Begrav skiten så djupt det bara går!
FILMENNär en film är "inspirerad av H.P. Lovecraft" och beskrivs som "'Cube' möter 'Saw'" så blir i alla fall jag oerhört peppad. Synd bara att "The Tomb" kan vara en av de absolut sämsta skräckfilmer jag sett. Någonsin.
Till att börja med har filmen ingenting med Lovecrafts novell att göra. Den figurerar visserligen i filmens upplösning och det görs blinkningar till Lovecraft i form av karaktärsnamn och citat, men någon filmatisering av novellen är det definitivt inte. Vidare är det en skymf mot både "Cube" och "Saw" att ens jämföra med dem - "The Tomb" har varken "Cubes" nagelbitande mystik eller "Saws" diaboliska finess. Istället är det en oerhört billig plankning av "Saws" koncept.
Två människor vaknar upp i vad som ser ut som en lagerlokal där en psykopat stashat sina förvridna dockor, dödskallar och annat otäckt. Psykopaten - som givetvis sitter fullt utspökad vid ett skrivbord - kommunicerar med nedpitchad röst och säger - mellan de urfåniga "mouhaha"-skratten - att de är deltagare i en lek där bara en kan överleva.
Snart stöter de på andra människor som ganska snabbt dör och de båda huvudpersonen tvingas lägga ned kropparna i kistor som de spikar ihop. Detta är tydligen oerhört viktigt för handlingen.
De båda huvudpersonerna är så mörbultade, eller drogade, att de bara hasar runt som zombies utan några som helst ambitioner på att försöka ta sig ut lagret. De har tillgång till både en hammare och en yxa och vem som helst hade väl gått loss på närmaste vägg för att komma ut, men inte våra huvudpersoner.
Mot slutet av filmen, tröttnar psykopaten på att ge dem ledtrådar om vem han är och säger sitt namn varpå den ena huvudpersonen direkt kommer på att den begravt en person med det namnet som barn i en exakt likadan kista som de lagt kroppar i. Hur dum får man vara om man inte gör den kopplingen? Psykopatens motiv har kommit fram efter hand och det är så fånigt att det blir pinsamt. Dessutom visar det sig att han har ett bonusmotiv i filmens absoluta final som är ännu mer fånigt och pinsamt.
Det är en fruktansvärd plåga att ta sig i genom filmen. Den framstår som en riktig amatörfilm med knappt hörbar dialog, uselt foto, irriterande klippning, ett flortunt och ooriginellt manus och ett okarmismatiskt skådespel av de totalt okända skådespelarna. Trots att filmen blott är 80 minuter så hasar den fram i ett tuggummisegt tempo som gör att man helt tappar intresset redan efter fem minuter. Man bryr sig inte om någon karaktär och vill bara att skiten ska sluta så att man kan begrava den långt ned i jordens magma.
Till att börja med har filmen ingenting med Lovecrafts novell att göra. Den figurerar visserligen i filmens upplösning och det görs blinkningar till Lovecraft i form av karaktärsnamn och citat, men någon filmatisering av novellen är det definitivt inte. Vidare är det en skymf mot både "Cube" och "Saw" att ens jämföra med dem - "The Tomb" har varken "Cubes" nagelbitande mystik eller "Saws" diaboliska finess. Istället är det en oerhört billig plankning av "Saws" koncept.
Två människor vaknar upp i vad som ser ut som en lagerlokal där en psykopat stashat sina förvridna dockor, dödskallar och annat otäckt. Psykopaten - som givetvis sitter fullt utspökad vid ett skrivbord - kommunicerar med nedpitchad röst och säger - mellan de urfåniga "mouhaha"-skratten - att de är deltagare i en lek där bara en kan överleva.
Snart stöter de på andra människor som ganska snabbt dör och de båda huvudpersonen tvingas lägga ned kropparna i kistor som de spikar ihop. Detta är tydligen oerhört viktigt för handlingen.
De båda huvudpersonerna är så mörbultade, eller drogade, att de bara hasar runt som zombies utan några som helst ambitioner på att försöka ta sig ut lagret. De har tillgång till både en hammare och en yxa och vem som helst hade väl gått loss på närmaste vägg för att komma ut, men inte våra huvudpersoner.
Mot slutet av filmen, tröttnar psykopaten på att ge dem ledtrådar om vem han är och säger sitt namn varpå den ena huvudpersonen direkt kommer på att den begravt en person med det namnet som barn i en exakt likadan kista som de lagt kroppar i. Hur dum får man vara om man inte gör den kopplingen? Psykopatens motiv har kommit fram efter hand och det är så fånigt att det blir pinsamt. Dessutom visar det sig att han har ett bonusmotiv i filmens absoluta final som är ännu mer fånigt och pinsamt.
Det är en fruktansvärd plåga att ta sig i genom filmen. Den framstår som en riktig amatörfilm med knappt hörbar dialog, uselt foto, irriterande klippning, ett flortunt och ooriginellt manus och ett okarmismatiskt skådespel av de totalt okända skådespelarna. Trots att filmen blott är 80 minuter så hasar den fram i ett tuggummisegt tempo som gör att man helt tappar intresset redan efter fem minuter. Man bryr sig inte om någon karaktär och vill bara att skiten ska sluta så att man kan begrava den långt ned i jordens magma.
EXTRAMATERIALET
Ingenting, tack och lov!
TRE SAKER
1. Filmen är i Sverige nummer 4 i Dark Label-serien, som hittills framstår som en samling kassa skräckfilmer. Läs recensionerna av "The Chair" och "Strippers vs. Zombies".
2. Filmen har i dagsläget snittbetyget 1.6 av 10 på IMDB där sköna läsarkommentaren "Uwe Boll and Olaf Ittenbach have some serious competition!!!" finns att läsa.
3. Manusförfattaren och regissören Ulli Lommel har en lång och gedigen lista som både skådespelare och filmskapare, trots att han åtminstone är usel som det sista.
2. Filmen har i dagsläget snittbetyget 1.6 av 10 på IMDB där sköna läsarkommentaren "Uwe Boll and Olaf Ittenbach have some serious competition!!!" finns att läsa.
3. Manusförfattaren och regissören Ulli Lommel har en lång och gedigen lista som både skådespelare och filmskapare, trots att han åtminstone är usel som det sista.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Gerard Griesbaum (1)
Gerard Griesbaum (1)
