Det blir inte mycket bättre än såhär
FILMEN"Life on Mars" är historien om kriminalkommissarien Sam Tyler som 2006 blir påkörd av en bil, hamnar i koma och vaknar upp i 1973. Låter det konstigt? Ja, jag håller med.
Det hela börjar med att Sam (i 2006) jagar en seriemördare som kidnappat hans kollega/flickvän. Efter att ha blivit påkörd och vaknat upp i 1973, där han fortfarande jobbar som polis, hittar han ledtrådar till vem seriemördaren är. Frågan är nu bara hur han kommer tillbaka till 2006 så han kan sätta dit honom.
Tyvärr verkar det som om Sam, åtminstone för stunden, är fast i 1973. Först tror han naturligtvis att han blivit galen men när den värsta chocken över hur saker och ting fungerar 1973 har lagt sig börjar Sam trots allt att acklimatisera sig och acceptera att detta verkligen händer. Han har ju inte så mycket att välja på, han är fast i 1973. Han får dock indikationer på att han i 2006 ligger i koma då han hör röster från 2006 komma genom till 1973. Ibland är det ur en radio, ibland ur en TV eller ibland ur tomma intet.
Han kan höra saker som att hans mamma pratar med honom, att de ska stänga av maskinerna som håller honom vid liv eller att de utför tester för att se om hans hjärna fortfarande fungerar. Allt detta är naturligtvis väldigt frustrerande för Sam, då han inte kan påverka eller göra sig hörd (till de i 2006) på något vis.
Skillnaden mellan 2006 och 1973 är enorm. Jag vet inte hur sanningsenligt allt är men det blir väldigt roligt när poliserna från 1973 dricker och röker hur mycket och var som helst. De hotar vittnen och har inte direkt någon hög moral även om de innerst inne är "good guys". De ställer sig väldigt frågande till vad Sam menar när han pratar om kriminalteknisk undersökning, databaser och liknande saker. Det är även kul/tragiskt att se hur kvinnliga poliser behandlades 1973. Männen ser dem som snäppet (men inte mycket mer) över en liten sötsak som finns där för att männen ska han något att vila ögonen på.
Ju längre serien går växer dock vänskapen mellan Sam och hans chef Gene Hunt och de samarbetar rätt bra, trots att de har totalt olika arbetssätt och syn på det mesta. Sam är hjärnan och Gene hjärtat i deras samarbete. Karaktärerna kompletterar varandra väldigt bra och det är nog en anledning till att serien är så bra.
Från början kändes serien som om det skulle bli en renodlad komediserie men det ändrades snabbt. Serien är så mycket mer än bara snabba repliker och roligheter över skillnaderna mellan 1973 och 2006. Sam träffar bland annat sina föräldrar som unga och får nu chansen att ta reda på varför hans pappa lämnade familjen när Sam var liten. Något han funderat på hela sitt liv och nu får han även chansen att ändra historien…om han vill…
"Life on Mars" är en fantastiskt bra serie som är helt nyskapande. Huvudrollerna görs av John Simm som spelar Sam Tyler och Philip Glenister som spelar hans chef Gene Hunt. Förutom de två ser vi även Liz White som Annie Cartright, Marshall Lancaster som Chris Skelton och Dean Andrews som Ray Carling stora roller. Alla gör mycket bra ifrån sig och lämnar faktiskt väldigt lite att önska.
Jag har tidigare inte varit så förtjust i engelska serier utan mer föredragit amerikanska serier. "Life on Mars" slår dock de flesta amerikanska serier med hästlängder och är helt klart det bästa som gjorts i England! Den känns otroligt fräsch även om den utspelar sig 1973 i ett grått England.
Det hela börjar med att Sam (i 2006) jagar en seriemördare som kidnappat hans kollega/flickvän. Efter att ha blivit påkörd och vaknat upp i 1973, där han fortfarande jobbar som polis, hittar han ledtrådar till vem seriemördaren är. Frågan är nu bara hur han kommer tillbaka till 2006 så han kan sätta dit honom.
Tyvärr verkar det som om Sam, åtminstone för stunden, är fast i 1973. Först tror han naturligtvis att han blivit galen men när den värsta chocken över hur saker och ting fungerar 1973 har lagt sig börjar Sam trots allt att acklimatisera sig och acceptera att detta verkligen händer. Han har ju inte så mycket att välja på, han är fast i 1973. Han får dock indikationer på att han i 2006 ligger i koma då han hör röster från 2006 komma genom till 1973. Ibland är det ur en radio, ibland ur en TV eller ibland ur tomma intet.
Han kan höra saker som att hans mamma pratar med honom, att de ska stänga av maskinerna som håller honom vid liv eller att de utför tester för att se om hans hjärna fortfarande fungerar. Allt detta är naturligtvis väldigt frustrerande för Sam, då han inte kan påverka eller göra sig hörd (till de i 2006) på något vis.
Skillnaden mellan 2006 och 1973 är enorm. Jag vet inte hur sanningsenligt allt är men det blir väldigt roligt när poliserna från 1973 dricker och röker hur mycket och var som helst. De hotar vittnen och har inte direkt någon hög moral även om de innerst inne är "good guys". De ställer sig väldigt frågande till vad Sam menar när han pratar om kriminalteknisk undersökning, databaser och liknande saker. Det är även kul/tragiskt att se hur kvinnliga poliser behandlades 1973. Männen ser dem som snäppet (men inte mycket mer) över en liten sötsak som finns där för att männen ska han något att vila ögonen på.
Ju längre serien går växer dock vänskapen mellan Sam och hans chef Gene Hunt och de samarbetar rätt bra, trots att de har totalt olika arbetssätt och syn på det mesta. Sam är hjärnan och Gene hjärtat i deras samarbete. Karaktärerna kompletterar varandra väldigt bra och det är nog en anledning till att serien är så bra.
Från början kändes serien som om det skulle bli en renodlad komediserie men det ändrades snabbt. Serien är så mycket mer än bara snabba repliker och roligheter över skillnaderna mellan 1973 och 2006. Sam träffar bland annat sina föräldrar som unga och får nu chansen att ta reda på varför hans pappa lämnade familjen när Sam var liten. Något han funderat på hela sitt liv och nu får han även chansen att ändra historien…om han vill…
"Life on Mars" är en fantastiskt bra serie som är helt nyskapande. Huvudrollerna görs av John Simm som spelar Sam Tyler och Philip Glenister som spelar hans chef Gene Hunt. Förutom de två ser vi även Liz White som Annie Cartright, Marshall Lancaster som Chris Skelton och Dean Andrews som Ray Carling stora roller. Alla gör mycket bra ifrån sig och lämnar faktiskt väldigt lite att önska.
Jag har tidigare inte varit så förtjust i engelska serier utan mer föredragit amerikanska serier. "Life on Mars" slår dock de flesta amerikanska serier med hästlängder och är helt klart det bästa som gjorts i England! Den känns otroligt fräsch även om den utspelar sig 1973 i ett grått England.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består dels av en väldigt informativ dokumentär men titeln "Take A Look At The Lawman". Denna 60 minuters dokumentär är uppdelad i två delar på 30 minuter vardera. Vi får höra från skådespelarna, regissörerna, manusförfattarna och så vidare. I stort sätt alla som är inblandade i produktionen får komma till tals. Tyvärr får vi inte se något av själva inspelningen vilket hade varit intressant.
Vi får även en dokumentär om själva musiken. Denna är dock rätt trist. Kompositören berättar om hur han skapade musiken och så långt är allt OK men sen får man se honom sitta vid mixerbordet och trycka på lite knappar och då blir det segt. Det är dock inte någon längre dokumentär så man står ut.
Vi får även scener som är borttagna för att skådespelarna börjar skratta eller glömmer bort sina repliker, vilket alltid är roligt att se, en intervju med Brian Sykes och kommentarer till alla åtta avsnitten.
På det hela taget är säsong ett av "Life on Mars" en väldigt snygg utgåva. Boxen ser bra ut, menyerna ser bra ut. Allt med utgåvan ser helt enkelt väldigt bra ut.
Vi får även en dokumentär om själva musiken. Denna är dock rätt trist. Kompositören berättar om hur han skapade musiken och så långt är allt OK men sen får man se honom sitta vid mixerbordet och trycka på lite knappar och då blir det segt. Det är dock inte någon längre dokumentär så man står ut.
Vi får även scener som är borttagna för att skådespelarna börjar skratta eller glömmer bort sina repliker, vilket alltid är roligt att se, en intervju med Brian Sykes och kommentarer till alla åtta avsnitten.
På det hela taget är säsong ett av "Life on Mars" en väldigt snygg utgåva. Boxen ser bra ut, menyerna ser bra ut. Allt med utgåvan ser helt enkelt väldigt bra ut.
TRE SAKER
1. Efter att SVT börjat visa "Life on Mars" började det dyka upp rapporter om att avsnitten var nerklippta 6-7 minuter. SVT förnekade att de klippt i avsnitten och hävdade att de visade dem som de fick dem från BBC i England. Efter lite efterforskning visade det sig att det var BBC själva som klippt ner avsnitten då de innehöll musik som de inte hade rätten till att använda utanför England. De valde då den underliga lösningen att klippa bort alla scener där musiken fanns istället för att ta bort musiken och låta det vara tyst eller lägga på ny musik. DVD:n innehåller dock de oklippta avsnitten.
2. Säsong två av serien visas just nu på BBC i England och släpps på DVD i mitten av april. Varje säsong har åtta avsnitt och tydligen blir det inga fler avsnitt efter säsong två. Tänk vad skönt att det finns folk som inser att man inte behöver dra ut en serie tills tittarna tappar intresset totalt.
3. Det finns planer på att göra en så kallad spin-off serie till "Life on Mars" med titeln "Ashes To Ashes" där tydligen Sams chef Gene Hunt ska flyttas till 1980 talet. David E Kelley planerar även en amerikansk variant av "Life on Mars" vad nu det ska vara bra för…
2. Säsong två av serien visas just nu på BBC i England och släpps på DVD i mitten av april. Varje säsong har åtta avsnitt och tydligen blir det inga fler avsnitt efter säsong två. Tänk vad skönt att det finns folk som inser att man inte behöver dra ut en serie tills tittarna tappar intresset totalt.
3. Det finns planer på att göra en så kallad spin-off serie till "Life on Mars" med titeln "Ashes To Ashes" där tydligen Sams chef Gene Hunt ska flyttas till 1980 talet. David E Kelley planerar även en amerikansk variant av "Life on Mars" vad nu det ska vara bra för…
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Archie Panjabi (3)
Archie Panjabi (3)
