Viktig plottpoäng saknas i filmen
FILMENNär Lars Keplers debutroman "Hypnotisören" släpptes för ett par år sedan var hypen enorm. Det var från början klart att namnet var en pseudonym och varenda kulturnisse försökte avslöja vem det var som fanns bakom namnet. Var det en man, eller var det kanske en kvinna? I en intervju med Kepler illustrerades artikeln med en bild på en maskerad figur i både manliga och kvinnliga kläder. Det visade sig vara både och. Väldigt snabbt kom det fram att det var det äkta författarparet Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril som skrivit boken tillsammans under ett nytt namn. Och de har de fortsatt med och nu finns det sammanlagt fyra titlar.
Lotten att göra "Hypnotisören" till en långfilm föll på Lasse Hallström, vilket det också innebar en stor hype. Hallström har inte gjort film i Sverige sedan 1987 ("Mer om oss barn i Bullerbyn") utan uteslutande hållit till i Hollywood där några av hans senaste filmer är "Bluffen", "Hachiko - En vän för livet" och "Dear John". Inte nog med det - Hallström passade även på att ta med sin fru Lena Olin för sin första svenska roll sedan "Hamilton" (1998). Ännu mer hype, och om inte det vore nog så knep superheta Mikael Persbrandt titelrollen.
Inte illa för en film (och bokserie) som egentligen handlar om en finlandssvensk polis som heter Joona Linna (Tobias Zilliacus).
Linna är dock en bikaraktär i den här storyn och det mesta handlar om Olin och Persbrandts gifta par och deras skakiga relation. Hallström har valt att fokusera på relationen, så mycket att det tenderar att bli lite utdraget och att en i mitt tycke enormt viktig plottpoäng från boken uteslutits helt och hållet, vilket gör att man faktiskt inte förstår varför det som händer händer.
Hur som helst: en man knivmördas brutalt i en idrottshall. Rikskrimaren Linna är på plats och tycker att det inte känns som ett vanligt mord. Det är det inte heller för strax därpå hittas även mannens familj lika brutalt mördade - frun och en ung dotter - medan tonårssonen Josef (Jonatan Bökman) fortfarande är vid liv men allvarligt skadat. Polisen tror att det beror på mannens spelskulder, men Linna är övertygad om att det är något annat. När det visar sig att det finns ytterligare ett barn i familjen i livet, tror Linna att hon mycket väl kan bli mördarens nästa offer. Nyckeln till gåtan är den okontaktbara Josef.
Linna får ett tips om en traumaexpert som kanske kan hjälpa till. Erik Bark (Persbrandt) är en före detta hypnotisör som fått sin forskning indragen efter en allvarlig incident. En gammal otrohetshistoria har gjort relationen till frun Simone (Olin) infekterad och själv knaprar Erik sömnpiller som om det vore godis. Han blir dock övertalad om att använda hypnos för att kommunicera med Josef, men resultatet blir att han sätter sin egen familj i fara då sonen Benjamin kidnappas. Hur hänger historierna ihop och ska Linna hitta mördaren och kidnapparen?
Det slutar i en rafflande final som dock saknar en viktig plottpoäng som jag redan nämnt. Lyckligtvis har jag läst boken och kan fylla i luckorna, men jag undrar vad de som inte läst den egentligen drar för slutsatser av upplösningen...
Hallström har fått till en snygg thriller och det är absolut rätt skådespelare i rätt roller. Det är skönt att Persbrandt inte spelar någon actionfigur. Olin visar varför hon rankas som en av Sveriges främsta, och den fram till nu ganska anonyma Zilliacus är lysande som Linna, även om jag alltid föreställt mig honom som en biffigare typ. Slutresultatet blir ändå en liten lätt besvikelse. Jag hade förväntat mig mer för boken är otroligt välskriven och spännande och det känns inte som filmen matchar förlagan helt och hållet.
Lotten att göra "Hypnotisören" till en långfilm föll på Lasse Hallström, vilket det också innebar en stor hype. Hallström har inte gjort film i Sverige sedan 1987 ("Mer om oss barn i Bullerbyn") utan uteslutande hållit till i Hollywood där några av hans senaste filmer är "Bluffen", "Hachiko - En vän för livet" och "Dear John". Inte nog med det - Hallström passade även på att ta med sin fru Lena Olin för sin första svenska roll sedan "Hamilton" (1998). Ännu mer hype, och om inte det vore nog så knep superheta Mikael Persbrandt titelrollen.
Inte illa för en film (och bokserie) som egentligen handlar om en finlandssvensk polis som heter Joona Linna (Tobias Zilliacus).
Linna är dock en bikaraktär i den här storyn och det mesta handlar om Olin och Persbrandts gifta par och deras skakiga relation. Hallström har valt att fokusera på relationen, så mycket att det tenderar att bli lite utdraget och att en i mitt tycke enormt viktig plottpoäng från boken uteslutits helt och hållet, vilket gör att man faktiskt inte förstår varför det som händer händer.
Hur som helst: en man knivmördas brutalt i en idrottshall. Rikskrimaren Linna är på plats och tycker att det inte känns som ett vanligt mord. Det är det inte heller för strax därpå hittas även mannens familj lika brutalt mördade - frun och en ung dotter - medan tonårssonen Josef (Jonatan Bökman) fortfarande är vid liv men allvarligt skadat. Polisen tror att det beror på mannens spelskulder, men Linna är övertygad om att det är något annat. När det visar sig att det finns ytterligare ett barn i familjen i livet, tror Linna att hon mycket väl kan bli mördarens nästa offer. Nyckeln till gåtan är den okontaktbara Josef.
Linna får ett tips om en traumaexpert som kanske kan hjälpa till. Erik Bark (Persbrandt) är en före detta hypnotisör som fått sin forskning indragen efter en allvarlig incident. En gammal otrohetshistoria har gjort relationen till frun Simone (Olin) infekterad och själv knaprar Erik sömnpiller som om det vore godis. Han blir dock övertalad om att använda hypnos för att kommunicera med Josef, men resultatet blir att han sätter sin egen familj i fara då sonen Benjamin kidnappas. Hur hänger historierna ihop och ska Linna hitta mördaren och kidnapparen?
Det slutar i en rafflande final som dock saknar en viktig plottpoäng som jag redan nämnt. Lyckligtvis har jag läst boken och kan fylla i luckorna, men jag undrar vad de som inte läst den egentligen drar för slutsatser av upplösningen...
Hallström har fått till en snygg thriller och det är absolut rätt skådespelare i rätt roller. Det är skönt att Persbrandt inte spelar någon actionfigur. Olin visar varför hon rankas som en av Sveriges främsta, och den fram till nu ganska anonyma Zilliacus är lysande som Linna, även om jag alltid föreställt mig honom som en biffigare typ. Slutresultatet blir ändå en liten lätt besvikelse. Jag hade förväntat mig mer för boken är otroligt välskriven och spännande och det känns inte som filmen matchar förlagan helt och hållet.
EXTRAMATERIALET
I bakomfilmen figurerar både skådespelare, regissör, manusförfattare, producenter samt "Lars Kepler" och pratar om storyn, karaktärerna och om hur det är att jobba med varandra. Ungefär så som det brukar vara, men kanske inte lika sliskigt som det lätt kan vara.
Bland annat framkommer det att man fick hugga lite i grundmaterialet för att få till filmens manus, och vi som läst boken märker det ganska tydligt.
Bland annat framkommer det att man fick hugga lite i grundmaterialet för att få till filmens manus, och vi som läst boken märker det ganska tydligt.
TRE SAKER
1. Bok nummer två - "Paganinikontaktet" - är planerad till 2014 och kommer att regisseras av Kjell Sundvall. I den finns inte Persbrandts karaktär med.
2. Bok tre och fyra heter "Eldvittnet" och "Sandmannen" och kommer sannolikt även de att filmas i framtiden.
3. Filmen blev hastigt och lustigt Sveriges bidrag till Oscarsgalan, och det innan att filmen hade haft premiär. Lasse Hallström/Lena Olin-effekt, möjligen... Dock blev den inte en av de filmer som slutligen nominerades.
2. Bok tre och fyra heter "Eldvittnet" och "Sandmannen" och kommer sannolikt även de att filmas i framtiden.
3. Filmen blev hastigt och lustigt Sveriges bidrag till Oscarsgalan, och det innan att filmen hade haft premiär. Lasse Hallström/Lena Olin-effekt, möjligen... Dock blev den inte en av de filmer som slutligen nominerades.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tobias Zilliacus (4)
Tobias Zilliacus (4)
