimax efter en timmes speltid, och allt som inträffar därefter känns som en oengagerande epilog.
Jag förstår att filmskaparna velat göra något annorlunda med berättelsen och omkullkasta åskådarnas förväntningar, men detta resultar i att de strövar bort från den enda intressanta väg storyn hade kunnat ta. Till slut känner jag mig besviken och lurad, detta var inte den film jag ville se. Dessutom är en sent kommande twist (eller så är det en falsk twist, filmen verkar inte kunna bestämma sig) så förutsägbar att jag bara gäspar när den visar sitt fula ansikte.
Slutsatsen är att filmskaparna har tagit en god premiss, iscensatt denna på ett fantastiskt sätt, men i slutänden glömt bort vad filmen egentligen handlar om.
EXTRAMATERIALET
Finns inget på denna utgåva.
TRE SAKER
1. Harvey Keitel spelar här en taxichaffis, vilket är passande då han hade en roll i "Taxi Driver" från 1976.
2. Emanuelle Béart är inte bara skådespelerska, utan även före detta H&M-modell.
3. Inte nog med att filmens twist är förutsägbar, den avslöjas indirekt på omslaget också.
2. Emanuelle Béart är inte bara skådespelerska, utan även före detta H&M-modell.
3. Inte nog med att filmens twist är förutsägbar, den avslöjas indirekt på omslaget också.
JOEL FORNBRANT (2007-09-21)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA