Magnus och Brasse-deckare av Lasse
FILMENI ett sammanhang som jag i dag inte minns - det kan ha varit ett porträtt av antingen Lasse Hallström (regi) eller Gunnar Svensson (musik) - såg jag ett litet utdrag ur "Pappas pojkar", en tv-serie gjord samma år som jag föddes, 1973. Utdraget gjorde ett starkt intryck och det var länge något jag ville se mer av. I ett blogginlägg för tre år sedan skrev jag med "Pappas pojkar" på en önskelista över svenska produktioner jag ville se på DVD, och tre år minus en dag efter inlägget skrevs kom DVD:n med just "Pappas pojkar" ut i handeln.
(För övrigt har nu tre av fem önskningar på listan gått i uppfyllelse då både "S*M*A*S*H", "Tornado", "GladPack" och nu "Pappas pojkar" kommit på DVD...)
Som redan nämnt stod Lasse Hallström för regin, men manus och huvudroller gjordes av Lars "Brasse" Brännström, Magnus Härenstam och Carl-Gustaf Lindstedt. Lindstedt spelar den struliga Folke Bengtsson som hankar runt med de mest skilda yrkestitlar (mästerkock, barnvakt, betjänt och nattstädare), och alltid lyckas hamna i något trassel så han tvingas kalla in sina "pojkar", sönerna Martin (Härenstam) och Bertil (Brännström), som får rädda honom ur knipan.
Magnus och Brasse spelar typiska Magnus och Brasse-karaktärer - Martin är någon form av kemist - välklädd, noggrann, välartikulerad, stram och intelligent, medan Bertil är en partajande glidare med en stor Amerikanare, skumma kontakter, brudar i överflöd, en ohälsosam diet och ett häftigt "tugg".
Serien består av fyra avsnitt i 40-minuterslängd och är någon form av humoristisk deckare. Det första avsnittet är tämligen fånigt där pojkarna jagar ankor (!) och jag funderar på om serien i själva verket var ett barnprogram, men sen blir avsnitten successivt bättre och betydligt mer spännande och kulminerar i en riktigt bra final där ett omvänt bankrån står i centrum.
Det är dock en tämligen barntillåten serie som kanske inte håller riktigt fullt ut, men vad som däremot håller är Lasse Hallströms foto. Gång på gång fascineras jag av hur bra serien är filmad. Det är spännande bildvinklar, dramatiska inzoomningar, sekvenser filmade med vidvinkelobjektiv och bra klippning.
Lasse Hallström var väldigt påhittig under sin tidiga karriär och det är den största behållningen med "Pappas pojkar".
(För övrigt har nu tre av fem önskningar på listan gått i uppfyllelse då både "S*M*A*S*H", "Tornado", "GladPack" och nu "Pappas pojkar" kommit på DVD...)
Som redan nämnt stod Lasse Hallström för regin, men manus och huvudroller gjordes av Lars "Brasse" Brännström, Magnus Härenstam och Carl-Gustaf Lindstedt. Lindstedt spelar den struliga Folke Bengtsson som hankar runt med de mest skilda yrkestitlar (mästerkock, barnvakt, betjänt och nattstädare), och alltid lyckas hamna i något trassel så han tvingas kalla in sina "pojkar", sönerna Martin (Härenstam) och Bertil (Brännström), som får rädda honom ur knipan.
Magnus och Brasse spelar typiska Magnus och Brasse-karaktärer - Martin är någon form av kemist - välklädd, noggrann, välartikulerad, stram och intelligent, medan Bertil är en partajande glidare med en stor Amerikanare, skumma kontakter, brudar i överflöd, en ohälsosam diet och ett häftigt "tugg".
Serien består av fyra avsnitt i 40-minuterslängd och är någon form av humoristisk deckare. Det första avsnittet är tämligen fånigt där pojkarna jagar ankor (!) och jag funderar på om serien i själva verket var ett barnprogram, men sen blir avsnitten successivt bättre och betydligt mer spännande och kulminerar i en riktigt bra final där ett omvänt bankrån står i centrum.
Det är dock en tämligen barntillåten serie som kanske inte håller riktigt fullt ut, men vad som däremot håller är Lasse Hallströms foto. Gång på gång fascineras jag av hur bra serien är filmad. Det är spännande bildvinklar, dramatiska inzoomningar, sekvenser filmade med vidvinkelobjektiv och bra klippning.
Lasse Hallström var väldigt påhittig under sin tidiga karriär och det är den största behållningen med "Pappas pojkar".
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I ett av avsnitten ser man en i produktionsteamet i bild med en klassisk "klappa" - ett rejält misstag som hängt med ända sedan 1973...
2. I ett annat avsnitt ser jag en röd serveringsbricka i trä som är en exakt likadan bricka som mina föräldrar har - och använder än i dag. Och mina vänner som tycker att jag har problem med att göra mig av med gamla saker...
3. I det där blogginlägget nämnde jag en "sanslöst svängig signaturmelodi" och den finns så klart här, men är inte lika bra som jag mindes. Däremot måste jag säga att musiken överlag är väldigt bra "deckarmusik" som definitivt sätter en spännande prägel på serien, speciellt i kombination med fotot.
2. I ett annat avsnitt ser jag en röd serveringsbricka i trä som är en exakt likadan bricka som mina föräldrar har - och använder än i dag. Och mina vänner som tycker att jag har problem med att göra mig av med gamla saker...
3. I det där blogginlägget nämnde jag en "sanslöst svängig signaturmelodi" och den finns så klart här, men är inte lika bra som jag mindes. Däremot måste jag säga att musiken överlag är väldigt bra "deckarmusik" som definitivt sätter en spännande prägel på serien, speciellt i kombination med fotot.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Brasse Brännström (4)
Brasse Brännström (4)
