Varulvsklassiker med brister och styrkor
FILMENDen här gamla klassiska skräckisen, i Sverige känd som "Varulvar", minns jag att jag såg på hyllorna i den "farliga" avdelningen i videobutikerna när jag var barn. Det var många omslag man tittade på i smyg och fantiserade om vad för något otäckt som filmen kunde bjuda på, som man så klart inte fick titta på då.
Förr eller senare ser man alla de där filmerna man ville se som barn, och nu har turen kommit till "The Howling". Den kom 1981 och Joe Dante stod för regin, och han gjorde ett så lyckat jobb att han och producenten Michael Finnell erbjöds att göra "Gremlins". "The Howling" är dock helt befriad från humoristiska element, om man bortser från alla bakgrundsskämt och ordvitsar (se Tre saker) som finns genom hela filmen. Nej, här handlar det om varulvsskräck kort och gott.
När filmen inleds är det lite svårt att fatta vad som händer, men tydligen har Los Angeles drabbats av en seriemördare och ett nyhetsprogram gör allt för att täcka upp fallet. Mördaren har kontaktat nyhetsankaret Karen (Dee Wallace) som nu givit sig iväg för träffa honom i en porrbutik. Mötet sker i mörkret och hon får inte titta på honom tills han säger till och då får hon se en läskig syn (vi tittare får inget se men kan ana vad som händer). Lagom till detta skjuts mördaren ned av polisen och Karen hamnar i en chock där hon faktiskt inte minns vad som hänt eller vad hon egentligen sett.
För att bearbeta det hela ber en psykolog henne att ta med sin man och åka till "Kolonin" ute på landet där de kan arbeta med hennes minnesförlust i terapi med några andra. Samtidigt som nyhetsprogrammets researchfolk kartlägger mördaren och hittar konstigheter, så blir Karen varse om att något inte står rätt till på "Kolonin". Ylanden i natten, märkligt folk med mera. Finns det en koppling mellan mördaren och "Kolonin" och vad är det egentligen som pågår där?
Dessvärre är strukturen på "The Howling" lite haltande och det tar ganska lång tid innan det verkligen händer något, och Joe Dante smyger in sina varulvar på bästa "Hajen"/"Alien"-vis - lite i taget, och till slut får vi se varelserna i all sin prakt, speciellt under en väldigt lång förvandlingsscen där kvalitén i specialeffekterna sätts under lupp. Det är bra effekter, och varulvsdesignen är mycket bra, med undantag för filmens sista varulv som mer ser ut som en ledsen hund.
Dock har man blandat in animerade inslag vid några tillfällen som just då drar ned "The Howling" i C-facket, men överlag är det väldigt bra gjort. Dee Wallace är bra som pressad scream queen, men hon är inte alls lika bra som i "Cujo" eller "E.T.", och Robert Picardo är karismatisk som obehaglig mördare och varulv.
Troligen hade "The Howling" gjort ett större intryck på mig om jag hade sett den när jag var som mest sugen på att se den, men idag framstår bristerna i filmen tydligare än styrkorna. Fast varulvar är coola monster och här ser de riktigt bra ut.
Förr eller senare ser man alla de där filmerna man ville se som barn, och nu har turen kommit till "The Howling". Den kom 1981 och Joe Dante stod för regin, och han gjorde ett så lyckat jobb att han och producenten Michael Finnell erbjöds att göra "Gremlins". "The Howling" är dock helt befriad från humoristiska element, om man bortser från alla bakgrundsskämt och ordvitsar (se Tre saker) som finns genom hela filmen. Nej, här handlar det om varulvsskräck kort och gott.
När filmen inleds är det lite svårt att fatta vad som händer, men tydligen har Los Angeles drabbats av en seriemördare och ett nyhetsprogram gör allt för att täcka upp fallet. Mördaren har kontaktat nyhetsankaret Karen (Dee Wallace) som nu givit sig iväg för träffa honom i en porrbutik. Mötet sker i mörkret och hon får inte titta på honom tills han säger till och då får hon se en läskig syn (vi tittare får inget se men kan ana vad som händer). Lagom till detta skjuts mördaren ned av polisen och Karen hamnar i en chock där hon faktiskt inte minns vad som hänt eller vad hon egentligen sett.
För att bearbeta det hela ber en psykolog henne att ta med sin man och åka till "Kolonin" ute på landet där de kan arbeta med hennes minnesförlust i terapi med några andra. Samtidigt som nyhetsprogrammets researchfolk kartlägger mördaren och hittar konstigheter, så blir Karen varse om att något inte står rätt till på "Kolonin". Ylanden i natten, märkligt folk med mera. Finns det en koppling mellan mördaren och "Kolonin" och vad är det egentligen som pågår där?
Dessvärre är strukturen på "The Howling" lite haltande och det tar ganska lång tid innan det verkligen händer något, och Joe Dante smyger in sina varulvar på bästa "Hajen"/"Alien"-vis - lite i taget, och till slut får vi se varelserna i all sin prakt, speciellt under en väldigt lång förvandlingsscen där kvalitén i specialeffekterna sätts under lupp. Det är bra effekter, och varulvsdesignen är mycket bra, med undantag för filmens sista varulv som mer ser ut som en ledsen hund.
Dock har man blandat in animerade inslag vid några tillfällen som just då drar ned "The Howling" i C-facket, men överlag är det väldigt bra gjort. Dee Wallace är bra som pressad scream queen, men hon är inte alls lika bra som i "Cujo" eller "E.T.", och Robert Picardo är karismatisk som obehaglig mördare och varulv.
Troligen hade "The Howling" gjort ett större intryck på mig om jag hade sett den när jag var som mest sugen på att se den, men idag framstår bristerna i filmen tydligare än styrkorna. Fast varulvar är coola monster och här ser de riktigt bra ut.
EXTRAMATERIALET
Vad är det man helst vill se som extramaterial till en gammal skräckfilm? Jo, en hyfsat färsk dokumentär med de inblandade. "Hyfsat färskt" är i det här fallet 2003, då dokumentären "Welcome to Werewolfland" spelades in. Här sitter Joe Dante, producenter och skådespelare och minns filmen - hur den kom till, deras tankar, inspelningen och så vidare. Ganska pratigt men trevligt.
Resten av extramaterialet består av 10 minuter raspiga bortklippta scener, ibland utan ljud, och 12 minuter tramsiga outtakes. Kul att titta på men inte så himla givande.
Resten av extramaterialet består av 10 minuter raspiga bortklippta scener, ibland utan ljud, och 12 minuter tramsiga outtakes. Kul att titta på men inte så himla givande.
TRE SAKER
1. Det är fullt av små skämt för den uppmärksamme, allt från att en massa karaktärer har namn plockade från regissörer som gjort varulvsfilmer, till en massa referenser till "wolf" och "howl" med mera. Under en varulvsattack korsklipps det till en film med den stora stygga vargen som visas på tv. Och så vidare...
2. "The Howling" fick inte mindre än sex uppföljare, där "Howling IV: The Original Nightmare" bygger på samma bok som originalfilmen, och sägs vara en bättre adaption.
3. Det förekommer en del naket i filmen där man ser rubbet på tjejerna. Det såg man inte i "Gremlins"...
2. "The Howling" fick inte mindre än sex uppföljare, där "Howling IV: The Original Nightmare" bygger på samma bok som originalfilmen, och sägs vara en bättre adaption.
3. Det förekommer en del naket i filmen där man ser rubbet på tjejerna. Det såg man inte i "Gremlins"...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Dee Wallace (6)
Dee Wallace (6)
