USA-versionen med bitter eftersmak
FILMENNär den engelska originalversionen av "Life on Mars" blev en succé var det bara en tidsfråga tills det skulle dyka upp en amerikansk version. Och mycket riktigt, efter några år dök den upp. I rollen som Sam Tyler fick vi Jason O’Mara, som Gene Hunt Harvey Keitel. Ray Carling spelas av Michael Imperioli från "Sopranos", Chris Skelton spelas av Jonathan Murphy och Annie Norris av Gretchen Mol. Alla gör de riktigt bra ifrån sig och även om det är svårt att inte jämföra med originalen tycker jag alla gör något eget av sin karaktär. Kanske är det Harvey Keitel som lyckas minst bra i rollen som den hel ärlige men minst sagt egne Gene Hunt. Keitel känns emellanåt lite överdriven och inte riktigt lika grinig som originalet.
Annars är upplägget detsamma. Sam blir påkörd av en bil 2008 och vaknar upp 1973. Han vet inte om han är död, ligger i koma eller blivit galen. Det enda han vet är att han fortfarande är polis och nu måste vänja sig med de metoder man använde 1973 vilket är långt ifrån de man använde 2008. Borta är alla datorer (eller i alla fall alla som man kunde ha någon nytta av). Borta är Internet, borta är DNA och alla andra metoder man löser brott med i modern tid. Istället använder polisen av 1973 års modell knytnävarna i många situationer. De dricker i tid och otid och de har definitivt en annan kvinnosyn än vad Sam är van vid.
Sam måste nu lista ut hur han hamnat där han är, varför han hamnat i just 1973 och hur han ska göra för att ta sig tillbaka. Om det nu inte är så att han faktiskt är från 1973 och bara tror att han är från 2008. Förvirringen är total och även om Sam gör sitt bästa för att inte bryta ihop skulle han förmodligen inte klara sig utan Annie som han faktiskt anförtror sig till.
Det är även roligt att se att de tagit fasta på att Sam vet vad som ska hända i framtiden. Han vet vem som vinner de stora boxningsmatcherna, han vet att Nixon ligger illa till och han vet att man i framtiden kommer att vilja gå om kring med små telefoner på sig, även om de andra inte tror det. Det blir dessutom ännu bättre när han träffar sin egen mor som ung, sig själv som barn och dessutom tvingas arrestera sin egen far.
Jag ska inte förstöra slutet av någon av versionerna men man har här valt en helt annat upplösning på serien än den man använde i den engelska versionen. Personligen tycker jag man krånglat till det och detta slut känns inte alls rätt. Kanske har det att göra med att man avslutade serien redan efter 17 avsnitt, för att tittarna svek, kanske hade man hela tiden tänkt avsluta serien på just det här sättet men oavsett känns det inte trovärdigt. Det finns så många oklara saker som inte förklaras och istället har man tryckt in så mycket under se sista 10 minuterna att det nästan känns som om man tryckt ihop manuset till de sista tre avsnitten i de minuterna. Tyvärr, lämnar slutet av denna version av "Life on Mars" en bitter eftersmak.
Annars är upplägget detsamma. Sam blir påkörd av en bil 2008 och vaknar upp 1973. Han vet inte om han är död, ligger i koma eller blivit galen. Det enda han vet är att han fortfarande är polis och nu måste vänja sig med de metoder man använde 1973 vilket är långt ifrån de man använde 2008. Borta är alla datorer (eller i alla fall alla som man kunde ha någon nytta av). Borta är Internet, borta är DNA och alla andra metoder man löser brott med i modern tid. Istället använder polisen av 1973 års modell knytnävarna i många situationer. De dricker i tid och otid och de har definitivt en annan kvinnosyn än vad Sam är van vid.
Sam måste nu lista ut hur han hamnat där han är, varför han hamnat i just 1973 och hur han ska göra för att ta sig tillbaka. Om det nu inte är så att han faktiskt är från 1973 och bara tror att han är från 2008. Förvirringen är total och även om Sam gör sitt bästa för att inte bryta ihop skulle han förmodligen inte klara sig utan Annie som han faktiskt anförtror sig till.
Det är även roligt att se att de tagit fasta på att Sam vet vad som ska hända i framtiden. Han vet vem som vinner de stora boxningsmatcherna, han vet att Nixon ligger illa till och han vet att man i framtiden kommer att vilja gå om kring med små telefoner på sig, även om de andra inte tror det. Det blir dessutom ännu bättre när han träffar sin egen mor som ung, sig själv som barn och dessutom tvingas arrestera sin egen far.
Jag ska inte förstöra slutet av någon av versionerna men man har här valt en helt annat upplösning på serien än den man använde i den engelska versionen. Personligen tycker jag man krånglat till det och detta slut känns inte alls rätt. Kanske har det att göra med att man avslutade serien redan efter 17 avsnitt, för att tittarna svek, kanske hade man hela tiden tänkt avsluta serien på just det här sättet men oavsett känns det inte trovärdigt. Det finns så många oklara saker som inte förklaras och istället har man tryckt in så mycket under se sista 10 minuterna att det nästan känns som om man tryckt ihop manuset till de sista tre avsnitten i de minuterna. Tyvärr, lämnar slutet av denna version av "Life on Mars" en bitter eftersmak.
EXTRAMATERIALET
Fyra dokumentärer och ett kommentarspår är lite av vad vi bjuds på i form av extramaterial på denna DVD. De fyra dokumentärerna avhandlar inspelningen av serien men har tyngdpunkten på skillnaden mellan 1973 och 2008 och hur svårt det var att få till alla 70-tals saker som behövdes i serien. Vi får också följa Jason O’Mara (som spelar Sam) under en inspelningsdag och se hur han går omkring i kulisserna och samtalar med Lee Majors som var aktiv som skådepelare i polisserier under just 70-talet.
Utöver detta får vi även bortklippta scener och missar. Missar är ju alltid kul att se och även bortklippta scener som ju ger en liten indikation på vart man var på väg.
Jag saknar dock det pilotavsnitt som spelades in innan serien fick OK från studion. Det avsnitt som skulle sälja in iden. Det avsnitt som hade, förutom Jason O’Mara, helt andra skådespelare än de som sen fick rollerna. Det saknar jag.
Utöver detta får vi även bortklippta scener och missar. Missar är ju alltid kul att se och även bortklippta scener som ju ger en liten indikation på vart man var på väg.
Jag saknar dock det pilotavsnitt som spelades in innan serien fick OK från studion. Det avsnitt som skulle sälja in iden. Det avsnitt som hade, förutom Jason O’Mara, helt andra skådespelare än de som sen fick rollerna. Det saknar jag.
TRE SAKER
1. Bäst är Michael Imperioli som Ray Carling. Imperioli är perfekt i rollen och han spelar den mycket övertygande.
2. Innan serien fick klartecken spelade man in ett pilotavsnitt för att visa vad man ville göra med serien. Detta gjordes senare om när man bestämt sig för att gå vidare med serien, men då hade man bytt ut alla skådespelare utom Jason O’Mara som Sam Tyler.
3. Även om serien inte är lika bra som originalet tycker jag nog att den borde fått leva mer än 17 avsnitt. Tyvärr blev det inte så…
2. Innan serien fick klartecken spelade man in ett pilotavsnitt för att visa vad man ville göra med serien. Detta gjordes senare om när man bestämt sig för att gå vidare med serien, men då hade man bytt ut alla skådespelare utom Jason O’Mara som Sam Tyler.
3. Även om serien inte är lika bra som originalet tycker jag nog att den borde fått leva mer än 17 avsnitt. Tyvärr blev det inte så…
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jason O’Mara (5)
Jason O’Mara (5)
