Inte bara ännu ett historiskt drama
FILMENJag var beredd på att "Agora" skulle vara bara ytterligare ett historiskt drama, men i själva verket var det mer än så. Visst, det är ett historiskt drama, men ett sådant som genast får mig att vilja veta mer, som får mig att läsa vidare om de personer och platser som är med och som dessutom är en mycket smart och välgjord film, och framför allt riktigt snyggt gjord.
400 arbetare byggde rejäla kulisser på Malta för att gestalta den Egyptiska staden Alexandria under slutet av 300-talet, och resultatet är både mäktigt och episkt och jag önskar verkligen att den här versionen av Alexandria faktiskt existerade idag.
Vid tidpunkten då filmen utspelar sig ingår staden i en provins styrd av Romarriket och i staden trängs tre religiösa grupperingar - hedningarna, judarna och de allt växande kristna. Hypatia (Rachel Weisz) är filosof och dotter till Theon (Michael Lonsdale) som basar över forskningsinstitutionen Museion där bland annat det legendariska biblioteket ingick. Det är där Hypatia har lektioner och speciellt funderar hon kring hur universum hänger ihop. Med utgång från att jorden är universums mitt blir det ett livsverk att försöka lösa gåtan, och ett framsteg är när hon inser att teorin om att jorden faktiskt snurrar kring solen är mer logisk.
Men innan dess ska Alexandria genomgå enorma förändringar. Efter att de kristna provocerat hedningarna över bristningsgränsen utbryter ett blodigt krig, som dock inte går som hedningarna tänkt och de får söka skydd i Serapistemplet. Den romerska kejsaren bestämmer att de kristna ska ha tillgång till templet och hedningarna får fly, allt medan de kristna förstör allt som fanns kvar i biblioteket.
Några år senare har de kristna tagit över Alexandria helt och hållet, med undantag för de judar som fortfarande finns kvar. Patriarken Kyrillos (Sami Samir) går hårt fram och håller staden i schack med parabalani-munkarna som en sorts polisstyrka. Nya blodiga strider blossar upp mellan de kristna och judarna och judarna blir slutligen förvisade ut ur Alexandria.
Som prefekt i staden finns Hypetias gamla student Orestes (Oscar Isaac) och han vänder sig ofta till sin lärarinna för vägledning. Detta gillas inte av Kyrillos, speciellt inte som Hypetia bara "tror på filosofi".
Vad ska man ta med sig från den här filmen? Ja, det mest uppenbara är att de kristna är svin - det är inte direkt Alf Svensson vi ser i filmen, utan skenheliga barbarer. Skämt åsido - det jag tar med mig är ett riktigt starkt kvinnoportätt gestaltat av Rachel Weisz. En sorts urfeminist som vinner respekt trots att hon är kvinna, i en tid då kvinnan var lägre stående än mannen, i alla fall om man ska lyssna på den text Kyrillos läser så uppenbart med Hypetia som mottagare.
Jag gillar även filosofin i filmen, eller vetenskapen snarare, för det är ju det det handlar om, och imponeras av de upptäckter och den forskning som gjordes vid den här tiden och ännu tidigare. Hypetias besatthet vid himlavalvet och dess hemligheter går som en röd tråd genom hela filmen med bilder på rymden och jorden som knyter ihop olika delar av filmen, och mot slutet kommer en bild - tagen ur hennes synvinkel - som verkligen rundar av allting på ett snyggt sätt. Smart och välplanerat.
Alejandro Amenábar, med bland annat "The Others" på meritlistan, har gjort en riktigt bra film och det är på sätt och vis lite synd att filmen inte gjort mer väsen av sig. Det blir lätt så när en film inte är en amerikansk eller engelsk produktion, men den är mycket väl värd att se.
400 arbetare byggde rejäla kulisser på Malta för att gestalta den Egyptiska staden Alexandria under slutet av 300-talet, och resultatet är både mäktigt och episkt och jag önskar verkligen att den här versionen av Alexandria faktiskt existerade idag.
Vid tidpunkten då filmen utspelar sig ingår staden i en provins styrd av Romarriket och i staden trängs tre religiösa grupperingar - hedningarna, judarna och de allt växande kristna. Hypatia (Rachel Weisz) är filosof och dotter till Theon (Michael Lonsdale) som basar över forskningsinstitutionen Museion där bland annat det legendariska biblioteket ingick. Det är där Hypatia har lektioner och speciellt funderar hon kring hur universum hänger ihop. Med utgång från att jorden är universums mitt blir det ett livsverk att försöka lösa gåtan, och ett framsteg är när hon inser att teorin om att jorden faktiskt snurrar kring solen är mer logisk.
Men innan dess ska Alexandria genomgå enorma förändringar. Efter att de kristna provocerat hedningarna över bristningsgränsen utbryter ett blodigt krig, som dock inte går som hedningarna tänkt och de får söka skydd i Serapistemplet. Den romerska kejsaren bestämmer att de kristna ska ha tillgång till templet och hedningarna får fly, allt medan de kristna förstör allt som fanns kvar i biblioteket.
Några år senare har de kristna tagit över Alexandria helt och hållet, med undantag för de judar som fortfarande finns kvar. Patriarken Kyrillos (Sami Samir) går hårt fram och håller staden i schack med parabalani-munkarna som en sorts polisstyrka. Nya blodiga strider blossar upp mellan de kristna och judarna och judarna blir slutligen förvisade ut ur Alexandria.
Som prefekt i staden finns Hypetias gamla student Orestes (Oscar Isaac) och han vänder sig ofta till sin lärarinna för vägledning. Detta gillas inte av Kyrillos, speciellt inte som Hypetia bara "tror på filosofi".
Vad ska man ta med sig från den här filmen? Ja, det mest uppenbara är att de kristna är svin - det är inte direkt Alf Svensson vi ser i filmen, utan skenheliga barbarer. Skämt åsido - det jag tar med mig är ett riktigt starkt kvinnoportätt gestaltat av Rachel Weisz. En sorts urfeminist som vinner respekt trots att hon är kvinna, i en tid då kvinnan var lägre stående än mannen, i alla fall om man ska lyssna på den text Kyrillos läser så uppenbart med Hypetia som mottagare.
Jag gillar även filosofin i filmen, eller vetenskapen snarare, för det är ju det det handlar om, och imponeras av de upptäckter och den forskning som gjordes vid den här tiden och ännu tidigare. Hypetias besatthet vid himlavalvet och dess hemligheter går som en röd tråd genom hela filmen med bilder på rymden och jorden som knyter ihop olika delar av filmen, och mot slutet kommer en bild - tagen ur hennes synvinkel - som verkligen rundar av allting på ett snyggt sätt. Smart och välplanerat.
Alejandro Amenábar, med bland annat "The Others" på meritlistan, har gjort en riktigt bra film och det är på sätt och vis lite synd att filmen inte gjort mer väsen av sig. Det blir lätt så när en film inte är en amerikansk eller engelsk produktion, men den är mycket väl värd att se.
EXTRAMATERIALET
Man skulle kunna ta för givet att en film släppt av SF (= Svensk filmindustri) ska innehålla svensk text till extramaterialet, men "Agora" har - precis som alla andra SF-DVD:er jag sett på sistone enbart dansk och finsk text som val, vilket gör det lite knepigt att hänga med i Alejandro Amenábars introduktion till filmen, som är på spanska.
Utöver denna introduktion och Amenábars kommentarspår finns det ett gäng bortklippta scener och en massa bildgallerier. Jag hade gärna sett en rejäl bakomfilm, speciellt som ämnet är intressant och filmens utseende så imponerande.
Utöver denna introduktion och Amenábars kommentarspår finns det ett gäng bortklippta scener och en massa bildgallerier. Jag hade gärna sett en rejäl bakomfilm, speciellt som ämnet är intressant och filmens utseende så imponerande.
TRE SAKER
1. Enligt historieböckerna var Hypetia oskuld till sin död, men det hindrar inte männen från att uppvakta henne. Hennes slav Davus (Max Minghella) är olyckligt och hemligt kär i henne, medan Orestes är tydligare med sin uppskattning under studietiden. Hypetia avisar dock honom på ett otroligt coolt sätt.
2. Amenábar valde att använda sig av rejäla scenbyggen istället för att skapa datamiljöer, men de stora översiktsbilderna där man ser hela staden måste vara datagjorda.
3. "Agora" är grekiska för en öppen samlingsplats, ungefär som ett torg. Agorafobi, torgskräck, kommer ur detta ord.
2. Amenábar valde att använda sig av rejäla scenbyggen istället för att skapa datamiljöer, men de stora översiktsbilderna där man ser hela staden måste vara datagjorda.
3. "Agora" är grekiska för en öppen samlingsplats, ungefär som ett torg. Agorafobi, torgskräck, kommer ur detta ord.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Rachel Weisz (10)
Rachel Weisz (10)
