Töntig romantik med italiensk touch
FILMENHur är "Letters to Juliet"? Så där urbota gulligt romantisk och man förstår slutet redan när filmen börjar, nästan i alla fall. Men vill man ha en romantisk film med detta stuk är filmen perfekt.
Sophie (Amanda Seyfried) arbetar som researcher på en tidning i New York men drömmer om att bli skrivande journalist. Hon är förlovad med Victor (Gael García Bernal) och paret ska åka på en bröllopsresa, innan bröllopet, till Verona i Italien. Väl på plats har Victor inte så mycket tid för sin blivande fru utan har i stället fullt upp med att träffa mat- och dryckleverantörer som han vill göra affärer med inför öppnandet av sin restaurang hemma i New York.
Av en slump hittar Sophie ett 50 år gammalt kärleksbrev som är skrivet till Julia (Romeo och Julia) i förhoppning om att få vägledning i kärleksdilemmat. Sophie blir besatt av att återförena kärleksparet efter alla år och i och med detta börjar en resa för både de inblandade i brevet och för henne själv. Frågan är om det aldrig är försent med äkta kärlek?
Som sagt, man förstår ganska snabbt vilka vändningar filmen kommer att ta och hur den kommer att sluta. Det är ett sådant koncept och det är väl okej. Det jobbiga är att det spelas över en del i den här typen av filmer. Det blir lite för mycket mellan varven och det känns ibland som att det mer är en teateruppsättning än en spelfilm. Den som dock går emot allt detta är Vanessa Redgrave som gör den skönaste insatsen som den gamla, vackra, känslofulla men ändå svala damen Claire som skrev brevet 50 år tidigare. Alla andra blir lite för mycket i sina utspel, ansiktsuttryck och himlande ögon.
Den som är allra jobbigast i filmen är Victor. Han är rent ut sagt skitjobbig, det är därför ganska skönt att han inte medverkar mer än han gör. Det är så klart extra romantiskt att handlingen utspelar sig i Italien, vem blir inte kär i någon i Italien? En rolig sak är när The Monkees "I’m a Believer" spelas i en scen – på italienska så klart. Annars är det en slätstruken film som man kan både ha och mista.
Sophie (Amanda Seyfried) arbetar som researcher på en tidning i New York men drömmer om att bli skrivande journalist. Hon är förlovad med Victor (Gael García Bernal) och paret ska åka på en bröllopsresa, innan bröllopet, till Verona i Italien. Väl på plats har Victor inte så mycket tid för sin blivande fru utan har i stället fullt upp med att träffa mat- och dryckleverantörer som han vill göra affärer med inför öppnandet av sin restaurang hemma i New York.
Av en slump hittar Sophie ett 50 år gammalt kärleksbrev som är skrivet till Julia (Romeo och Julia) i förhoppning om att få vägledning i kärleksdilemmat. Sophie blir besatt av att återförena kärleksparet efter alla år och i och med detta börjar en resa för både de inblandade i brevet och för henne själv. Frågan är om det aldrig är försent med äkta kärlek?
Som sagt, man förstår ganska snabbt vilka vändningar filmen kommer att ta och hur den kommer att sluta. Det är ett sådant koncept och det är väl okej. Det jobbiga är att det spelas över en del i den här typen av filmer. Det blir lite för mycket mellan varven och det känns ibland som att det mer är en teateruppsättning än en spelfilm. Den som dock går emot allt detta är Vanessa Redgrave som gör den skönaste insatsen som den gamla, vackra, känslofulla men ändå svala damen Claire som skrev brevet 50 år tidigare. Alla andra blir lite för mycket i sina utspel, ansiktsuttryck och himlande ögon.
Den som är allra jobbigast i filmen är Victor. Han är rent ut sagt skitjobbig, det är därför ganska skönt att han inte medverkar mer än han gör. Det är så klart extra romantiskt att handlingen utspelar sig i Italien, vem blir inte kär i någon i Italien? En rolig sak är när The Monkees "I’m a Believer" spelas i en scen – på italienska så klart. Annars är det en slätstruken film som man kan både ha och mista.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
...med kopplingar till "Mamma Mia!":
1. Amanda Seyfrieds rollkaraktär heter Sophie både i "Mamma Mia!" och i denna film.
2. I båda filmerna finns det en liknande scen när Amanda Seyfried får håret borstat av en äldre kvinna framför en spegel. I "Mamma Mia!" var det Meryl Streep, här är det Vanessa Redgrave som sköter borstandet.
3. Ashley Lilley medverkar, precis som Seyfried, i bägge filmerna. I "Mamma Mia!" spelar hon Seyfrieds bästa vän Ali och här spelar hon Patricia.
1. Amanda Seyfrieds rollkaraktär heter Sophie både i "Mamma Mia!" och i denna film.
2. I båda filmerna finns det en liknande scen när Amanda Seyfried får håret borstat av en äldre kvinna framför en spegel. I "Mamma Mia!" var det Meryl Streep, här är det Vanessa Redgrave som sköter borstandet.
3. Ashley Lilley medverkar, precis som Seyfried, i bägge filmerna. I "Mamma Mia!" spelar hon Seyfrieds bästa vän Ali och här spelar hon Patricia.
MARIA EREMO (2011-03-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Amanda Seyfried (18)
Amanda Seyfried (18)
