Bra komedi trots bristen på skratt
FILMENNär en film är kategoriserad som en komedi förväntar man sig att man ska skratta. Ibland skrattar man inte, vilket beror på att filmen a) inte är rolig alls, eller b) är rolig, men inte skratta högt-rolig. I den sistnämnda kategorin kan man placera "Better Living Through Chemistry" med Sam Rockwell i huvudrollen. Det är en film med en skön stämning, snarare än uppenbara gapflabbsframkallande skämt. Jag skrattar inte högt när jag ser den, men gillar den ändå.
Rockwell spelar farmaceuten Doug Varney som efter många år äntligen fått ta över apoteket efter sin bestämda svärfar Walter Bishop (Ken Howard). Dock kan inte Walter riktigt släppa greppet och förbjuder Doug att döpa om apoteket till Varney's. Det får fortsätta att heta Bishop's som det alltid har gjort. Doug protesterar inte för det vore lönlöst. Han protesterar inte mot någonting han tycker är fel, vilket är varför äktenskapet med Kara (Michelle Monaghan) går på tomgång och kontakten med tolvåriga sonen Ethan (Harrison Holzer) är obefintlig.
När en anställd inte åker ut med apotekets leveranser blir det Doug som får ta ett sent kvällspass och hamnar till slut vid rena herrgården där han träffar den missnöjda och uttråkade lyxfrun Elizabeth Roberts (Olivia Wilde). Här tänds en gnista och inom kort har de ett förhållande som innefattar magiskt sex och kemiska extaser, för Elizabeth övertalar Doug att smaka sina egna varor, något som var helt otänkbart tidigare.
Och någonstans under deras orgier föds en idé om ett liv tillsammans, där Doug lämnar sin familj och att de gemensamt tar kol på Elizabeths tråkiga man. Men det är bara något de skojar om, eller går det att genomföra idén så där felfritt som de fantiserar om?
I grund och botten innehåller filmen ganska väletablerade inslag. Det olyckliga förhållandet, en passionerad nytändning och slutligen ett kaotiskt trassel som huvudpersonen måste nysta sig ur. Det har man sett tidigare i flera andra filmer, men den eventuella bristen på originalitet vägs upp av ett bra och trovärdigt skådespeleri där alla inblandade gör fina insatser. Sam Rockwell hanterar huvudrollen fint och manuset erbjuder karaktärsutveckling åt det positiva hållet, och det händer någon med den tillknäppta Doug.
Jag gillar det. Filmen är helt klart sevärd, även om man inte skrattar sig tårögd.
Rockwell spelar farmaceuten Doug Varney som efter många år äntligen fått ta över apoteket efter sin bestämda svärfar Walter Bishop (Ken Howard). Dock kan inte Walter riktigt släppa greppet och förbjuder Doug att döpa om apoteket till Varney's. Det får fortsätta att heta Bishop's som det alltid har gjort. Doug protesterar inte för det vore lönlöst. Han protesterar inte mot någonting han tycker är fel, vilket är varför äktenskapet med Kara (Michelle Monaghan) går på tomgång och kontakten med tolvåriga sonen Ethan (Harrison Holzer) är obefintlig.
När en anställd inte åker ut med apotekets leveranser blir det Doug som får ta ett sent kvällspass och hamnar till slut vid rena herrgården där han träffar den missnöjda och uttråkade lyxfrun Elizabeth Roberts (Olivia Wilde). Här tänds en gnista och inom kort har de ett förhållande som innefattar magiskt sex och kemiska extaser, för Elizabeth övertalar Doug att smaka sina egna varor, något som var helt otänkbart tidigare.
Och någonstans under deras orgier föds en idé om ett liv tillsammans, där Doug lämnar sin familj och att de gemensamt tar kol på Elizabeths tråkiga man. Men det är bara något de skojar om, eller går det att genomföra idén så där felfritt som de fantiserar om?
I grund och botten innehåller filmen ganska väletablerade inslag. Det olyckliga förhållandet, en passionerad nytändning och slutligen ett kaotiskt trassel som huvudpersonen måste nysta sig ur. Det har man sett tidigare i flera andra filmer, men den eventuella bristen på originalitet vägs upp av ett bra och trovärdigt skådespeleri där alla inblandade gör fina insatser. Sam Rockwell hanterar huvudrollen fint och manuset erbjuder karaktärsutveckling åt det positiva hållet, och det händer någon med den tillknäppta Doug.
Jag gillar det. Filmen är helt klart sevärd, även om man inte skrattar sig tårögd.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Genom hela filmen figurerar en kvinnlig berättare som man först i slutet får veta vem det är. Å andra sidan framgår det tydligt av omslaget, vilket förtar lite av överraskningseffekten.
2. Huvudrollerna som Doug och Elizabeth kunde ha gjorts av Jeremy Renner och Jennifer Garner men båda hoppade av projektet på grund av schemakonflikter och graviditet.
3. Filmen är skriven och regisserad av debuterande paret Geoff Moore och David Posamentier vars IMDB-CV:s är oerhört tunna. Utöver filmen kan den sistnämnda stoltsera med en "assistent till Mr. Braff"-kreditering för "Garden State".
2. Huvudrollerna som Doug och Elizabeth kunde ha gjorts av Jeremy Renner och Jennifer Garner men båda hoppade av projektet på grund av schemakonflikter och graviditet.
3. Filmen är skriven och regisserad av debuterande paret Geoff Moore och David Posamentier vars IMDB-CV:s är oerhört tunna. Utöver filmen kan den sistnämnda stoltsera med en "assistent till Mr. Braff"-kreditering för "Garden State".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Sam Rockwell (17)
Sam Rockwell (17)
