Ruggigt obehaglig och välgjord
FILMEN2011 års mest spännande svenska film får "Försvunnen" stå för. Det här är en film med obehagskänsla nästan direkt från start, och det är välgjort.
Malin (Sofia Ledarp) lämnar sin hemstad i södra Sverige för att byta liv. Hon har förlorat sin bror och tänker börja om på nytt i norra Sverige. Med bil och släp tar hon sig på egen hand kors över landet för att börja om på nytt. Längs vägen stöter hon på en konstig man (Kjell Bergqvist) och hon blir även förföljd av en mörk bil. Malin blir rädd och det ska hon också vara. Mannen är en person som satt i system att röva bort kvinnor och nu är Malin nästa offer. Efter att ha blivit överfallen och bortrövad vaknar hon upp ensam i en källare. Nu börjar hennes kamp för att överleva.
Den här filmen är verkligen obehaglig. Den känslan infinner sig snabbt och Sofia Ledarp och Kjell Bergqvist gör en grymt bra skådespelarinsats. Det gör även Björn Kjellman som dyker upp en bit in i filmen, men det är ändå Ledarp och Bergqvist som står i fokus för allt obehag. Det känns lite knepigt att se Bergqvist i en sådan här roll, men han gör det snuskigt bra.
Jag reagerar starkt på att filmen är väldigt välgjord. Den är snyggt filmad och det känns inte som att man lämnat något åt slumpen. Skådespelarna lyfter den ytterligare en nivå men manuset och storyn håller hela vägen. Ett lätt illamående infinner sig och finns närvarande under hela filmens gång. Jag blir rädd på riktigt och under stor del av tittandet finns en kudde ständigt i beredskap.
Det här är en av de bästa svenska filmerna jag har sett. Just för att den är så välgjord gör att den spelar i en annan liga. Att det är långfilmsdebutanterna Mattias Olsson och Henrik JP Åkesson som ligger bakom den är svårt att förstå, just för att de endast sysslat med kortfilm förut.
Malin (Sofia Ledarp) lämnar sin hemstad i södra Sverige för att byta liv. Hon har förlorat sin bror och tänker börja om på nytt i norra Sverige. Med bil och släp tar hon sig på egen hand kors över landet för att börja om på nytt. Längs vägen stöter hon på en konstig man (Kjell Bergqvist) och hon blir även förföljd av en mörk bil. Malin blir rädd och det ska hon också vara. Mannen är en person som satt i system att röva bort kvinnor och nu är Malin nästa offer. Efter att ha blivit överfallen och bortrövad vaknar hon upp ensam i en källare. Nu börjar hennes kamp för att överleva.
Den här filmen är verkligen obehaglig. Den känslan infinner sig snabbt och Sofia Ledarp och Kjell Bergqvist gör en grymt bra skådespelarinsats. Det gör även Björn Kjellman som dyker upp en bit in i filmen, men det är ändå Ledarp och Bergqvist som står i fokus för allt obehag. Det känns lite knepigt att se Bergqvist i en sådan här roll, men han gör det snuskigt bra.
Jag reagerar starkt på att filmen är väldigt välgjord. Den är snyggt filmad och det känns inte som att man lämnat något åt slumpen. Skådespelarna lyfter den ytterligare en nivå men manuset och storyn håller hela vägen. Ett lätt illamående infinner sig och finns närvarande under hela filmens gång. Jag blir rädd på riktigt och under stor del av tittandet finns en kudde ständigt i beredskap.
Det här är en av de bästa svenska filmerna jag har sett. Just för att den är så välgjord gör att den spelar i en annan liga. Att det är långfilmsdebutanterna Mattias Olsson och Henrik JP Åkesson som ligger bakom den är svårt att förstå, just för att de endast sysslat med kortfilm förut.
EXTRAMATERIALET
Här har vi en film med oerhört mycket extramaterial. I filmens fodral kan man läsa hur viktigt det varit för skaparna att ge tittarna massor med extramaterial och är man inte nöjd med det som finns på filmen kan man titta vidare på webben.
I bakom kulisserna-delen kan man välja att se den dryga timmen i ett svep eller välja ut de delar som intresserar mest. Här får vi nämligen precis allt från idén till galapremiär. Det är fokus på bland annat ljud, finansiering, klippning och ljuddesign. Det är matnyttigt värre och riktigt intressant att få veta hur arbetet har gått till eftersom filmens resa pågått under många år.
Att det är kändisen Per Hallberg som ligger bakom ljudet i filmen kommer också fram i extramaterialet och vi får följa med på en resa till hans studio i Hollywood.
I pilotfilmen ser man ännu mer hur skaparna tänkt och ser man den med kommentarspår blir informationen så klart ännu större.
I bakom kulisserna-delen kan man välja att se den dryga timmen i ett svep eller välja ut de delar som intresserar mest. Här får vi nämligen precis allt från idén till galapremiär. Det är fokus på bland annat ljud, finansiering, klippning och ljuddesign. Det är matnyttigt värre och riktigt intressant att få veta hur arbetet har gått till eftersom filmens resa pågått under många år.
Att det är kändisen Per Hallberg som ligger bakom ljudet i filmen kommer också fram i extramaterialet och vi får följa med på en resa till hans studio i Hollywood.
I pilotfilmen ser man ännu mer hur skaparna tänkt och ser man den med kommentarspår blir informationen så klart ännu större.
TRE SAKER
1. Det finns endast textning på norska. Det är ju så dåligt så man inte tror att det är sant. Snacka om att stänga ute alla döva människor som inte förstår norska.
2. Musiken är fantastisk och specialgjord för filmen och det märks att man lagt ner energi på den.
3. Till en början var tanken att Katarina Ewerlöf och Peter Harrysson skulle spela Malins föräldrar men till slut tog man in okända människor i deras roller som dock aldrig syns utan bara hörs i telefon. I pilotfilmen är det Suzanne Reuter som gör mammans röst.
2. Musiken är fantastisk och specialgjord för filmen och det märks att man lagt ner energi på den.
3. Till en början var tanken att Katarina Ewerlöf och Peter Harrysson skulle spela Malins föräldrar men till slut tog man in okända människor i deras roller som dock aldrig syns utan bara hörs i telefon. I pilotfilmen är det Suzanne Reuter som gör mammans röst.
MARIA EREMO (2011-12-28)
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (2)
DELA ELLER TIPSA