Skrattet fastnar i halsen
FILMENFilmer baserade på verkliga händelser tillhör inte mina favoritgenrer. Därtill har jag blivit bränd för många gånger av amerikanska tv-producerade diton. Den här europeiska produktionen är dock något helt annat.
Baserad på Waris Diries självbiografi får tittaren följa henne på flykt från Somalia till London där hon träffar på såväl vänner som mindre vänliga människor. Hon får efter en tid arbete på en McDonalds-restaurang där en känd modefotograf får upp ögonen för henne. Detta leder så småningom till en framgångsrik modellkarriär som tar henne över hela världen.
Kulturkrockarna är många under resans gång vilket inledningsvis leder till en hel del roliga scener. En halvtimme in i filmen fastnar dock skratten och den skojfriska stämningen i halsen. En klump infinner sig i magen och stannar där filmen ut. I en tillbakablick får man se hur Waris som 3-åring blev brutalt könsstympad. Det är en väldigt enkel scen som inte visar mycket mer än ett gråtande barn, men den dödar effektivt tanken om att detta kanske skall vara en mysig drama-komedi à la Hollywood.
Budskapet är oerhört viktigt men som film betraktat är den så där. Det blir ganska grova hopp i tiden mot slutet av filmen. Dessutom en kärlekshistoria som inte riktigt får den behandling den förtjänar. Trovärdigheten utmanas ibland. Repliker som inte känns helt naturliga, liksom beteenden. Men eftersom filmen ska vara Waris egen historia får man i alla fall anta att kedjan av händelser är någorlunda korrekta.
"En blomma i Afrikas öken" är inget mästerverk, men den väcker känslor och blir aldrig långtråkig. Scenerna som tar upp könsstympningen är filmens starkaste kort, och det är också de som etsar sig fast i minnet när eftertexterna rullar. Resten av Waris liv känns inte alls lika intressant, men jag gissar att det är precis så hon vill ha det.
Baserad på Waris Diries självbiografi får tittaren följa henne på flykt från Somalia till London där hon träffar på såväl vänner som mindre vänliga människor. Hon får efter en tid arbete på en McDonalds-restaurang där en känd modefotograf får upp ögonen för henne. Detta leder så småningom till en framgångsrik modellkarriär som tar henne över hela världen.
Kulturkrockarna är många under resans gång vilket inledningsvis leder till en hel del roliga scener. En halvtimme in i filmen fastnar dock skratten och den skojfriska stämningen i halsen. En klump infinner sig i magen och stannar där filmen ut. I en tillbakablick får man se hur Waris som 3-åring blev brutalt könsstympad. Det är en väldigt enkel scen som inte visar mycket mer än ett gråtande barn, men den dödar effektivt tanken om att detta kanske skall vara en mysig drama-komedi à la Hollywood.
Budskapet är oerhört viktigt men som film betraktat är den så där. Det blir ganska grova hopp i tiden mot slutet av filmen. Dessutom en kärlekshistoria som inte riktigt får den behandling den förtjänar. Trovärdigheten utmanas ibland. Repliker som inte känns helt naturliga, liksom beteenden. Men eftersom filmen ska vara Waris egen historia får man i alla fall anta att kedjan av händelser är någorlunda korrekta.
"En blomma i Afrikas öken" är inget mästerverk, men den väcker känslor och blir aldrig långtråkig. Scenerna som tar upp könsstympningen är filmens starkaste kort, och det är också de som etsar sig fast i minnet när eftertexterna rullar. Resten av Waris liv känns inte alls lika intressant, men jag gissar att det är precis så hon vill ha det.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Man verkar ha tagit sig en del friheter med manuset till filmen. När Waris modellkarriär börjar ta fart pratas det om en fest där Johnny Depp eventuellt ska dyka upp utan sin fru Vanessa. Enligt Waris historia sker detta i slutet av 80-talet. Men Johnny och Vanessa träffades först 10 år senare.
2. Det finns en riktigt stark scen där Waris blir könsstympad. När allt fler filmer och serier visar mer och mer detaljer till väldigt liten nytta, visar regissören Sherry Horman att man med små medel kan få en stor effekt.
3. Detta är den andra filmen jag recenserat på kort tid som tar upp könsstympning i någon form. Den förra, "Penance", var en riktig skräpfilm men även om denna är betydligt bättre hoppas jag att jag slipper sådana här hemskheter på ett tag.
2. Det finns en riktigt stark scen där Waris blir könsstympad. När allt fler filmer och serier visar mer och mer detaljer till väldigt liten nytta, visar regissören Sherry Horman att man med små medel kan få en stor effekt.
3. Detta är den andra filmen jag recenserat på kort tid som tar upp könsstympning i någon form. Den förra, "Penance", var en riktig skräpfilm men även om denna är betydligt bättre hoppas jag att jag slipper sådana här hemskheter på ett tag.
THOMAS HELSING (2011-08-11)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Liya Kebede (2)
Liya Kebede (2)
