Stundtals originell och obehaglig skräck
FILMENEfter den biopubliksmässiga floppen med "Big Trouble In Little China" valde John Carpenter att gå tillbaka till skräckgenren och jobba oberoende av storbolagen. Han gjorde en indiefilm med andra ord och det var "Prince of Darkness" (1987), känd i Sverige när det begav sig som "Mörkrets furste". Carpenter skrev manuset under pseudonymen Martin Quatermass, ett av många andra namn han jobbat under, och historien blandar skräck, religion och vetenskap i en och samma film.
Stundtals känner jag att "Prince of Darkness" är en väldigt originell skräckfilm som har ett otäckt mysterium som sin kärna. Men det håller inte riktigt hela vägen och andra stunder är filmen ganska bedrövlig. Helhetsintrycket är dock ändå åt det positiva hållet.
En kyrkoherde (Donald Pleasence) ärver en nyckel till en underjordisk kyrka under en övergiven kyrka. Där inne finns något oförklarligt - en cylinder med en pulserande grön vätska och en tjock bok skriven på tre språk samtidigt. Kyrkoherden tar hjälp av professor Howard Birack (Victor Wong) som sätter ihop ett team med olika studenter inom fysik för att undersöka och förklara fenomenet. Men cylinderns innehåll påverkar både teamet och alla de hemlösa som rör sig runt kyrkan och en hemlös (Alice Cooper) har ihjäl en av studenterna på ett brutalt sätt.
Parallellt med att översättningen av boken går framåt och pekar på att vätskan i själva verket är Satan, blir en student attackerad av vätskan och blir mer eller mindre besatt och snart blir allt fler och fler smittade. Vissa mer än andra och när det visar sig att det finns någon värre än Satan blir det akut väldigt bråttom för det kvarlevande att hindra ondskan från att bli fri.
Det är när folk börjar bli besatta som det blir lite amatörteater av det hela och att filmen är gjord 1987 speglar av sig i både utseenden och attityder. Det är en del anakronistiskt korrekta stereotyper i filmen som gör att det blir lite daterat. Men filmen har ändå något originellt över sig. Mixen av vetenskap och religion känns inte supervanlig och jag kan inte påstå att jag sett någon äldre eller senare film som rör sig i samma stil som "Prince of Darkness".
Stundtals känner jag att "Prince of Darkness" är en väldigt originell skräckfilm som har ett otäckt mysterium som sin kärna. Men det håller inte riktigt hela vägen och andra stunder är filmen ganska bedrövlig. Helhetsintrycket är dock ändå åt det positiva hållet.
En kyrkoherde (Donald Pleasence) ärver en nyckel till en underjordisk kyrka under en övergiven kyrka. Där inne finns något oförklarligt - en cylinder med en pulserande grön vätska och en tjock bok skriven på tre språk samtidigt. Kyrkoherden tar hjälp av professor Howard Birack (Victor Wong) som sätter ihop ett team med olika studenter inom fysik för att undersöka och förklara fenomenet. Men cylinderns innehåll påverkar både teamet och alla de hemlösa som rör sig runt kyrkan och en hemlös (Alice Cooper) har ihjäl en av studenterna på ett brutalt sätt.
Parallellt med att översättningen av boken går framåt och pekar på att vätskan i själva verket är Satan, blir en student attackerad av vätskan och blir mer eller mindre besatt och snart blir allt fler och fler smittade. Vissa mer än andra och när det visar sig att det finns någon värre än Satan blir det akut väldigt bråttom för det kvarlevande att hindra ondskan från att bli fri.
Det är när folk börjar bli besatta som det blir lite amatörteater av det hela och att filmen är gjord 1987 speglar av sig i både utseenden och attityder. Det är en del anakronistiskt korrekta stereotyper i filmen som gör att det blir lite daterat. Men filmen har ändå något originellt över sig. Mixen av vetenskap och religion känns inte supervanlig och jag kan inte påstå att jag sett någon äldre eller senare film som rör sig i samma stil som "Prince of Darkness".
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns både färskare och äldre inslag som ger oss en bra bild av filmens tillkomst. Speciellt förtjust är jag i sekvensen där John Carpenter tittar specifikt på några scener och berättar om hur de gjordes. Introt till filmen är också klart sevärt.
Det finns även ett kommentarspår och lite småplock i form av trailers, reklam och bilder.
Det finns även ett kommentarspår och lite småplock i form av trailers, reklam och bilder.
TRE SAKER
1. John Carpenters manusförfattarpseudonym är en hyllning till "Professor Bernard Quatermass", huvudpersonen i scififilmen "The Quatermass Experiment" från 1953.
2. Några andra kända pseudonymer han använt sig av är Frank Armitage, Johnny Carpenter, Carpenter, James T. Chance, John T. Chance och Rip Haight.
3. Det är ju lite roligt att Alice Cooper är med i filmen. Ursprungligen hade han bett om att få besöka inspelningen för att titta närmare på en specifik specialeffekt. Men Carpenter gav honom rollen som de hemlösas ledare och det är ju till och med han som utför det första mordet i filmen.
2. Några andra kända pseudonymer han använt sig av är Frank Armitage, Johnny Carpenter, Carpenter, James T. Chance, John T. Chance och Rip Haight.
3. Det är ju lite roligt att Alice Cooper är med i filmen. Ursprungligen hade han bett om att få besöka inspelningen för att titta närmare på en specifik specialeffekt. Men Carpenter gav honom rollen som de hemlösas ledare och det är ju till och med han som utför det första mordet i filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA