Roligt och snyggt om irländsk gangster
FILMENAv någon anledning tycker jag att verklighetsbaserade filmer om kriminella typer är underhållande. Det blir oftast ganska spännande historier och man får för tillfället göra det förbjudna och "hålla på" the bad guy. I de här filmerna är lagens långa arm oftast framställda på ett sätt så att man automatiskt tycker illa om dem, så det är inte så otroligt svårt att hitta sin hjälte i filmerna.
I den här filmen från 1998 handlar det om den irländska gangstern Martin "The General" Cahill (Brendan Gleeson) som gäckade polisen så enormt att de var tvungna att sätta in varenda tillgänglig polis för att försöka få dit honom, vilket förstås inte var det enklaste.
I inledningen av filmen får vi i oerhört snabba drag se Martins övergång från snattande tonåring till fullvuxen gangster. Det är en serie klipp som går in i varandra på ett mycket tjusigt och effektivt sätt. Från att ha varit barn i en fattig familj och snattat matvaror har Martin blivit "general" över en liten liga som utför olika kupper. Polisen, med inspektören Kenny (Jon Voight) i spetsen, är väl medveten om Martins kriminella bana, men de har vansinnigt svårt att få fram de avgörande bevisen speciellt som Martin har en nästan kuslig förmåga att kunna trassla sig ur vilken knepig situation som helst.
Här i ligger lite av filmens humor. Det blir faktiskt ganska dråpliga scener när Martin tänker till och lurar polisen, som givetvis även är väl medvetna om att de blir lurade.
Samtidigt som polisen sätter in alla resurser de har börjar Martins liga göra allt mer komplicerade kupper och det kriminella livet blir allt farligare när Martin tvingas vända sig till mindre omtyckta organisationer för att komma vidare.
Jag var inte alls beredd på den här typen av film när jag stoppade in skivan i spelaren och är positivt överraskad av att ha sett ytterligare en exemplarisk irländsk film. Gleeson är som alltid stabil och lysande. Man får även in bra inblick i det irländska klasslivet och hur en uppväxt i ett specifikt område präglar hela ens liv.
Det enda tråkiga med filmen är att den börjar med slutet och det sätter lite dum stämning på filmen, men i övrigt kan jag inte göra annat än att rekommendera filmen.
I den här filmen från 1998 handlar det om den irländska gangstern Martin "The General" Cahill (Brendan Gleeson) som gäckade polisen så enormt att de var tvungna att sätta in varenda tillgänglig polis för att försöka få dit honom, vilket förstås inte var det enklaste.
I inledningen av filmen får vi i oerhört snabba drag se Martins övergång från snattande tonåring till fullvuxen gangster. Det är en serie klipp som går in i varandra på ett mycket tjusigt och effektivt sätt. Från att ha varit barn i en fattig familj och snattat matvaror har Martin blivit "general" över en liten liga som utför olika kupper. Polisen, med inspektören Kenny (Jon Voight) i spetsen, är väl medveten om Martins kriminella bana, men de har vansinnigt svårt att få fram de avgörande bevisen speciellt som Martin har en nästan kuslig förmåga att kunna trassla sig ur vilken knepig situation som helst.
Här i ligger lite av filmens humor. Det blir faktiskt ganska dråpliga scener när Martin tänker till och lurar polisen, som givetvis även är väl medvetna om att de blir lurade.
Samtidigt som polisen sätter in alla resurser de har börjar Martins liga göra allt mer komplicerade kupper och det kriminella livet blir allt farligare när Martin tvingas vända sig till mindre omtyckta organisationer för att komma vidare.
Jag var inte alls beredd på den här typen av film när jag stoppade in skivan i spelaren och är positivt överraskad av att ha sett ytterligare en exemplarisk irländsk film. Gleeson är som alltid stabil och lysande. Man får även in bra inblick i det irländska klasslivet och hur en uppväxt i ett specifikt område präglar hela ens liv.
Det enda tråkiga med filmen är att den börjar med slutet och det sätter lite dum stämning på filmen, men i övrigt kan jag inte göra annat än att rekommendera filmen.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Regissören John Boorman blev offer för ett inbrott av den verkliga Martin Cahill där bland annat en guldskiva stals, vilket återges i filmen.
2. Filmen är i svartvitt vilket egentligen inte har någon större funktion än att poängtera att den inte utspelar sig "nu" även om 1994 inte var så himla länge sedan. Dock blir fotot snyggt. Intressant nog var filmen i färg när den visades på amerikanska kabelkanaler.
3. Eamonn Owens som spelar Martin som tonåring är väldigt lik Gleeson. Gleesons ansikte tonas ut och Owens tonas in i en mycket snygg övergång.
2. Filmen är i svartvitt vilket egentligen inte har någon större funktion än att poängtera att den inte utspelar sig "nu" även om 1994 inte var så himla länge sedan. Dock blir fotot snyggt. Intressant nog var filmen i färg när den visades på amerikanska kabelkanaler.
3. Eamonn Owens som spelar Martin som tonåring är väldigt lik Gleeson. Gleesons ansikte tonas ut och Owens tonas in i en mycket snygg övergång.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Brendan Gleeson (20)
Brendan Gleeson (20)
