Den största styrkan är birollerna

FILMEN

Draget att släppa en och samma säsong av en serie i två delar vid två olika tillfällen är något bolagen borde sluta med omgående. Det känns bara skitfånigt. I mars skrev jag recensionen på del 1 av säsong 3 och förklarar i den varför jag gillar "Entourage" så mycket (och kommer därför inte att göra det igen, följ bara länken). Det som händer i slutdelen av säsong 3 är att Vince ger sig i kast med att sjösätta arbetet med "Medellin", där den galne regissören Billy Walsh åter träder in i serien.

Efter att ha följt serien i alla säsonger tror jag mig ha min analys klar: den största styrkan i "Entourage" är birollerna. De fyra huvudrollerna har alla sin naturliga plats (även om ingen vettig människa bryr sig om den irriterande Eric. Vem castade Kevin Dillon? VEM?) men det är när Billy Walsh dyker upp eller i mötena med Ari Gold som serien fräser på allvar.

I slutet av säsong 3 träder även en av mina Hollywoodfavoriter in på allvar; Adam Goldberg i rollen Nick Rubenstein. I varje tv-serie han är med i gör han en minnesvärd insats, exempelvis som psykiskt sjuk i "Cityakuten" eller - också där psykiskt sjuk - som den bisarre rumskamraten som tillfälligt tar Joeys plats som Chandlers inneboende i "Vänner".

I "Entourage" spelar han en kokainstinn, speedad son till en anrik Hollywoodfamilj och är, precis som vanligt, helt otrolig. Säsong 3 av "Entourage" är i sin helhet den starkaste av serien hittills.

EXTRAMATERIALET

"Anatomy of Entourage" är en seg inblick bakom kulisserna på inspelningen (enligt gängse regler - reklam, sälj, bla bla bla). Intressant är istället den diskussionspanel från Museum of Television & Radio som stora delar av ensemblen deltar i. Det förvånar mig eftersom säljinramningen saknas. Istället är det ett långt samtal om seriens olika aspekter, utan avbrott och utan larv. Mycket välkommet, och dessutom ganska intressant.

TRE SAKER

1. "Entourage" kan kritiseras för sin sexistiska inramning, vilket jag också håller med om. Samtidigt är det en oerhört ärlig inramning eftersom den porträtterar småpuckade män i grupp mycket verklighetstroget. Det blir exakt sådär enkelspårigt, tro mig.

2. På tal om biroller: Martin Landau dyker upp i en faktiskt riktigt skojig roll som åldrande Hollywoodmagnat med ett Ramones-manus i bakfickan.

3. Jeremy Piven och Adam Goldberg är två av mina fem lite mer udda Hollywoodfavoriter. De andra tre är Robert Downey Jr, David Krumholdtz och Richard Schiff.

Arkiv

JOAKIM JOHANSSON (2008-09-18)

KOMMENTARER - Inga kommentarer än

Kommentera recensionen