Ficktjuven som hamnade i en knepig sits
FILMENDå och då får skådespelare för sig att de ska skriva egna filmer och dessutom göra huvudrollerna. Så är fallet med "Love is not a crime" där Tom Cruise-kopian Peter Facinelli, känd från "Twilight"-filmerna, skrivit manuset efter en egen story. Facinelli har i dagsläget 48 skådespelarinsatser på sin meritlista och blott tre manusjobb, där det första är en tv-film och det tredje en långfilm som ska spelas in först nästa år.
Jag skriver detta för att sätta saker och ting i perspektiv, men inte alls för att klanka ned på Facinelli som manusförfattare. Det är ett godkänt manus, inte överdrivet originellt, men fullt godkänt.
Han spelar Bobby, en ficktjuv i New York. Hans mamma tror att han jobbar på Wall Street och det är även den lögnen han kör inför de flesta. För Bobby är det inte något konstigt i att lämna tillbaka en - förmodligen tom - plånbok till ett offer, om det råkar vara en snygg kvinna. Det kan ju leda till en dejt.
Anledningen till att Bobby stjäl är att han olyckligtvis ärvt en spelskuld på en halv miljon dollar från sin far. Han tvingas betala av till skummisen Jax (Vincent Gallo) och än är det en bit kvar på skulden. Vad som är lite värre är att Bobbys klåfingrighet fått polisens uppmärksamhet, detta efter att han stal polisinspektören Sullivans (Michael Madsen) bricka, vilket orsakat stor skandal inom poliskåren. Om inte det vore problematiskt nog så stöter Bobby på Lucy (Jaimie Alexander), ett one-night-stand från tre månader sedan som nu berättar att hon är gravid.
Även om Bobby och Lucy är som hund och katt så finns det ändå känslor inblandade. Den där engångsgrejen föregicks av en fin kväll som betydde något för dem båda. Bobby börjar fundera över att ta sitt ansvar, men polisen kommer allt närmare och relationen till Jax kompliceras och han är i en rent ut sagt överdjävlig knipa. Hur ska ha ta sig ur den och när ska han berätta sanningen om vem han egentligen är för Lucy?
Filmen klassas som en actionkomedi och med lite god vilja kan man se den som en sådan. Fast så överdrivet mycket action är det kanske inte och man skrattar kanske inte ihjäl sig åt den. Men den är ganska rar och en okomplicerad film. Där skulle Facinelli kanske behövt lite hjälp med sitt manus även om han som tidigare sagt ändå lyckats rätt bra. Jag gillar hur han får till en lösning på Bobbys problem till filmens final och jag tycker att Facinelli bevisar att han har en viss talang som manusförfattare.
Jag skriver detta för att sätta saker och ting i perspektiv, men inte alls för att klanka ned på Facinelli som manusförfattare. Det är ett godkänt manus, inte överdrivet originellt, men fullt godkänt.
Han spelar Bobby, en ficktjuv i New York. Hans mamma tror att han jobbar på Wall Street och det är även den lögnen han kör inför de flesta. För Bobby är det inte något konstigt i att lämna tillbaka en - förmodligen tom - plånbok till ett offer, om det råkar vara en snygg kvinna. Det kan ju leda till en dejt.
Anledningen till att Bobby stjäl är att han olyckligtvis ärvt en spelskuld på en halv miljon dollar från sin far. Han tvingas betala av till skummisen Jax (Vincent Gallo) och än är det en bit kvar på skulden. Vad som är lite värre är att Bobbys klåfingrighet fått polisens uppmärksamhet, detta efter att han stal polisinspektören Sullivans (Michael Madsen) bricka, vilket orsakat stor skandal inom poliskåren. Om inte det vore problematiskt nog så stöter Bobby på Lucy (Jaimie Alexander), ett one-night-stand från tre månader sedan som nu berättar att hon är gravid.
Även om Bobby och Lucy är som hund och katt så finns det ändå känslor inblandade. Den där engångsgrejen föregicks av en fin kväll som betydde något för dem båda. Bobby börjar fundera över att ta sitt ansvar, men polisen kommer allt närmare och relationen till Jax kompliceras och han är i en rent ut sagt överdjävlig knipa. Hur ska ha ta sig ur den och när ska han berätta sanningen om vem han egentligen är för Lucy?
Filmen klassas som en actionkomedi och med lite god vilja kan man se den som en sådan. Fast så överdrivet mycket action är det kanske inte och man skrattar kanske inte ihjäl sig åt den. Men den är ganska rar och en okomplicerad film. Där skulle Facinelli kanske behövt lite hjälp med sitt manus även om han som tidigare sagt ändå lyckats rätt bra. Jag gillar hur han får till en lösning på Bobbys problem till filmens final och jag tycker att Facinelli bevisar att han har en viss talang som manusförfattare.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Originaltiteln är "Loosies" som är slang för lösa cigaretter. Det är även en liten ordvits eller vad man ska säga, för det är när Bobby frågar efter en "loosie" som han träffar Lucy, vilket så klart uttalas exakt likadant.
2. "Love is not a crime" är i original filmens tagline, vilket gör det lite lustigt när taglinen översatts helt korrekt till "Kärleken är inget brott" på omslagets baksida. Kaka på kaka.
3. I filmen finns det gott om montageliknande scener där Bobby visar upp sin talang som ficktjuv. Rätt snyggt gjort faktiskt.
2. "Love is not a crime" är i original filmens tagline, vilket gör det lite lustigt när taglinen översatts helt korrekt till "Kärleken är inget brott" på omslagets baksida. Kaka på kaka.
3. I filmen finns det gott om montageliknande scener där Bobby visar upp sin talang som ficktjuv. Rätt snyggt gjort faktiskt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Peter Facinelli (6)
Peter Facinelli (6)
