En kärlekshistoria med stort C
FILMENOm ni planerar att se "Förr eller senare exploderar jag" – se till att bunkra upp med näsdukar, för det är svårt att hålla tillbaka tårarna, speciellt inte om man har en personlig relation (på något vis) till cancer. Filmen triggar igång minnen oavsett om man vill det eller inte.
Hazel (Shailene Woodley) har fjärde stadiets sköldkörtelcancer som spridit sig till lungorna, men för tillfället är sjukdomen under kontroll. Hazel måste dock släpa runt på en syretank dygnet runt och kan inte anstränga sig allt för hårt. Hennes mamma (Laura Dern) tycker att hon ska gå med i en stödgrupp med andra drabbade ungdomar, för vem vet vad det kan leda till? I Hazels fall leder det så småningom till att hon träffar Augustus (Ansel Elgort) som är friskförklarad från den skelettcancer som tvingade honom att amputera ena underbenet. Augustus är något annat än de andra ungdomarna i stödgruppen och de blir vänner. Vänner som kommer allt närmare varandra och delar livets upp- och nedsidor.
En sak de delar är fascinationen för en bok skriven av en författare (Willem Dafoe) som gått i exil i Amsterdam. Trots att Hazel länge försökt få kontakt med författaren är det Augustus som får ett svar och en vag inbjudning till ett besök i hemmet om de skulle "ha vägarna förbi". Augustus ser till att de kommer dit, men väl där bjuder livet på mer av sina upp- och nedsidor, och sen blir det mer av det sistnämnda. För kärleken övervinner inte riktigt allt.
Filmen baseras på en "älskad" roman av John Green, och kan väl möjligen ses som riktad till "unga vuxna"-målgruppen, men det är ingen ungdomsfilm utan en tänkvärd, gripande och på alla sätt förtjusande film om hopp i ett elände som det är svårt att se något positivt i. Fokuset i filmen ligger inte på att vara döende utan på att leva, att älska och att överleva. Jag tycker mycket om den. Karaktärerna är välskrivna och välspelade, i alla fall ungdomarna, de mer vuxna rollerna känns inte alls lika äkta som huvudrollsparet som verkligen är sina roller.
Och ja, jag gråter hemma i soffan. Det är väldigt svårt att inte göra det.
Hazel (Shailene Woodley) har fjärde stadiets sköldkörtelcancer som spridit sig till lungorna, men för tillfället är sjukdomen under kontroll. Hazel måste dock släpa runt på en syretank dygnet runt och kan inte anstränga sig allt för hårt. Hennes mamma (Laura Dern) tycker att hon ska gå med i en stödgrupp med andra drabbade ungdomar, för vem vet vad det kan leda till? I Hazels fall leder det så småningom till att hon träffar Augustus (Ansel Elgort) som är friskförklarad från den skelettcancer som tvingade honom att amputera ena underbenet. Augustus är något annat än de andra ungdomarna i stödgruppen och de blir vänner. Vänner som kommer allt närmare varandra och delar livets upp- och nedsidor.
En sak de delar är fascinationen för en bok skriven av en författare (Willem Dafoe) som gått i exil i Amsterdam. Trots att Hazel länge försökt få kontakt med författaren är det Augustus som får ett svar och en vag inbjudning till ett besök i hemmet om de skulle "ha vägarna förbi". Augustus ser till att de kommer dit, men väl där bjuder livet på mer av sina upp- och nedsidor, och sen blir det mer av det sistnämnda. För kärleken övervinner inte riktigt allt.
Filmen baseras på en "älskad" roman av John Green, och kan väl möjligen ses som riktad till "unga vuxna"-målgruppen, men det är ingen ungdomsfilm utan en tänkvärd, gripande och på alla sätt förtjusande film om hopp i ett elände som det är svårt att se något positivt i. Fokuset i filmen ligger inte på att vara döende utan på att leva, att älska och att överleva. Jag tycker mycket om den. Karaktärerna är välskrivna och välspelade, i alla fall ungdomarna, de mer vuxna rollerna känns inte alls lika äkta som huvudrollsparet som verkligen är sina roller.
Och ja, jag gråter hemma i soffan. Det är väldigt svårt att inte göra det.
EXTRAMATERIALET
Sist bland de bortklippta scenerna kan man se romanförfattaren John Greens cameo, som enbart är med i den förlängda versionen av filmen. I just detta klipp bryter han "rollen" och förklarar för karaktärerna att han skapat dem. Självklart ingen scen som hade varit med i filmen, men lite symptomatisk för extramaterialet. Green är nämligen med överallt, vilket inte är så förvånande men faktiskt blir lite irriterande. Därför väljer jag bort kommentarspåret med honom och regissören Josh Boone, som å sin sida inte figurerar speciellt mycket bland extramaterialet.
En längre, vilket i det här fallet betyder kortare än tio minuter, bakomfilm kompletteras av ett myller av minutkorta featurettes som i många fall ger samma information, och ibland även exakt samma bilder och klipp ur filmen.
I sammanfattning verkar alla vara glada och nöjda över att ha gjort filmen, och speciellt Green som är alldeles till sig i brallorna. Inget extramaterial som går till historien, men som duger att slösa en halvtimme på.
Och som det kanske framgick av den första paragrafen under denna rubrik så presenteras filmen i en förlängd version – cirka sex minuter länge och med en kort introduktion av Green och Boone – jämte bioversionen.
En längre, vilket i det här fallet betyder kortare än tio minuter, bakomfilm kompletteras av ett myller av minutkorta featurettes som i många fall ger samma information, och ibland även exakt samma bilder och klipp ur filmen.
I sammanfattning verkar alla vara glada och nöjda över att ha gjort filmen, och speciellt Green som är alldeles till sig i brallorna. Inget extramaterial som går till historien, men som duger att slösa en halvtimme på.
Och som det kanske framgick av den första paragrafen under denna rubrik så presenteras filmen i en förlängd version – cirka sex minuter länge och med en kort introduktion av Green och Boone – jämte bioversionen.
TRE SAKER
1. Shailene Woodley och Ansel Elgort spelar tillsammans även i "Divergent"-serien. Där är de syskon och här är de ett kärlekspar. Det gäller att hålla isär rollerna...
2. En av filmens mest oväntade sekvenser är när Willem Dafoes karaktär insisterar på att de ska lyssna på svensk hiphop och "Bomfalleralla" av Afasi & Filthy spelas.
3. En scen som kunde ha uteslutits ur filmen – och boken om den nu är med där – är den där Hazel och Augustus kysser varandra för första gången. Den delen av scenen är det visserligen inget fel på, men däremot omgivningens reaktioner...
2. En av filmens mest oväntade sekvenser är när Willem Dafoes karaktär insisterar på att de ska lyssna på svensk hiphop och "Bomfalleralla" av Afasi & Filthy spelas.
3. En scen som kunde ha uteslutits ur filmen – och boken om den nu är med där – är den där Hazel och Augustus kysser varandra för första gången. Den delen av scenen är det visserligen inget fel på, men däremot omgivningens reaktioner...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Shailene Woodley (2)
Shailene Woodley (2)
