Segt om inre konflikt i en större konflikt
FILMENIsrael–Palestina-konflikten är en komplicerad sak vars ursprung kan spåras ända till 1800-talet, men som uppstod i samband med att staten Israel grundades år 1948. "Miral" avhandlar dryga 40 år av konflikten i grova drag fördelade på tre olika delar, döpta efter tre huvudpersoner i filmen. Det är alltså en hel del set up innan vi kommer fram till del tre och träffar Miral (Freida Pinto).
Historien börjar dock runt 1948 när Hind (Hiam Abbass) hittar en massa föräldralösa barn på Jerusalems gator. Hon tar med dem hem för att ge dem mat och husrum, men med tiden växer antalet barn och till slut har hon hundratals under sitt beskydd. Hon startar Dar Al-Tifel-institutet där barnen får utbildning. Hind har en stark tro på att utbildning är vad som krävs för att freden någon gång ska komma och därför håller hon sitt institut neutralt. Minst lilla politiska aktivitet kan förstöra allt.
Därefter hoppar vi fram ungefär 20 år och träffar Nadia (Yasmine Elmasri) som tröttnat på styvfaderns våldtäkter och flyr hemifrån till ett liv som innehåller alkoholmissbruk och ett fängelsestraff för misshandel. I fängelset träffar hon på en terrorist med tre livstidsdomar framför sig. Genom henne får Nadia ett hem och en familj när hon lämnat fängelset - hon gifter sig med terroristens bror Jamal (Alexander Siddig) och får dottern Miral. Alkoholmissbruket blir hon dessvärre inte av med och hon tar sitt liv. Jamal kan inte sörja för Miral, utan lämnar henne till Hinds institut där hon blir utbildad.
1987 är Miral 17 år och palestinierna gör uppror ("den första intifadan"). En av konsekvenserna är att skolorna stängs och Hind skickar ut sina äldre elever till flyktingförläggningar för att bli deras lärare. Det är då Miral på riktigt kommer i kontakt med konflikten och stöter på politiska aktivister som påverkar henne att ta ställning. Men det blir även en inre konflikt där Hinds teorier om utbildning som en väg till fred ställs emot ett politiskt ställningstagande.
"Miral" blir dessvärre en ganska seg historia och i och med att det inte är helt lätt att hänga med i konflikten blir det i alla fall för mig svårt att hålla fokus. Dessutom blir jag lite störd över att i princip hela filmen är på bruten engelska. Den borde rimligtvis varit på arabiska. Det känns till exempel jättemärkligt när Nadias styvfar kallar henne för "Bitch".
Filmen är dock välgjord och trots allt pedagogiskt berättad med tydliga indikationer om när i tiden vi befinner oss och med delvis dokumentära inslag för att knyta ihop berättelsen.
Historien börjar dock runt 1948 när Hind (Hiam Abbass) hittar en massa föräldralösa barn på Jerusalems gator. Hon tar med dem hem för att ge dem mat och husrum, men med tiden växer antalet barn och till slut har hon hundratals under sitt beskydd. Hon startar Dar Al-Tifel-institutet där barnen får utbildning. Hind har en stark tro på att utbildning är vad som krävs för att freden någon gång ska komma och därför håller hon sitt institut neutralt. Minst lilla politiska aktivitet kan förstöra allt.
Därefter hoppar vi fram ungefär 20 år och träffar Nadia (Yasmine Elmasri) som tröttnat på styvfaderns våldtäkter och flyr hemifrån till ett liv som innehåller alkoholmissbruk och ett fängelsestraff för misshandel. I fängelset träffar hon på en terrorist med tre livstidsdomar framför sig. Genom henne får Nadia ett hem och en familj när hon lämnat fängelset - hon gifter sig med terroristens bror Jamal (Alexander Siddig) och får dottern Miral. Alkoholmissbruket blir hon dessvärre inte av med och hon tar sitt liv. Jamal kan inte sörja för Miral, utan lämnar henne till Hinds institut där hon blir utbildad.
1987 är Miral 17 år och palestinierna gör uppror ("den första intifadan"). En av konsekvenserna är att skolorna stängs och Hind skickar ut sina äldre elever till flyktingförläggningar för att bli deras lärare. Det är då Miral på riktigt kommer i kontakt med konflikten och stöter på politiska aktivister som påverkar henne att ta ställning. Men det blir även en inre konflikt där Hinds teorier om utbildning som en väg till fred ställs emot ett politiskt ställningstagande.
"Miral" blir dessvärre en ganska seg historia och i och med att det inte är helt lätt att hänga med i konflikten blir det i alla fall för mig svårt att hålla fokus. Dessutom blir jag lite störd över att i princip hela filmen är på bruten engelska. Den borde rimligtvis varit på arabiska. Det känns till exempel jättemärkligt när Nadias styvfar kallar henne för "Bitch".
Filmen är dock välgjord och trots allt pedagogiskt berättad med tydliga indikationer om när i tiden vi befinner oss och med delvis dokumentära inslag för att knyta ihop berättelsen.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Manuset är skrivet av Rula Jebreal som baserat det på sin egen självbiografiska roman. Hon hamnade nämligen på Dar El-Tifel vid fem års ålder 1978 och fick sin utbildning av Hind. I dag är hon journalist och författare. Hennes dotter heter Miral.
2. Filmen är ett franskt-israeliskt-italienskt-indiskt samarbete.
3. Willem Dafoe gör en mindre biroll som en amerikansk soldat som har en liten, liten flirt med Hind.
2. Filmen är ett franskt-israeliskt-italienskt-indiskt samarbete.
3. Willem Dafoe gör en mindre biroll som en amerikansk soldat som har en liten, liten flirt med Hind.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Hiam Abbass (3)
Hiam Abbass (3)
