Homage till baletten i klyschigt träsk
FILMENDet är julafton och den första julen Clara (Mackenzie Foy) måste gå igenom utan sin mamma. Hon får en sista gåva som mamman lämnat efter sig; ett ägg som är omöjligt att öppna utan rätt nyckel. För att hitta nyckeln måste dock Clara följa en tråd som leder in i en annan värld. Där träffar hon nötknäpparen Phillip (Jayden Fowora-Knight), en muskung och ledarna över de fyra delarna av världen. Problemet är att muskungen och ledaren för den fjärde världen vill ta över och förstöra för alla andra. Nu hänger det på Clara att se till så ordning återställs innan det är försent.
"Nötknäpparen och de fyra världarna" baseras dels på en novell av E.T.A. Hoffmann och dels på baletten "The Nutcracker" av Marius Petipa. Den sistnämnda är något som hedras ganska frekvent genom filmen, kanske främst i soundtracket. Stundtals finner jag mig själv sitta och omedvetet nynna med i melodierna man hört så många gånger förut. Det är oerhört skickligt invävt i historien att det inte ens märks. Ett annat sätt de hedrar baletten på är genom ett ganska stort balettnummer mitt i filmen. När Clara får berättat för sig hur hennes mamma skapade de fyra världarna görs det genom just att hon får se en balett. Det är oerhört snyggt gjort och skapar en teaterkänsla.
Rent storymässigt finns det en del att jobba på. Vi trampar mest runt i ett träsk av klyschor och samma stund Clara sätter sin fot i de fyra världarna har jag listat ut exakt vad som kommer hända. Från det sitter jag mest och bara hoppas de ska motbevisa mig, men det gör de inte. När man gör om en så pass känd balett hade det varit önskvärt att skapa lite mer filmmagi och visa varför historien passar även utanför teaterscenen. Tyvärr sitter jag mest och tänker på hur scenografierna och miljöerna hade varit mer effektfulla om jag sett dem i baletten.
Det finns även en del hål i storyn som aldrig riktigt förklaras. Hela upplösningen är egentligen ett stort hål som inte går ihop med resten. Det finns även scener där vi ska få se Claras utveckling till att tro mer på sig själv, dock är det endast i dessa scener hon inte redan gör det. Genom hela filmen i övrigt är det Clara som tar täten och står stark i sig själv medan alla andra är rädda. På grund av detta blir heller aldrig jag som åskådare särskilt rädd trots att det gång på gång påtalas att alla i världarna är livrädda.
Det som räddar upp filmen är som jag tidigare nämnt musiken och dansen samt skådespelarensemblen. Keira Knightley är underbar i rollen som Sugar Plum och Mackenzie Foy är utmärkt som den starka Clara. Att dessutom få se Helen Mirren, Morgan Freeman och Jack Whitehall briljera i sina mindre roller som bara de kan är ett stort plus som gör filmen värd att ta sig igenom.
"Nötknäpparen och de fyra världarna" gör sig kanske inte lika bra på film som balett, men för den som älskar att transporteras till andra världar och inte har något emot en ganska klyschig story är den ett perfekt val.
"Nötknäpparen och de fyra världarna" baseras dels på en novell av E.T.A. Hoffmann och dels på baletten "The Nutcracker" av Marius Petipa. Den sistnämnda är något som hedras ganska frekvent genom filmen, kanske främst i soundtracket. Stundtals finner jag mig själv sitta och omedvetet nynna med i melodierna man hört så många gånger förut. Det är oerhört skickligt invävt i historien att det inte ens märks. Ett annat sätt de hedrar baletten på är genom ett ganska stort balettnummer mitt i filmen. När Clara får berättat för sig hur hennes mamma skapade de fyra världarna görs det genom just att hon får se en balett. Det är oerhört snyggt gjort och skapar en teaterkänsla.
Rent storymässigt finns det en del att jobba på. Vi trampar mest runt i ett träsk av klyschor och samma stund Clara sätter sin fot i de fyra världarna har jag listat ut exakt vad som kommer hända. Från det sitter jag mest och bara hoppas de ska motbevisa mig, men det gör de inte. När man gör om en så pass känd balett hade det varit önskvärt att skapa lite mer filmmagi och visa varför historien passar även utanför teaterscenen. Tyvärr sitter jag mest och tänker på hur scenografierna och miljöerna hade varit mer effektfulla om jag sett dem i baletten.
Det finns även en del hål i storyn som aldrig riktigt förklaras. Hela upplösningen är egentligen ett stort hål som inte går ihop med resten. Det finns även scener där vi ska få se Claras utveckling till att tro mer på sig själv, dock är det endast i dessa scener hon inte redan gör det. Genom hela filmen i övrigt är det Clara som tar täten och står stark i sig själv medan alla andra är rädda. På grund av detta blir heller aldrig jag som åskådare särskilt rädd trots att det gång på gång påtalas att alla i världarna är livrädda.
Det som räddar upp filmen är som jag tidigare nämnt musiken och dansen samt skådespelarensemblen. Keira Knightley är underbar i rollen som Sugar Plum och Mackenzie Foy är utmärkt som den starka Clara. Att dessutom få se Helen Mirren, Morgan Freeman och Jack Whitehall briljera i sina mindre roller som bara de kan är ett stort plus som gör filmen värd att ta sig igenom.
"Nötknäpparen och de fyra världarna" gör sig kanske inte lika bra på film som balett, men för den som älskar att transporteras till andra världar och inte har något emot en ganska klyschig story är den ett perfekt val.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är egentligen inget särskilt. Vi får kolla in bakom kulisserna hos dansarna, scenograferna samt får två musikvideos. Utöver det ligger det med några bortklippta scener som inte egentligen bidrar med så mycket. Jag skulle därför säga att filmen inte är värd att köpa enbart på grund av det extra man får.
TRE SAKER
1. "The Nutcracker" var den första baletten Misty Copeland, som har danssolot i balettdelen i mitten av filmen, dansade. Det var därför en självklarhet för henne att tacka ja när hon fick frågan.
2. I början av balettdelen av filmen får vi se en dirigent starta bandet, vilket är en ganska snygg referens till Disneys "Fantasia" som innehåller en bit från ursprungsbaletten.
3. Regisserad av vår egen Lasse Hallström.
2. I början av balettdelen av filmen får vi se en dirigent starta bandet, vilket är en ganska snygg referens till Disneys "Fantasia" som innehåller en bit från ursprungsbaletten.
3. Regisserad av vår egen Lasse Hallström.
EMMA ÅKERLIND (2019-03-20)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA