En välbehövd avslutning på trilogin
FILMEN"Arthur och de två världarna" är en direkt uppföljare till "Arthur och Maltazard" (2010) och samtidigt den avslutande filmen i trilogin som inleddes med "Arthur och Minimojerna" (2007). I min recension av film två skrev jag hur mycket jag hade glömt av den första filmen, och avslutade recensionen med "Upplösningen kommer väl om ett år kanske, och lagom till dess lär jag ha glömt det mesta av den här filmen."
Dock verkar det som filmskaparna också insett detta och inleder denna tredje film med en snabb resumé av de två första. Föredömligt.
I korthet går filmserien ut på att den 10-åriga Arthur träffar på ett millimeterstort folk som heter Minimojerna som bor under jorden i Arthurs morfars trädgård. I den första filmen är morfadern försvunnen och huset och trädgården på väg att bli sålt, men Arthur hittar sin morfar nere hos Minimojerna och hittar dessutom en försvunnen rubin som räddar den ekonomiska knipan. Samtidigt blir han förälskad i Minimojernas tuffa prinsessa Selinia och bråkar med skurken Maltazard. I den andra filmen blir Arthur lurad av Maltazard som använder den magiska länken mellan de två världarna för att ta sig till jorden och där bli normalstor och det är där äventyret fortsätter och avslutas i denna film.
Arthur, Selinia och hennes lillebror Betameche försöker på alla sätt och vis komma upp till och in i Arthurs morfars hus för där finns en flaska med förstoringsserum som de kan utnyttja. Dessvärre känner Maltazard till detta serum och tar sig till huset förklädd till en otäck magiker. Mitt framför ögonen på hjältetrion snor han åt sig flaskan och använder den för att väcka upp en armé av soldater på jättemyggor.
Trion ger inte upp och med hjälp av några bin lyckas de åtminstone få Arthur att bli normalstor igen och kampen för att stoppa Maltazard går in i sitt slutskede.
Dessvärre känner jag att den här filmserien blivit allt mindre intressant för varje film som kommit. Jag kan tänka mig att serien fungerar bättre för mindre barn som inte störs av de stundtals genomskinliga och inte överdrivet lyckade specialeffekterna eller den ologiska hanteringen av figurernas storlekar där de ena stunden är små nog att rida på bin och andra stunden stora nog att sitta i leksaksbilar. Denna brist i logiken reagerade jag redan på i den första filmen och den finns fortfarande kvar och stör upplevelsen.
Att filmserien går i mål i och med denna tredje del ser jag enbart som positivt. Inte för att äventyret avslutas på ett tillfredsställande sätt utan för att jag inte har något behov av fler filmer i en serie som inte är minnesvärd alls.
Dock verkar det som filmskaparna också insett detta och inleder denna tredje film med en snabb resumé av de två första. Föredömligt.
I korthet går filmserien ut på att den 10-åriga Arthur träffar på ett millimeterstort folk som heter Minimojerna som bor under jorden i Arthurs morfars trädgård. I den första filmen är morfadern försvunnen och huset och trädgården på väg att bli sålt, men Arthur hittar sin morfar nere hos Minimojerna och hittar dessutom en försvunnen rubin som räddar den ekonomiska knipan. Samtidigt blir han förälskad i Minimojernas tuffa prinsessa Selinia och bråkar med skurken Maltazard. I den andra filmen blir Arthur lurad av Maltazard som använder den magiska länken mellan de två världarna för att ta sig till jorden och där bli normalstor och det är där äventyret fortsätter och avslutas i denna film.
Arthur, Selinia och hennes lillebror Betameche försöker på alla sätt och vis komma upp till och in i Arthurs morfars hus för där finns en flaska med förstoringsserum som de kan utnyttja. Dessvärre känner Maltazard till detta serum och tar sig till huset förklädd till en otäck magiker. Mitt framför ögonen på hjältetrion snor han åt sig flaskan och använder den för att väcka upp en armé av soldater på jättemyggor.
Trion ger inte upp och med hjälp av några bin lyckas de åtminstone få Arthur att bli normalstor igen och kampen för att stoppa Maltazard går in i sitt slutskede.
Dessvärre känner jag att den här filmserien blivit allt mindre intressant för varje film som kommit. Jag kan tänka mig att serien fungerar bättre för mindre barn som inte störs av de stundtals genomskinliga och inte överdrivet lyckade specialeffekterna eller den ologiska hanteringen av figurernas storlekar där de ena stunden är små nog att rida på bin och andra stunden stora nog att sitta i leksaksbilar. Denna brist i logiken reagerade jag redan på i den första filmen och den finns fortfarande kvar och stör upplevelsen.
Att filmserien går i mål i och med denna tredje del ser jag enbart som positivt. Inte för att äventyret avslutas på ett tillfredsställande sätt utan för att jag inte har något behov av fler filmer i en serie som inte är minnesvärd alls.
EXTRAMATERIALET
Ingenting. Lite oväntat.
TRE SAKER
1. I den första filmen gjordes rösten till Maltazard av David Bowie, som sedan ersattes av Lou Reed. En annan artist i samma anda som också medverkar är Iggy Pop som gör rösten till Maltazards son Darkos.
2. Under eftertexterna spelas David Bowies låt "Rebel rebel" som en liten rockvideo där Darkos sjunger. Det är en fullständig slakt av låten.
3. I filmen finns en enorm referens till "Star Wars" och framför allt Darth Vader, komplett med Darth Vaders musikaliska tema och en person som ska föreställa George Lucas som får inspiration till karaktären i denna scen. En knepig referens för de allra yngsta men lite roligare för de som hänger med i skämtet.
2. Under eftertexterna spelas David Bowies låt "Rebel rebel" som en liten rockvideo där Darkos sjunger. Det är en fullständig slakt av låten.
3. I filmen finns en enorm referens till "Star Wars" och framför allt Darth Vader, komplett med Darth Vaders musikaliska tema och en person som ska föreställa George Lucas som får inspiration till karaktären i denna scen. En knepig referens för de allra yngsta men lite roligare för de som hänger med i skämtet.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Freddie Highmore (4)
Freddie Highmore (4)
