Hans-Åke Liljas blogg - juli, 2015
lilja möter kjell sundvallPostad: 2015-07-04 00:00:00
Kjell Sundvall har gjort så många filmer att man nästan har svårt att hålla reda på alla. Han har gjort ”Jägarna” som de flesta känner till och han har också gjort ”Tomten är far till alla barnen” som är en av mina absoluta favoritfilmer och i det närmsta kultförklarad. Nu är han aktuell med ”Prästen i paradiset” och jag fick en liten pratstund med honom. Jag började med att fråga hur han blev inblandad i filmen.
”Det var Håkan Hammarén, producenten, som ringde och frågade om jag ville läsa manuset och det gjorde jag gärna och på det sättet blev jag inblandad. Både Kjell Bergqvist och Eva Röse var klara och jag ville gärna vara med.”
Men han gillade inte allt han såg i manuset.
”Jag gillade inte allt i det första manuskriptet jag fick läsa så man tog bort lite saker. Både författaren och producenten var väldigt öppna för det. Jag ville göra den lite svartare, lite mer realistiskt och inte så flabbigt.”
Jag frågar vidare hur svårt det är att få publiken att skratta åt det elände som ändå sker i filmen.
”Framförallt är det ju en komedi men jag gillar när komedin har svarta bottnar. Som med ”Tomten är far till alla barnen” man garvar fast det finns en riktig situation. Man ska skratta och det ska vara underhållande men skrattet ska också fastna emellanåt och det ska kännas jobbigt. Det är min sorts humor.”
Eva och Kjells rollkaraktärer är ju väldigt olika i början men ju mer av filmen som går så närmar de sig varandra och tar av varandra och kemin mellan dem fungerar väldigt bra och känns naturlig. Var det något ni jobbade med eller blev det bara så?
”Ja, jag tycker samspelet mellan dem är jättebra och Eva gör ju en fantastisk roll. Det är en paradroll för Kjell Bergqvist, han har ju gjort liknande tidigare men Eva gör det djävla bra. Hela registret från tårar och allvar till ursinne och alltihopa. Hon gör en jättebra insats här.”
”Eva och Kjell känner varandra väl och har jobbat ihop tidigare och båda var involverade i projektet när jag kom med så jag styrde inte uttagningarna av dem. Det fanns redan en stor lust hos dom två. De hade ju valt detta för att de gillar att jobba med varandra. Så det var väldigt bra förutsättningar för mig.”
Filmen är crowdfounded vilket betyder att vem som helst har kunnat vara med och sponsra den och jag frågar Kjell om han kände någon extra press på grund av detta.
”Nä jag tycker inte det. Jag gör ju alltid filmer som jag vill ska ses av mycket folk även om det inte alltid blir så. Jag känner alltid samma ansvar mot mig själv och mot publiken men även mot finansiärerna. Går de nu in med privata pengar så är det ju roligt om de får tillbaka så de vill satsa en gång till och en gång till.”
Inspelningen tog plats i Thailand och jag frågar om det var väldigt olikt mot att filma hemma i Sverige.
”Jo, på sätt och vis är det en djävla skillnad för i Sverige kanske vi är en 30-40 man i ett filmteam medan man i Thailand var 120 man. Men teamet är väldigt hierarkiskt och alla har sina uppgifter. Man klär på dom skådepelarna eller man bär dom sladdarna. Alla har sina uppgifter och många av de uppgifterna finns inte ens i Sverige men om man börjar göra saker själv då tar man ju ifrån någon dess arbete så det är otroligt känsligt. Så det är stora skillnader samtidigt som när ordergivningen går och jag är klar i vad jag vill och vilken ordning scenerna ska tas så fungerar det precis som i Sverige.”
Jag är också nyfiken på hur svårt det är för en regissör att man inte spelar in en film i kronologisk ordning.
”För mig är det normalt. Har man åkt till ett speciellt ställe och släpat dit all utrustning så tar man alla scenerna när man är där, man åker inte fram och tillbaka utan man får byta kläder och sinnesstämning. När man är där så är man där. När vi spelade in ”Beck”-filmerna så spelande vi ibland in tre filmer samtidigt och det är det svåraste jag gjort. I den ena hade Gunvald Larsson kört ihjäl ett barn så då var Mikael Persbrandt djävligt ledsen. I andra filmen så hade Martin Becks son blivit skjuten så då skulle Peter Haber vara djävligt ledsen och i den tredje var det något annat och då skulle man när man var i Becks kök spela in från alla tre filmerna och de skulle gå ut och byta slips och känsloläge flera gånger på en dag. Det var lite knepigt att hålla ihop.”
Kjell har ju gjort en stor mängd filmer i olika genres och jag är lite nyfiken på vad han föredrar om något eller om det är just att göra många olika typer av filmer han föredrar.
”Ibland får man väldiga resurser som i ”Hotet” där jag fick hela flygvapnet och helikoptrar till mitt förfogande och det var väldigt roligt att vara arbetsledare och få den enorma uppställningen som det innebar. Sen blev inte den den bästa filmen jag gjort för det fodras ju karaktärer och problematik som man ska tycka om också. Komedi är svårast att göra. Det är lättare att skrämmas med en kniv eller ljudeffekt men att få folk att skratta det är det svåraste, det mest avslöjande om en komedi inte fungerar. Sen den film som jag tycker är viktigast är nog ”Jägarna” för den skrev jag ju själv och den kom från min uppväxt i Norrbotten och den blev ju också en sådan succé. Det är den jag är mest stolt över.”
Och ”Tomten är far till alla barnen” har ju blivit kult och visas varje jul…
”Den är jag också väldigt stolt över. Just de där två polerna, ”Jägarna” ett våldsamt drama på liv och död och sen ”Tomten…” som också är drama men även komedi så då ska man skratta åt eländet i stället. Det gillar jag.”
När det gäller ”Prästen i paradiset” är det ju ändå lite kontroversiellt med en präst som beter sig som han gör. Jag frågar Kjell om han är nervös för hur det ska tas emot.
”Nä, det är inget jag tänker på. Jag hoppas på en stor publik. Det är ju en komedi med stort anslag så om det inte kommer en stor publik så får man ju rannsaka sig själv. Vad gjorde jag för fel. Förra filmen ”I nöd och lust” blev ju inte den succé som man hoppats på efter ”Tomten är far till alla barnen”. Det är samma författare och vi ville försöka upprepa det där men det gick inte och då får man ju fråga sig varför efteråt. Jag har tänkt på det efter att ha läst en massa recensioner som var väldigt negativa. Det var någon som skrev att det var svårt att tycka om en film där man inte tycker om någon av karaktärerna i filmen och det kanske ligger en hel del i det. Vi skruvade den så djävla hårt med sin svärta och cynism så det inte fanns någon att tycka om och då är det svårt att tycka om filmen. Kanske det var en av förklaringarna.”
Vad händer härnäst?
”Jag har ett par projekt i Sverige på gång men det blir inte i år utan de ligger på manusstadiet så vi får se om det kan bli nästa år.”
Med det är intervjun över och vi önskar Kjell all framgång med ”Prästen i paradiset” och ser fram emot nya projekt under nästa år.
KJELL SUNDVALL I VÅRT ARKIV:
• "Beck 3 - Vita nätter"
• "Beck 4 - Öga för öga"
• "Beck 5 - Pensionat Pärlan"
• "Beck 9 - Hämndens pris"
• "Beck 11 - Kartellen"
• "Beck 12 - Enslingen"
• "Beck 19 - Gamen"
• "Beck 20 - Advokaten"
• "Beck 21 - Den japanska shungamålningen"
• "Beck 24 - I guds namn"
• "Bröderna Karlsson"
• "Gustafsson 3 tr - Säsong 1"
• "Hur som helst är han jävligt död"
• "Jägarna"
• "Jägarna 2"
• "Tomten är far till alla barnen"
”Det var Håkan Hammarén, producenten, som ringde och frågade om jag ville läsa manuset och det gjorde jag gärna och på det sättet blev jag inblandad. Både Kjell Bergqvist och Eva Röse var klara och jag ville gärna vara med.”
Men han gillade inte allt han såg i manuset.
”Jag gillade inte allt i det första manuskriptet jag fick läsa så man tog bort lite saker. Både författaren och producenten var väldigt öppna för det. Jag ville göra den lite svartare, lite mer realistiskt och inte så flabbigt.”
Jag frågar vidare hur svårt det är att få publiken att skratta åt det elände som ändå sker i filmen.
”Framförallt är det ju en komedi men jag gillar när komedin har svarta bottnar. Som med ”Tomten är far till alla barnen” man garvar fast det finns en riktig situation. Man ska skratta och det ska vara underhållande men skrattet ska också fastna emellanåt och det ska kännas jobbigt. Det är min sorts humor.”
Eva och Kjells rollkaraktärer är ju väldigt olika i början men ju mer av filmen som går så närmar de sig varandra och tar av varandra och kemin mellan dem fungerar väldigt bra och känns naturlig. Var det något ni jobbade med eller blev det bara så?
”Ja, jag tycker samspelet mellan dem är jättebra och Eva gör ju en fantastisk roll. Det är en paradroll för Kjell Bergqvist, han har ju gjort liknande tidigare men Eva gör det djävla bra. Hela registret från tårar och allvar till ursinne och alltihopa. Hon gör en jättebra insats här.”
”Eva och Kjell känner varandra väl och har jobbat ihop tidigare och båda var involverade i projektet när jag kom med så jag styrde inte uttagningarna av dem. Det fanns redan en stor lust hos dom två. De hade ju valt detta för att de gillar att jobba med varandra. Så det var väldigt bra förutsättningar för mig.”
Filmen är crowdfounded vilket betyder att vem som helst har kunnat vara med och sponsra den och jag frågar Kjell om han kände någon extra press på grund av detta.
”Nä jag tycker inte det. Jag gör ju alltid filmer som jag vill ska ses av mycket folk även om det inte alltid blir så. Jag känner alltid samma ansvar mot mig själv och mot publiken men även mot finansiärerna. Går de nu in med privata pengar så är det ju roligt om de får tillbaka så de vill satsa en gång till och en gång till.”
Inspelningen tog plats i Thailand och jag frågar om det var väldigt olikt mot att filma hemma i Sverige.
”Jo, på sätt och vis är det en djävla skillnad för i Sverige kanske vi är en 30-40 man i ett filmteam medan man i Thailand var 120 man. Men teamet är väldigt hierarkiskt och alla har sina uppgifter. Man klär på dom skådepelarna eller man bär dom sladdarna. Alla har sina uppgifter och många av de uppgifterna finns inte ens i Sverige men om man börjar göra saker själv då tar man ju ifrån någon dess arbete så det är otroligt känsligt. Så det är stora skillnader samtidigt som när ordergivningen går och jag är klar i vad jag vill och vilken ordning scenerna ska tas så fungerar det precis som i Sverige.”
Jag är också nyfiken på hur svårt det är för en regissör att man inte spelar in en film i kronologisk ordning.
”För mig är det normalt. Har man åkt till ett speciellt ställe och släpat dit all utrustning så tar man alla scenerna när man är där, man åker inte fram och tillbaka utan man får byta kläder och sinnesstämning. När man är där så är man där. När vi spelade in ”Beck”-filmerna så spelande vi ibland in tre filmer samtidigt och det är det svåraste jag gjort. I den ena hade Gunvald Larsson kört ihjäl ett barn så då var Mikael Persbrandt djävligt ledsen. I andra filmen så hade Martin Becks son blivit skjuten så då skulle Peter Haber vara djävligt ledsen och i den tredje var det något annat och då skulle man när man var i Becks kök spela in från alla tre filmerna och de skulle gå ut och byta slips och känsloläge flera gånger på en dag. Det var lite knepigt att hålla ihop.”
Kjell har ju gjort en stor mängd filmer i olika genres och jag är lite nyfiken på vad han föredrar om något eller om det är just att göra många olika typer av filmer han föredrar.
”Ibland får man väldiga resurser som i ”Hotet” där jag fick hela flygvapnet och helikoptrar till mitt förfogande och det var väldigt roligt att vara arbetsledare och få den enorma uppställningen som det innebar. Sen blev inte den den bästa filmen jag gjort för det fodras ju karaktärer och problematik som man ska tycka om också. Komedi är svårast att göra. Det är lättare att skrämmas med en kniv eller ljudeffekt men att få folk att skratta det är det svåraste, det mest avslöjande om en komedi inte fungerar. Sen den film som jag tycker är viktigast är nog ”Jägarna” för den skrev jag ju själv och den kom från min uppväxt i Norrbotten och den blev ju också en sådan succé. Det är den jag är mest stolt över.”Och ”Tomten är far till alla barnen” har ju blivit kult och visas varje jul…
”Den är jag också väldigt stolt över. Just de där två polerna, ”Jägarna” ett våldsamt drama på liv och död och sen ”Tomten…” som också är drama men även komedi så då ska man skratta åt eländet i stället. Det gillar jag.”
När det gäller ”Prästen i paradiset” är det ju ändå lite kontroversiellt med en präst som beter sig som han gör. Jag frågar Kjell om han är nervös för hur det ska tas emot.
”Nä, det är inget jag tänker på. Jag hoppas på en stor publik. Det är ju en komedi med stort anslag så om det inte kommer en stor publik så får man ju rannsaka sig själv. Vad gjorde jag för fel. Förra filmen ”I nöd och lust” blev ju inte den succé som man hoppats på efter ”Tomten är far till alla barnen”. Det är samma författare och vi ville försöka upprepa det där men det gick inte och då får man ju fråga sig varför efteråt. Jag har tänkt på det efter att ha läst en massa recensioner som var väldigt negativa. Det var någon som skrev att det var svårt att tycka om en film där man inte tycker om någon av karaktärerna i filmen och det kanske ligger en hel del i det. Vi skruvade den så djävla hårt med sin svärta och cynism så det inte fanns någon att tycka om och då är det svårt att tycka om filmen. Kanske det var en av förklaringarna.”
Vad händer härnäst?
”Jag har ett par projekt i Sverige på gång men det blir inte i år utan de ligger på manusstadiet så vi får se om det kan bli nästa år.”
Med det är intervjun över och vi önskar Kjell all framgång med ”Prästen i paradiset” och ser fram emot nya projekt under nästa år.
KJELL SUNDVALL I VÅRT ARKIV:
• "Beck 3 - Vita nätter"
• "Beck 4 - Öga för öga"
• "Beck 5 - Pensionat Pärlan"
• "Beck 9 - Hämndens pris"
• "Beck 11 - Kartellen"
• "Beck 12 - Enslingen"
• "Beck 19 - Gamen"
• "Beck 20 - Advokaten"
• "Beck 21 - Den japanska shungamålningen"
• "Beck 24 - I guds namn"
• "Bröderna Karlsson"
• "Gustafsson 3 tr - Säsong 1"
• "Hur som helst är han jävligt död"
• "Jägarna"
• "Jägarna 2"
• "Tomten är far till alla barnen"
hans-Åke lilja
lilja möter eva röse
Postad: 2015-07-03 00:00:00
Ett par veckor innan filmen ”Prästen i paradiset” hade premiär fick jag chansen att se den inför en intervjudag med Eva Röse, Kjell Bergqvist och Kjell Sundvall. Innan jag skulle intervjua Eva var det dock fototillfälle och efter en obligatorisk gruppbild tog jag även en bild tillsamman med Eva och redan då visade hon att hon är en kul tjej. För inte är det väl många som skulle bjuda på ett djävulstecken när man gör reklam för en film där man spelar en otroligt strikt präst? Urkul!
När det så blev dags för intervjun berättade Eva att hon fick frågan av Kjell Bergqvist om hon ville vara med i ”Prästen i paradiset” redan för flera år sedan. Sen hände massa andra saker som gjorde att filmen inte blev av men så till slut var det dags. Kjell var med och Eva var med och det var bara att åka ner till Thailand och filma.
Något man märker när man ser filmen är att Evas karaktär Carro och Kjells karaktär Krister är väldigt olika. De befinner sig i varsin ände av spektrat. Carro är väldigt försiktig och strikt medan Krister är totalt utflippad och gör vad han måste för att få pengar till att spela och dricka och jag frågar Eva om det var planen från början att det skulle vara så.
”Det fanns nog ingen stor plan från början men det var oundvikligt att de närmar sig varandra. Carro är extremt oerfaren och det är nästan som om hon kommer från en annan planet.” Eva kunde lätt dra en parallell till hur det var att vara ung och nyutbildad, i hennes fall skådespelare.
”Jag kommer ihåg när jag själv kom från scenskolan och var 21 och skulle göra praktik på Dramaten. Jag hade ju min uppfattning om hur det är att vara skådespelare, hur skådespelare är, hur drömarbetsplatsen är men det tog mig ju fem minuter och sen fick jag ta av mig de där rosa glasögonen och förstå hur verkligheten var.”
När man ser filmen så känner man att det finns en bra kemi mellan Eva och Kjell och jag frågade Eva om hon kände det också och vad hon trodde den berodde på.
”Vi har haft det ända från första gången vi arbetade ihop, det finns ett bra lir, något som man inte riktigt kan ta på. Vi behöver inte repetera ihop innan, det är bara att sätta på knappen och så ser man vad som händer. Och då gäller det ju att man är trygg med den andra. Jag vet att han kan komma med ett smatterband av påhitt och jag kan ta emot dem och parera och jag kan leverera samma tillbaka. Improvisationer eller helt nya tilltag och att han då inte säger nej, stopp, sådär har vi inte bestämt utan han är helt med på mitt race och det är ju väldigt roligt”.
Eva berättar också att det var mycket improvisation under inspelningen och att Kjell Sundvall var helt okej med det så länge de höll sig inom sina ramar.
Eva gjorde lite efterforskningar om präster och prästerskapet innan inspelningen och framförallt vad man måste gå igenom för att bli präst och efter att hon gjort det kände hon att Carro inte skulle vara präst. Eventuellt en präststudent men inte präst just för att hon var så naiv. Så på Evas initiativ ändrade man lite på rollen Carro så den blev mer trovärdigt. Det mesta av dessa ändringar gjordes redan innan man började spela in men vissa förändringar skedde även under inspelningen. Eva undersökte också hur vanligt det är att präster svär och super och kom fram till att präster har, som alla andra, supit genom tiderna så just det var inte direkt uppseendeväckande men just svordomar var inte vanligt.
”Jag tror det slank igenom en svordom. I vanliga fall är både jag och Kjell personer som använder sådana kraftuttryck väldigt mycket privat men i det här fallet kände jag ett moraliskt ansvar även om det är en saga. Men jag hoppas kyrkans personal praktiserar förlåtelse och kan förlåta oss efter att ha sett filmen.”
Jag var nyfiken på om det finns något av Eva i Carro.
”Ja, jag älskar Alcogel men det har jag ju själv tagit med i filmen så att även Carro gör det.” Annars är det hennes energi som Eva känner igen sig i. ”Jag hoppas jag är lite coolare och då menar jag coolare som i mer laid-back.”
Filmen spelades in i Thailand och det var vissa skillnader mot att spela in i Sverige. Det var varmare, det var ett tre gånger så stort team och det var en helt annan hierarki.
”Det är svårt att förhålla sig till att vara så högt upp i hierarkin. Det är osvenskt. Men man fick bara förstå och respektera allas yrken så man inte i vanlig ordning knöt sina egna dojor och hämtade sitt eget vatten för då tar man ju jobbet från någon och då kan ju denna få sparken. Det gällde att man förstod det.”
Filmen är crowdfounded vilket betyder att vem som helst kunnat vara med och sponsra den och jag frågar Eva om det gör att hon känner mer ansvar för att filmen ska gå bra.
”Nej, jag känner ingen press så, den pressen kan man inte lägga på sig själv. Däremot önskar man ju alltid, för alla som varit med och satsat på filmen, att det ska gå bra.”
Apropå att gå bra så är jag är nyfiken på om Eva är känslig för recensioner. Läser hon dem och bryr hon sig om vad som skrivs?
”På teatern läser jag inte förrän efter några veckor för då är jag fortfarande mitt i en process och jag är rädd för att det ska kleta av sig på kvällen när jag ska upp och spela så då spar jag tidningarna och väntar jag några veckor med att läsa dem. På film kan jag inte påverka någonting, det är redan gjort. Jag har ju fått både hyllningar och sågningar genom åren så jag är väldigt luttrad men det klart jag vill att folk ska tycka om det jag gör men man får tänka att det bara är en persons åsikt.”
Eva har gjort massor av olika typer av filmen och jag är nyfiken på om det är någon typ som hon föredrar.
”Egentligen inte. Det är bredden som jag eftersträvat hela tiden genom min karriär. Att kunna göra den här ”mean ass motherfucker” och sen göra hjälten eller rallybruden. Sen har jag ju min bas på teatern som jag alltid längtar tillbaka till.”
Eva har en favoritroll som hon vill göra och hon hoppas att hon kan få göra den.
”Det finns ett projekt som ligger i byrålådan och väntar på finansiering. Jag skulle kunna ge mitt högra ben för att det ska bli av. Det är en roll som jag inte gjort tidigare och en historia som definitivt måste få berättas. Det är en fantastisk historia som jag hoppas, hoppas, hoppas ska bli av.”
Allt hon kan avslöja om projektet är att det bygger på en bok av Aino Trosell. Andra projekt som Eva har på gång är ”'White rabbit Red rabbit” på Riksteatern.
”Det är en föreställning som just nu går på turné över hela världen och den är skriven av den iranske författaren Nassim Soleinampour och på något sätt tror jag den handlar om yttrandefrihet. Jag kommer få göra premiären. Det är en föreställning och 48 timmar innan så kommer jag få ett brev från författaren där det står instruktioner om hur han tycker jag ska spela. Sen samtidigt som ridån går upp så får jag ett kuvert med pjäsen i. Samtidigt som publiken möter pjäsen så gör jag också det och det är bara jag på scenen. Det kommer bli ljuvligt.”
Innan dess ska Eva också hinna spela in två nya Maria Wern-filmer som är nyskrivna och inte bygger på tidigare böcker. Den här omgången har Eva mer kunnat påverka karaktären Maria.
Med det är intervjun klar och på väg ner i hissen ler jag när jag tänker på kontrasterna mellan karaktären Carro i filmen och Eva som gör djävulstecknet…
EVA RÖSE I VÅRT ARKIV:
• Att göra en pudel
• Fredag hela veckan - Säsong 2
• Göta kanal 2 - Kanalkampen
• Göta kanal 3 - Kanalkungens hemlighet
• Jättebästisar
• Magnetisörens femte vinter
• Maria Wern - Alla de stillsamma döda
• Maria Wern - Drömmen förde dig vilse
• Maria Wern - Främmande fågel
• Maria Wern - Först när givaren är död
• Maria Wern - Må döden sova
• Maria Wern - Pojke försvunnen
• Maria Wern - Svart fjäril
• Solsidan - Säsong 2
• Sthlm
När det så blev dags för intervjun berättade Eva att hon fick frågan av Kjell Bergqvist om hon ville vara med i ”Prästen i paradiset” redan för flera år sedan. Sen hände massa andra saker som gjorde att filmen inte blev av men så till slut var det dags. Kjell var med och Eva var med och det var bara att åka ner till Thailand och filma.
Något man märker när man ser filmen är att Evas karaktär Carro och Kjells karaktär Krister är väldigt olika. De befinner sig i varsin ände av spektrat. Carro är väldigt försiktig och strikt medan Krister är totalt utflippad och gör vad han måste för att få pengar till att spela och dricka och jag frågar Eva om det var planen från början att det skulle vara så.
”Det fanns nog ingen stor plan från början men det var oundvikligt att de närmar sig varandra. Carro är extremt oerfaren och det är nästan som om hon kommer från en annan planet.” Eva kunde lätt dra en parallell till hur det var att vara ung och nyutbildad, i hennes fall skådespelare.
”Jag kommer ihåg när jag själv kom från scenskolan och var 21 och skulle göra praktik på Dramaten. Jag hade ju min uppfattning om hur det är att vara skådespelare, hur skådespelare är, hur drömarbetsplatsen är men det tog mig ju fem minuter och sen fick jag ta av mig de där rosa glasögonen och förstå hur verkligheten var.”
När man ser filmen så känner man att det finns en bra kemi mellan Eva och Kjell och jag frågade Eva om hon kände det också och vad hon trodde den berodde på.
”Vi har haft det ända från första gången vi arbetade ihop, det finns ett bra lir, något som man inte riktigt kan ta på. Vi behöver inte repetera ihop innan, det är bara att sätta på knappen och så ser man vad som händer. Och då gäller det ju att man är trygg med den andra. Jag vet att han kan komma med ett smatterband av påhitt och jag kan ta emot dem och parera och jag kan leverera samma tillbaka. Improvisationer eller helt nya tilltag och att han då inte säger nej, stopp, sådär har vi inte bestämt utan han är helt med på mitt race och det är ju väldigt roligt”.
Eva berättar också att det var mycket improvisation under inspelningen och att Kjell Sundvall var helt okej med det så länge de höll sig inom sina ramar.
Eva gjorde lite efterforskningar om präster och prästerskapet innan inspelningen och framförallt vad man måste gå igenom för att bli präst och efter att hon gjort det kände hon att Carro inte skulle vara präst. Eventuellt en präststudent men inte präst just för att hon var så naiv. Så på Evas initiativ ändrade man lite på rollen Carro så den blev mer trovärdigt. Det mesta av dessa ändringar gjordes redan innan man började spela in men vissa förändringar skedde även under inspelningen. Eva undersökte också hur vanligt det är att präster svär och super och kom fram till att präster har, som alla andra, supit genom tiderna så just det var inte direkt uppseendeväckande men just svordomar var inte vanligt.
”Jag tror det slank igenom en svordom. I vanliga fall är både jag och Kjell personer som använder sådana kraftuttryck väldigt mycket privat men i det här fallet kände jag ett moraliskt ansvar även om det är en saga. Men jag hoppas kyrkans personal praktiserar förlåtelse och kan förlåta oss efter att ha sett filmen.”
Jag var nyfiken på om det finns något av Eva i Carro.
”Ja, jag älskar Alcogel men det har jag ju själv tagit med i filmen så att även Carro gör det.” Annars är det hennes energi som Eva känner igen sig i. ”Jag hoppas jag är lite coolare och då menar jag coolare som i mer laid-back.”
Filmen spelades in i Thailand och det var vissa skillnader mot att spela in i Sverige. Det var varmare, det var ett tre gånger så stort team och det var en helt annan hierarki.
”Det är svårt att förhålla sig till att vara så högt upp i hierarkin. Det är osvenskt. Men man fick bara förstå och respektera allas yrken så man inte i vanlig ordning knöt sina egna dojor och hämtade sitt eget vatten för då tar man ju jobbet från någon och då kan ju denna få sparken. Det gällde att man förstod det.”
Filmen är crowdfounded vilket betyder att vem som helst kunnat vara med och sponsra den och jag frågar Eva om det gör att hon känner mer ansvar för att filmen ska gå bra.
”Nej, jag känner ingen press så, den pressen kan man inte lägga på sig själv. Däremot önskar man ju alltid, för alla som varit med och satsat på filmen, att det ska gå bra.”
Apropå att gå bra så är jag är nyfiken på om Eva är känslig för recensioner. Läser hon dem och bryr hon sig om vad som skrivs?
”På teatern läser jag inte förrän efter några veckor för då är jag fortfarande mitt i en process och jag är rädd för att det ska kleta av sig på kvällen när jag ska upp och spela så då spar jag tidningarna och väntar jag några veckor med att läsa dem. På film kan jag inte påverka någonting, det är redan gjort. Jag har ju fått både hyllningar och sågningar genom åren så jag är väldigt luttrad men det klart jag vill att folk ska tycka om det jag gör men man får tänka att det bara är en persons åsikt.”
Eva har gjort massor av olika typer av filmen och jag är nyfiken på om det är någon typ som hon föredrar.
”Egentligen inte. Det är bredden som jag eftersträvat hela tiden genom min karriär. Att kunna göra den här ”mean ass motherfucker” och sen göra hjälten eller rallybruden. Sen har jag ju min bas på teatern som jag alltid längtar tillbaka till.”Eva har en favoritroll som hon vill göra och hon hoppas att hon kan få göra den.
”Det finns ett projekt som ligger i byrålådan och väntar på finansiering. Jag skulle kunna ge mitt högra ben för att det ska bli av. Det är en roll som jag inte gjort tidigare och en historia som definitivt måste få berättas. Det är en fantastisk historia som jag hoppas, hoppas, hoppas ska bli av.”
Allt hon kan avslöja om projektet är att det bygger på en bok av Aino Trosell. Andra projekt som Eva har på gång är ”'White rabbit Red rabbit” på Riksteatern.
”Det är en föreställning som just nu går på turné över hela världen och den är skriven av den iranske författaren Nassim Soleinampour och på något sätt tror jag den handlar om yttrandefrihet. Jag kommer få göra premiären. Det är en föreställning och 48 timmar innan så kommer jag få ett brev från författaren där det står instruktioner om hur han tycker jag ska spela. Sen samtidigt som ridån går upp så får jag ett kuvert med pjäsen i. Samtidigt som publiken möter pjäsen så gör jag också det och det är bara jag på scenen. Det kommer bli ljuvligt.”
Innan dess ska Eva också hinna spela in två nya Maria Wern-filmer som är nyskrivna och inte bygger på tidigare böcker. Den här omgången har Eva mer kunnat påverka karaktären Maria.
Med det är intervjun klar och på väg ner i hissen ler jag när jag tänker på kontrasterna mellan karaktären Carro i filmen och Eva som gör djävulstecknet…
EVA RÖSE I VÅRT ARKIV:
• Att göra en pudel
• Fredag hela veckan - Säsong 2
• Göta kanal 2 - Kanalkampen
• Göta kanal 3 - Kanalkungens hemlighet
• Jättebästisar
• Magnetisörens femte vinter
• Maria Wern - Alla de stillsamma döda
• Maria Wern - Drömmen förde dig vilse
• Maria Wern - Främmande fågel
• Maria Wern - Först när givaren är död
• Maria Wern - Må döden sova
• Maria Wern - Pojke försvunnen
• Maria Wern - Svart fjäril
• Solsidan - Säsong 2
• Sthlm
hans-Åke lilja
lilja möter kjell bergqvist
Postad: 2015-07-02 00:00:00
”Prästen i paradiset är en slarver.” Med de orden inleder Kjell Bergqvist vår intervju och skrattar.
Jag undrar lite hur han blev inblandad och det visar sig att han varit iblandad redan från början. Det är samma producenter som gjorde ”30 grader i februari” som gjort filmen och de ville jobba med Kjell och han ville jobba med dem och så blev det. Manus skrevs och skrevs om och tillslut hade man något som alla var nöjda med.
Tidigare var det ofta ett bolag som gjorde en film. Idag är det många bolag inblandade i en film och den här gången var filmen dessutom crowdfounded vilket betyder att vem som helst kunnat vara med och sponsra den och jag frågar Kjell om han kände extra press av just detta.
”Nä, nä för fan det tänker man aldrig på. Det kan man inte tänka på. Just nu håller jag på med ”Springfloden” en TV-serie på tio avsnitt på 45 minuter som bygger på romanen med samma namn och det är ett projekt med 90-95 miljoner i budget och det kan inte jag ta på mina axlar.”
Rollen Krister i filmen ”Prästen i paradiset” är ju väldigt rolig och jag frågar om den var lika rolig att spela Krister som den är att se honom fara runt.
”Ja, det var det. Dels så känner både Kjell [Sundvall] och Eva och jag varandra sedan tidigare och det är en komedi och på något sätt måste man göra det så det känns kul för en själv. Det måste lysa igenom en spelglädje. Det är inte så lätt med komedi på film för man får ju inget kvitto på om det fungerar som man får på en teater.”
Själva ämnet för filmen är ju trots allt rätt tungt och gör man det inte rätt kan det ju bli allt annat än roligt.
”Ja för helvete. Jag fick frågan om jag gjorde någon research om präster men nä, det var ingen större idé för han ägnar sig inte åt sånt som präster ägnar sig åt. Han har annat för sig. Sen är det ju klart att det är roligt med en prälle som är helt weird och helt far out. Sen är han ju snäll också och hjälper folk på stan men någon kyrka har han ju inte, han gjorde något annat för de pengarna.”
Samspelet mellan Kjell och Eva fungerar väldigt bra. Karaktärerna börjar i varsina ytterligheter men närmar sig varandra under filmens gång och jag undrar om de la ner mycket tid på att få till det eller om det bara kom naturligt.
”Vi pratade om det naturligtvis men sen hoppar vi ju en hel del i filmen men det är kul att något händer med figurerna under filmens gång. Nu har jag inte sett den färdiga filmen men det är kul att det märks.”
Hur är det då att spela in filmen i icke-kronologisk ordning? Är det svårt?
”Det ingår i jobbet. När det gäller ”Springfloden” så är det tio avsnitt och just nu filmar vi avsnitt ett till sex så där är det dels smink och kläders jobb att hålla reda på hur man ser ut och vad man har på sig sen har jag en lista på mina scener och där får jag skriva att han har hosta eller kraftig hosta och så vidare. Det är mitt jobb att hålla reda på var han är just då.”
Jag har hört att Kjell funderar på att trappa ner skådespelandet men inget han sagt fram tills nu tyder på det så jag frågar hur det ligger till med pensioneringen.
”Teatern har jag lagt på hyllan sedan några år och förra året gjorde jag ”Prästen i paradiset”. Jag gjorde inte så mycket mer om jag minns rätt. Så jag jobbar verkligen inte ihjäl mig. I år filmar jag från mitten på maj till oktober och i snitt tre dagar i veckan så det är behagligt och det passar mig utmärkt.”
Med det avslutar vi intervjun och jag kan bara hoppas att Kjell får fortsätta med sin behagliga tillvaro så vi andra kan få se mer av honom på bio och TV.
KJELL BERGQVIST I VÅRT ARKIV:
• 30 grader i februari
• Beck 1 - Brandbilen som försvann
• Beck 2 - Roseanna
• Beck 3 - Polis polis potatismos
• Beck 4 - Mannen på balkongen
• Beck 5 - Polismördaren
• Beck 6 - Stockholm marathon
• Bröllopsfotografen
• Bäst före
• En pilgrims död
• Flimmer
• Försvunnen
• Gangster
• Göta kanal 2 - Kanalkampen
• Kommissarie Späck
• Mammas pojkar
• Monica Z
• Morden
• Mäklarna 1 & 2
• Rapport till himlen
• Silvermannen
• Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult
Jag undrar lite hur han blev inblandad och det visar sig att han varit iblandad redan från början. Det är samma producenter som gjorde ”30 grader i februari” som gjort filmen och de ville jobba med Kjell och han ville jobba med dem och så blev det. Manus skrevs och skrevs om och tillslut hade man något som alla var nöjda med.
Tidigare var det ofta ett bolag som gjorde en film. Idag är det många bolag inblandade i en film och den här gången var filmen dessutom crowdfounded vilket betyder att vem som helst kunnat vara med och sponsra den och jag frågar Kjell om han kände extra press av just detta.
”Nä, nä för fan det tänker man aldrig på. Det kan man inte tänka på. Just nu håller jag på med ”Springfloden” en TV-serie på tio avsnitt på 45 minuter som bygger på romanen med samma namn och det är ett projekt med 90-95 miljoner i budget och det kan inte jag ta på mina axlar.”
Rollen Krister i filmen ”Prästen i paradiset” är ju väldigt rolig och jag frågar om den var lika rolig att spela Krister som den är att se honom fara runt.
”Ja, det var det. Dels så känner både Kjell [Sundvall] och Eva och jag varandra sedan tidigare och det är en komedi och på något sätt måste man göra det så det känns kul för en själv. Det måste lysa igenom en spelglädje. Det är inte så lätt med komedi på film för man får ju inget kvitto på om det fungerar som man får på en teater.”
Själva ämnet för filmen är ju trots allt rätt tungt och gör man det inte rätt kan det ju bli allt annat än roligt.
”Ja för helvete. Jag fick frågan om jag gjorde någon research om präster men nä, det var ingen större idé för han ägnar sig inte åt sånt som präster ägnar sig åt. Han har annat för sig. Sen är det ju klart att det är roligt med en prälle som är helt weird och helt far out. Sen är han ju snäll också och hjälper folk på stan men någon kyrka har han ju inte, han gjorde något annat för de pengarna.”
Samspelet mellan Kjell och Eva fungerar väldigt bra. Karaktärerna börjar i varsina ytterligheter men närmar sig varandra under filmens gång och jag undrar om de la ner mycket tid på att få till det eller om det bara kom naturligt.
”Vi pratade om det naturligtvis men sen hoppar vi ju en hel del i filmen men det är kul att något händer med figurerna under filmens gång. Nu har jag inte sett den färdiga filmen men det är kul att det märks.”Hur är det då att spela in filmen i icke-kronologisk ordning? Är det svårt?
”Det ingår i jobbet. När det gäller ”Springfloden” så är det tio avsnitt och just nu filmar vi avsnitt ett till sex så där är det dels smink och kläders jobb att hålla reda på hur man ser ut och vad man har på sig sen har jag en lista på mina scener och där får jag skriva att han har hosta eller kraftig hosta och så vidare. Det är mitt jobb att hålla reda på var han är just då.”
Jag har hört att Kjell funderar på att trappa ner skådespelandet men inget han sagt fram tills nu tyder på det så jag frågar hur det ligger till med pensioneringen.
”Teatern har jag lagt på hyllan sedan några år och förra året gjorde jag ”Prästen i paradiset”. Jag gjorde inte så mycket mer om jag minns rätt. Så jag jobbar verkligen inte ihjäl mig. I år filmar jag från mitten på maj till oktober och i snitt tre dagar i veckan så det är behagligt och det passar mig utmärkt.”
Med det avslutar vi intervjun och jag kan bara hoppas att Kjell får fortsätta med sin behagliga tillvaro så vi andra kan få se mer av honom på bio och TV.
KJELL BERGQVIST I VÅRT ARKIV:
• 30 grader i februari
• Beck 1 - Brandbilen som försvann
• Beck 2 - Roseanna
• Beck 3 - Polis polis potatismos
• Beck 4 - Mannen på balkongen
• Beck 5 - Polismördaren
• Beck 6 - Stockholm marathon
• Bröllopsfotografen
• Bäst före
• En pilgrims död
• Flimmer
• Försvunnen
• Gangster
• Göta kanal 2 - Kanalkampen
• Kommissarie Späck
• Mammas pojkar
• Monica Z
• Morden
• Mäklarna 1 & 2
• Rapport till himlen
• Silvermannen
• Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult
hans-Åke lilja
Föregående månad:
juni, 2015
juni, 2015
Nästa månad:
augusti, 2015
augusti, 2015
