Stundtals lysande och originell
FILMENEn riktigt originell rysare ser man inte varje dag. Och även om "Possession" från 1981, regisserad av Andrzej Zulawski, uppvisar en del likheter med främst David Cronenbergs anatomiska skräckfilmer, går den en helt egen väg och resultatet är en film som inte liknar någon annan.
Mark (Sam "Jurassic Park" Neill) och Anna (Isabelle Adjani) har problem i sitt förhållande. Han kommer hem från en resa och får reda på att hon står i färd med att lämna honom. Efter en tids intensivt grälande flyttar de isär, och Mark blir besatt av att få reda på mer om Annas nya liv. Hans farhågor om att hon träffat någon annan besannas, men när han gräver djupare verkar det som det finns andra, mer skräckinjagande skäl till hennes uppbrott.
Handlingen känns inledningsvis mer som ett knäppt relationsdrama, inte helt olikt något Ingmar Bergman kunde ha filmat. Huvudrollsinnehavarna gestaltar med bravur det sönderfallande parets kollaps. En hel del överspel förekommer, men detta känns helt i linje med filmens ton.
Komplicerat och elegant kameraarbete, oväntade klipp och ett grått Västberlin som kuliss ger redan från början filmen en unik ton och utgör en stabil fond när skräckfilmselementen börjar dyka upp efter en tredjedel av speltiden.
Det är här "Possession" är som allra bäst. Mark anlitar en klumpig privatdetektiv som skuggar Anna till hennes nya lägenhet. Väl inne i huset får han en glimt av något fasansfullt varefter han brutalt huggs ihjäl. Denna övergång från psykologiskt drama till renodlad skräck är mästerligt utförd, helt i klass med Alfred Hitchcocks, John Carpenters och Dario Argentos rysligaste stunder.
Kanske är det därför jag blir så irriterad på den vändning "Possession" tar efter denna scen. Fram till och med introduktionen av det övernaturliga är filmen förhållandevis linjär och lätt att följa. Men istället för att utnyttja förtätningen av narrativet till att göra en gastkramande thriller låter Zulawski historien gå ner sig i en röra av märkliga händelser, konstiga karaktärer och lösa trådar. Mitt intryck är att regissören varit mer intresserad av en symbolisk handling än av ren skräck. Om detta kan man förstås tycka vad man vill, men jag gillar det inte.
Även under filmens andra hälft finns mycket gott att hämta, men "Possession" blir aldrig den fenomenala rysare jag länge hoppats på. Vid upplösningen är jag mer än en smula konfunderad, och av slutet begriper jag inte ett skvatt. Filmen innehåller säkerligen kvaliteter som är svåra att uppfatta vid en första titt, men jag kan trots det inte undvika att komma till slutsatsen att man helt enkelt valt fel väg att gå efter inledningens briljans.
"Possession" är trots klagomålen mycket sevärd, och om man kan leva med att bli lite besviken över en efterhand vagare narrativ stringens finns ingen anledning till att inte kolla upp den.
Mark (Sam "Jurassic Park" Neill) och Anna (Isabelle Adjani) har problem i sitt förhållande. Han kommer hem från en resa och får reda på att hon står i färd med att lämna honom. Efter en tids intensivt grälande flyttar de isär, och Mark blir besatt av att få reda på mer om Annas nya liv. Hans farhågor om att hon träffat någon annan besannas, men när han gräver djupare verkar det som det finns andra, mer skräckinjagande skäl till hennes uppbrott.
Handlingen känns inledningsvis mer som ett knäppt relationsdrama, inte helt olikt något Ingmar Bergman kunde ha filmat. Huvudrollsinnehavarna gestaltar med bravur det sönderfallande parets kollaps. En hel del överspel förekommer, men detta känns helt i linje med filmens ton.
Komplicerat och elegant kameraarbete, oväntade klipp och ett grått Västberlin som kuliss ger redan från början filmen en unik ton och utgör en stabil fond när skräckfilmselementen börjar dyka upp efter en tredjedel av speltiden.
Det är här "Possession" är som allra bäst. Mark anlitar en klumpig privatdetektiv som skuggar Anna till hennes nya lägenhet. Väl inne i huset får han en glimt av något fasansfullt varefter han brutalt huggs ihjäl. Denna övergång från psykologiskt drama till renodlad skräck är mästerligt utförd, helt i klass med Alfred Hitchcocks, John Carpenters och Dario Argentos rysligaste stunder.
Kanske är det därför jag blir så irriterad på den vändning "Possession" tar efter denna scen. Fram till och med introduktionen av det övernaturliga är filmen förhållandevis linjär och lätt att följa. Men istället för att utnyttja förtätningen av narrativet till att göra en gastkramande thriller låter Zulawski historien gå ner sig i en röra av märkliga händelser, konstiga karaktärer och lösa trådar. Mitt intryck är att regissören varit mer intresserad av en symbolisk handling än av ren skräck. Om detta kan man förstås tycka vad man vill, men jag gillar det inte.
Även under filmens andra hälft finns mycket gott att hämta, men "Possession" blir aldrig den fenomenala rysare jag länge hoppats på. Vid upplösningen är jag mer än en smula konfunderad, och av slutet begriper jag inte ett skvatt. Filmen innehåller säkerligen kvaliteter som är svåra att uppfatta vid en första titt, men jag kan trots det inte undvika att komma till slutsatsen att man helt enkelt valt fel väg att gå efter inledningens briljans.
"Possession" är trots klagomålen mycket sevärd, och om man kan leva med att bli lite besviken över en efterhand vagare narrativ stringens finns ingen anledning till att inte kolla upp den.
EXTRAMATERIALET
Här finns filmografier med Neill och Adjani, lite läsbar trivia och ett par trailers.
TRE SAKER
1. Filmen klipptes på 80-talet ner med 40 minuter i USA. Ouch!
2. Isabelle Adjani påstås ha blivit så skärrad av sin prestation i filmen att hon försökte ta livet av sig.
3. Specialeffekterna är mycket bra och skapade av Carlo Rambalde som också arbetade med bland annat "Alien" och "E.T.".
2. Isabelle Adjani påstås ha blivit så skärrad av sin prestation i filmen att hon försökte ta livet av sig.
3. Specialeffekterna är mycket bra och skapade av Carlo Rambalde som också arbetade med bland annat "Alien" och "E.T.".
JOEL FORNBRANT (2007-10-23)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Sam Neill (15)
Sam Neill (15)
